Hur sluta prata illa/skvallra?

Jag känner igen mig. Jag har blivit en sur gammal jävla gubbe som tycker att alla är idioter. 

Jag har väl lite samma problem.
En bra sak för att hålla tillbaka sig själv är en bit klassisk filosofi.

"När jag tänker öppna munnen, uppfyller det jag ska säga följande tre påståenden?

Är det sant?
Är det snällt?
Är det nödvändigt?"

Fråga två stoppar mycket elakheter som kan ge en sämre rykte på en arbetsplats.
Fråga tre stoppar onödigt skvaller, som kan vara harmlöst men ändå inte tillför så mycket.

Sen kan man reagera ut och säga alla de dumma sakerna i bilen på väg hem istället. Jag har välutvecklad bil-Tourettes efter 30 år i stressat näringsliv.

Vilket bra inlägg!

Skulle citerat detta. Väldigt bra inlägg!

Åh jag med, fast surtant. Däremot på senaste känt mig lite mer harmonisk och positiv igen så rädda det som räddas kan typ 😆

Detta var ett bra tips!
Problemet är väl att jag har lite dålig impulskontroll så jag lätt blir meddragen också. Och visst får man väl prata ibland, men bara med några få utvalda nära, inte hej vilt. 

För mig är det extremt humörsberoende. Mår jag genuint bra och trivs på den plats i livet jag är? Då blir det enklare att vara snäll. Är jag missnöjd i mig själv så blir jag också hårdare mot omgivningen. Så det är liksom en bra statusmätare på hur JAG mår.

Sen blir man ju sjukt irriterad ibland ändå för att en del är så vansinnigt korkade och tröga. Då kan jag öppna ett tomt dokument, skriva alla elaka saker och sen stänga utan att spara. Är det riktigt illa så avreagerar jag mig med en kollega som har samma inställning till personen typ som jag. 

Nu sitter inte de jag retar mig på på samma kontor som mig utan i ett helt annat land, så det är liksom mailledes och Teams-ledes som dessa människor lyckas. 

Jag tror att ett första steg kan vara att du bestämmer dig för att skriva ner det istället för att säga det. Sen ska det inte skickas till någon eller så, utan antingen har du en anteckning på telefonen där du kan få ventilera, eller så raderar du bara. 

Men också bara genom inse att om man alltid ska säga allt man tänker så kommer man trampa i klaveret hela tiden, och då är det bara en tidsfråga innan man börjar göra sig ovän med folk. För om du börjar göra det allt mer utan att ens tänka på att du gör det, så är du nog farligt nära det. 

Kanske ta för vana just du tänka igenom allt du ska säga en gång til, bara för att börja den vanan. 

Absolut speglar det lite hur man mår. Jag har haft ett väldigt tufft halvår privat och är lite ?fast? på min arbetsplats jag är trött på men har inte lyckats hitta något nytt ännu. 

Då håller jag tummarna för att du snart hittar ett nytt jobb samt att det kommande halvåret blir bättre privat! För man mår inte bra av att känna att allt bara är fel omkring en. 

Gå in på toaletten på jobbet när du känner att du bara vill bubbla ur dig saker om andra. Tänk på det som upprörde dig och vad du skulle vilja säga. Tänk allt det som annars bara skulle bubbla ur dig rakt av.

När du har gjort det och lugnat ner dig, så kan du tänka på om det är något av det som du vill föra vidare.

Du kan ju fundera på hur andra ser dig när du håller på så där. Jag känner inget förtroende för personer som pratar skit/skvallrar om andra eftersom det kanske handlar om mig när jag lämnar rummet. Risken är ju att andra börjar hålla distans till dig och du blir ensam i längden. 

Andra som gillar att prata skit skvallrar sannolikt om dig när du inte är där. 

Jag har inget behov av att hålla på så men om det uppstår ett problem med en kollega så tag jag det med en vän eller min syster som inte har någon relation till min arbetsplats för att få perspektiv och hitta lösningar på problemet. 

 

Sånt beteende straffar sig. Tyvärr. 
Har en vän som jag på riktigt funderar på att tyvärr säga upp kontakten med på grund av samma beteende. 
Det snackas om alla. Vilket betyder att det också pratas om mig. Vilket också framgick väldigt tydligt när en bekant började fråga mig om otroligt privata saker på en gemensam tillställning som endast denna vän vet om. 
Så jadu. Man förlorar nära och kära på grund av detta beteende. 

Väldigt bra tips! Lägg till frågan:
Hjälper det/tar det bort problemet?
I botten handlar ju klagande om att man önskar att det vi klagar över ska förändras, man önskar ett annat resultat - Rent krasst så upplever vi ett problem - - kollegor som lämnar dörren till toaletten öppen efter de varit där,
- kollegor som inte torkar av köksbänken i fikarummet efter sig
- bilister som inte blinkar när de ska svänga i korsning, eller som parkerat dåligt och tar upp två platser.

Att beklaga sig över dessa saker förändrar inte något av det och får det att inträffa mindre ofta, däremot ger det oss själva en dopaminkick för att det känns som att vi faktiskt gör något när vi reagerar på det och klagar över det. Dessutom gör vi det många gånger inför personer som ger oss medhåll, vilket ger oss ytterligare en kick i att vi minsann har rätt och därmed rättfärdigar vår reaktion på det. Det hela blir lätt ett självspelande piano som bara befäster beteendet och över tid ständigt lägger till saker till listan och gör oss känsligare.Genom att ställa oss själva frågan ifall det tar bort problemet får vi reda på ifall vårt klagande verkligen leder till det vi vill uppnå. Om vi upptäcker att ett beteende inte ger önskat resultat är det lättare att sluta med det eller minska ner det.

Jo ibland kan det vara befriande att skriva det där mailet precis som man skulle ha skällt ut personen om de var i rummet.

Så sparar man det till dagen efter (om det går) och då kan man antingen skriva om det till något civiliserat eller i bästa fall gå och reda ut saken med personen själv. Det blir ju vanligen mycket bättre att tala med folk än att skicka arga mail och börja cc:a chefer och trams.

Stäng munnen ba