Är du bra på att se om en människa är "dålig"?

Intressant fråga. Dock tror jag att om du vill vara säker, så måste du ge det lite tid. Om du ändå ganska snabbt har känslan att det kan vara något fel, att något inte verkar stämma, så är ju det kanske så bra man kan bli på det. Man vill ju inte döma något orättvist. 

Saker man kan gå efter är ju t.ex. om folk säger en sak och gör en annan. Det är alltid ett varningstecken. Empati är något som man kan testa på folk. Och empati är ju en viktig faktor. Jag har testat någon gång, att berätta en känslosam historia. Man kan då i regel se att folk "speglar", dvs. de känner med dig och de reflekterar de känslorna som du visar. 

Sedan är det ju så - de specifika negativa dragen som man har sett tidigare, känner man igen. Och det varierar ju. Du känner igen det som du har sett tidigare, och blir överraskad av sånt som du inte sett förut. 

Jag är bra på att bedöma människor och märker snabbt att något inte står rätt till.  Personer som är omotiverat trevliga, pratar mycket, håller inte det de lovat, är nedlåtande utan att säga det direkt, är dryga ochvill alltid ha ögonkontakt är red flag för mig. Sen har vi kroppsspråk, kalla ögon, stel kropp, står gärna nära den de talar med och är allmänt påflugna. Så småningom kommer deras förakt för svaghet och vissa kategorier människor fram - och det behöver inte vara invandrare - och åsikter de inte tål.

Kolla på vad människor säger att de gör. Kolla sedan vad de gör. Detta är extremt avslöjande. 

Bra människor snackar mindre, gör mer.
Dåliga människor snackar om att gör massa saker, sedan gör de inget eller mycket lite.

Kolla på vad människor säger att de gör. Kolla sedan vad de gör. Detta är extremt avslöjande. 

Bra människor snackar mindre, gör mer.
Dåliga människor snackar om att gör massa saker, sedan gör de inget eller mycket lite.

Kolla på vad människor säger att de gör. Kolla sedan vad de gör. Detta är extremt avslöjande. 

Bra människor snackar mindre, gör mer.
Dåliga människor snackar om att gör massa saker, sedan gör de inget eller mycket lite.

Ja, jag är så pass rutinerad nu att jag kan känna igen en ... falsk(?) ... människa ganska fort.

Det är som att jag är allergisk mot en viss sorts människor, hyperkänslig för en viss sorts beteenden.

Ofta är jag till en början relativt ensam om att se det så det kan bli lite knepigt med andra som inte förstår varför jag är avig emot någon - tills denna person visar sina verkliga beteenden mer öppet så även andra ser.

Generellt skulle jag säga ja, jag har alltid varit förhållandevis bra på att läsa människor snabbt. Fråga mig inte varför, det bara är så. Men det där är lurigt också, för man kan snubbla på exakt den egenskapen, tilliten till sin egna förmåga att läsa människor och då kan man felbedöma rejält. Risken är extra stor om det är känslor inblandat tidigt.

För min del handlar det nog om en kombination av saker som hur de pratar, vilka ord de använder, deras förmåga att läsa ett rum och läsa mellan raderna, vad de pratar om. Finns det någon skillnad mellan vad deras ord säger rent verbalt och vad resten av deras beteende säger, hur pratar de om andra relationer etc?

Jag är en ganska bra människokännare. Men det betyder inte att jag inte kan ha fel. Få är så bra människokännare att de aldrig har fel. Däremot kan man vara bättre eller sämre på att lyssna på sin magkänsla. Man kan också vara för snäll och godtrogen. Det var jag när jag var yngre. Inte extrem, men jämfört med nu. I mångt och mycket är det ju också en övningssak. Att lära sig se eventuella varningssignaler osv.

Sen finns det ju allt från bra människor, till knepiga men ofarliga människor, till människor man bör undvika. Det är ett brett spektrum.

Jag tycker mig också se vissa förenklingar i tråden. Säger en sak och gör en annan? Tja, det beror väl på vad det gäller. Men falskhet, absolut. Det är alltid röd flagg.

Pratar mycket och gör mindre? Behöver inte betyda något, såvida det inte är skryt utan substans eller dylikt. Det kanske var det som avsågs.

Väldigt trevlig i början? Återigen, bara ett problem om trevligheten klingar falskt.

Får man en känsla av att något hos en ny bekantskap inte stämmer, bör man lyssna på den känslan. Även om man inte kan sätta fingret på vad det är. Man behöver inte undvika personen eller ta avstånd, men man bör vara lite vaksam. Snart lär det visa sig hur det ligger till.

Den krassa sanningen är dock att en del begår grova brott utan att omgivningen anar ett smack. De verkar helt normala utåt. Men bakom stängda dörrar misshandlar de sin partner, våldtar en däckad bekant eller begår t ex grov ekonomisk brottslighet. Det är först när fasaden börjar krackelera - om den gör det - som det blir tydligt.

Detta är inte den kategori brottslingar som har uppenbara problem. De är inte öppet våldsamma, de är inte socialt missanpassade, de missbrukar inte, i alla fall inte så att det märks. De verkar trevliga och pålitliga. Det kan vara väldigt svårt att se igenom sådant, även om man är en bra människokännare. Däremot kanske man ser igenom det snabbare än vad många andra gör.

Jag tror mig vara riktigt usel det. Tidigare kände jag mig väldigt bra på det men blev helt omkullkastat när jag hittade min dv fästman i sängen med min dv bästis som jag känt sen jag var 3. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det. Alla andra vi känner hade sett massa tecken på det långt innan...men jag hade inte settvett enda. Så jag är kass.

Jag har låga tankar om nya människor tills de visat mig motsatsen. Det gör att det är rätt svårt att komma mig in på livet.

Fördelen är att jag upptäcker svinen väldigt snabbt.
Nackdelen är att jag ibland dömer för snabbt och kanske missar en potentiellt bra vän/kollega/partner.

Jag har en liten krets av människor runt mig som jag känner mig fullständigt trygg med och vice versa.