Orimligt piggt barn

Är det någon annan här med erfarenhet av barn som är orimligt pigga/har lågt sömnbehov?

Vår dotter är 1,5 år och vi har hela hennes liv kämpat med sömnen. Hon har aldrig kunnat komma till ro och somna av sig själv utan det har blivit att vi gungat henne till sömns. Vissa gånger har jag till och med låtit henne vara vaken extremt länge för jag har tänkt att ?hon måste ju till slut bli trött och somna av sig själv?, men icke. det enda som har hänt har varit att hon blivit gnällig och ledsen med tiden.

När hon var 6 månader lät jag henne vara vaken en halv dag (hos vänner) innan jag till slut fick åka hem och gunga henne till sömns. Nu vid 1,5 år orkade jag inte gunga länge på natten när jag var själv med henne (vaknade vid 12) och försökte med alla andra knep som finns men det slutade bara med att hon var glad och pigg i 5 timmar (till kl 5.00) innan jag gungade henne och ?tvingade? henne att somna.

Hon verkar helt enkelt kunna vara igång i evigheter om vi inte ?tvingar? henne att somna rimliga tider. På kvällen, om hon blivit riktigt riktigt trött, kan hon förvisso somna i famnen men det är ordentlig trötthet som ska finnas då, dvs mycket sent.

Nu skolar vi in henne och det är ingen chock att hon är pigg och glad och skuttar runt på stället när de andra barnen somnat på vilostunden. Vi kan ju enkelt få henne att sova samma tid hemma när vi ?tvingar? henne genom att hålla och gunga henne och oron är ju att det kommer vara väldigt gnälliga och trötta eftermiddagar om hon inte sover på lunchen på förskolan.

Är det någon som har erfarenhet av liknande och kan berätta hur ni gjorde? Är det bara att släppa tuppluren på dagen och hantera konsekvenserna av det om dagarna eller löste ni det på annat sätt? Tips eller tankar? Vet inte riktigt hur vi ska lösa detta.

Mkay

Thu 21 Aug 20:19

#2

Mentat skrev 2025-08-21 12:15:29 följande:

Känner igen exakt det och min grabb har ADHD. Inget vi kunde göra, det blev bättre med åren. Därmed inte sagt att det är orsaken i ert fall.

Hur löste ni det med sömn på förskolan? Gav ni och fröknarna upp på att försöka få honom att sova så fick han vara gnällig mot slutet av dagarna?

Gällande ADHD så är min dotter väldigt lugn av sig och kan koncentrera sig länge på pilliga grejer, så tror inte ADHD är aktuellt för henne (om det är något som märks i denna åldern/om det är rätt grejer att titta på, är inte en expert på adhd). Det är bara att hon just inte verkar ha ett stort behov av sömn alls, är väldigt pigg och inte kan somna själv bara sådär. Mina föräldrar berättade att jag var likadan så det är väl troligtvis genetiskt..

Mkay

Fri 29 Aug 10:04

#11

Anonym (Lilla O) skrev 2025-08-22 23:04:30 följande:

Min dotter skippade dagvilan när hon var 1,5 år gammal. Det var lite av en chock då hennes bröder var närmare 4 när de slutade sova på dagen, men hon behövde det verkligen inte. Full av energi och på g hela tiden, men go och glad. Förskolan försökte med vila de med - de försäkrade mig om att alla barn sov så gott hos dem efter en förmiddag med högt förskoletempo - men de gav upp med dottern efter någon vecka.

Vi samsov tills hon var tre år gammal och ibland hade hon långa vakenperioder på nätterna med. Vi slumrade eller låtsades sova, och var så tråkiga vi bara kunde för att visa att på nätterna sover man. Hon har alltid varit väldigt mjuk och följsam i humöret så hon ställde inte till med hyss utan gosade eller satt och lekte i sängen tills hon somnade om. Hon var dock uppe för dagen senast klockan 5 så då var det full rulle igen. Hon firade att natten var slut och att hon äntligen fick röra på sig med dans och spring.

Oj här har det kommit in svar när jag inte trodde det skulle komma mer, tack för det 😊

Det där med vakna perioder på nätterna känner vi väl till. Nu har faktisk scenariot blivit det omvända, hon somnar väldigt bra på förskolan och fröknarna ha runt väckt henne så hon har sovit i 2 timmar under vilorna. detta har i sin tur lett till att hon inte sover om nätterna (i natt var hon vaken 2-5..) och vi kan inte bara låta henne vara vaken utan då gnäller och gråter hon så man måste upp och vara med henne. detta fungerar såklart inte med jobb dagen därpå så vi har idag bett dem väcka henne efter 45 min. Så får vi se om det blir bra eller om vi ska minska ännu mer. Pedagogen sa såklart att ?sömnen blir sämre första tiden på förskolan? när jag försökte förklara att hon har ett lågt sömnbehov.. ja men det är ju inte rimligt att vara uppe hela nätterna när vi ska jobba också, det går inte. Jag hoppas verkligen att de ser till att hon vaknar angiven tid, hon brukar vara ganska svårväckt när hon somnat för tupplur..

De blir ju tröttare i förskolan, mycket intryck så tänker att 45 min blir bra även om hon bara sover 30 min hemma nu.

Mkay

Fri 29 Aug 10:13

#12

Maac skrev 2025-08-23 17:22:50 följande:

Jag var själv likadan från födseln och tog knäcken på mina föräldrar. Jag behövde sova men kunde aldrig slappna av, blev gnällig och håglös. Nätterna var hemska, stressad hela skolgången av att jag visste att jag borde sova, fick ofta panik. Hade också väldigt hög koncentrationsförmåga vad gällde att rita och pärla - i timmar. När jag blev tonåring började jag kunna sova längre på morgonen. Som vuxen har jag fortfarande otroligt svårt med att avsluta dagen och lägga mig.

Har också ADHD-diagnos. Det behöver såklart inte alls vara så, men intressant att det är fler som skrivit samma.

Det jag önskar att mina föräldrar gjorde mer av var att hålla samma rutiner och inte så mycket tjat om sömn - det var stressande. Och att de hade sökt stöd av vården när ångesten växte för varje år.

Å andra sidan förstår jag att de inte visste bättre och de var helt slutkörda. En av dem fick köra runt med mig i bilen på nätterna (där sov jag) medan den andre fick sova.

Det här är kanske inte alls hjälpsamt, men det jag försöker säga är att sök stöd ifall det blir ohållbart :)

Jag har också varit likadan sedan födsel, under barndomen och nu som du beskriver att du är nu. Vet inte vad som kvalificeras som adhd, om jag har det eller inte och om det är något som behöver utredas. Jag fungerar ju bra i vardagen. Förutom att jag har väldigt svårt att ta tag i grejer, bra på att prokrastinera. Om det nu är en del av diagnosen.

har faktiskt exakt samma historia av att min pappa körde runt mig i bilen om nätterna för att jag skulle sova för att de var helt slutkörda. Samt filmklipp på mig som småbarn som sitter och målar och vägrar somna sent in på natten bara för att trilla ihop över min täckning pga trötthet efter ett tag.

Men om det skulle vara adhd, vad gör man med ett så litet barn för att hjälpa med detta?

Orimligt piggt barn

INNEHÅLL