Orimligt piggt barn

Jag var själv likadan från födseln och tog knäcken på mina föräldrar. Jag behövde sova men kunde aldrig slappna av, blev gnällig och håglös. Nätterna var hemska, stressad hela skolgången av att jag visste att jag borde sova, fick ofta panik. Hade också väldigt hög koncentrationsförmåga vad gällde att rita och pärla - i timmar. När jag blev tonåring började jag kunna sova längre på morgonen. Som vuxen har jag fortfarande otroligt svårt med att avsluta dagen och lägga mig. 

Har också ADHD-diagnos. Det behöver såklart inte alls vara så, men intressant att det är fler som skrivit samma. 

Det jag önskar att mina föräldrar gjorde mer av var att hålla samma rutiner och inte så mycket tjat om sömn - det var stressande. Och att de hade sökt stöd av vården när ångesten växte för varje år.

Å andra sidan förstår jag att de inte visste bättre och de var helt slutkörda. En av dem fick köra runt med mig i bilen på nätterna (där sov jag) medan den andre fick sova. 

Det här är kanske inte alls hjälpsamt, men det jag försöker säga är att sök stöd ifall det blir ohållbart :)