Orimligt piggt barn

Min dotter skippade dagvilan när hon var 1,5 år gammal. Det var lite av en chock då hennes bröder var närmare 4 när de slutade sova på dagen, men hon behövde det verkligen inte. Full av energi och på g hela tiden, men go och glad. Förskolan försökte med vila de med - de försäkrade mig om att alla barn sov så gott hos dem efter en förmiddag med högt förskoletempo - men de gav upp med dottern efter någon vecka.

Vi samsov tills hon var tre år gammal och ibland hade hon långa vakenperioder på nätterna med. Vi slumrade eller låtsades sova, och var så tråkiga vi bara kunde för att visa att på nätterna sover man. Hon har alltid varit väldigt mjuk och följsam i humöret så hon ställde inte till med hyss utan gosade eller satt och lekte i sängen tills hon somnade om. Hon var dock uppe för dagen senast klockan 5 så då var det full rulle igen. Hon firade att natten var slut och att hon äntligen fick röra på sig med dans och spring.

Jag har helt motsats reaktion, men så vet jag också hur det är att leva med riktigt lite sömn. Vet du att definitionen av att "sova genom natten" är 4 timmars sömn i streck (enligt mitt barns läkare)? Även om 4 timmar i streck kan låta som en avlägsen dröm, så är det inte mycket att hänga i julgranen om man dessutom har andra barn att ta hand om, eller jobb, eller andra åtaganden, och kanske inte kan somna på studs när barnet sover.

Men visst har du rätt i att vi ofta bara vill ha mer, utan att ha tänkt igenom vad som är rimligt och utan att vara tacksamma för det vi får. Jag tror att det är ett symptom på sömnbrist.