Känner jag kommit in i en dålig spiral där jag har lätt att säga allt jag tänker. Tex om kollegor osv så fort någon stör mig är det nästan som att jag lite tvångsmässigt måste börja prata med någon annan för att ventilera.
Jag tycker inte om att jag blivit sån här. Hur får jag slut på det dåliga beteendet?
Jag känner igen mig. Jag har blivit en sur gammal jävla gubbe som tycker att alla är idioter.
Jag har väl lite samma problem.
En bra sak för att hålla tillbaka sig själv är en bit klassisk filosofi.
"När jag tänker öppna munnen, uppfyller det jag ska säga följande tre påståenden?
Är det sant?
Är det snällt?
Är det nödvändigt?"
Fråga två stoppar mycket elakheter som kan ge en sämre rykte på en arbetsplats.
Fråga tre stoppar onödigt skvaller, som kan vara harmlöst men ändå inte tillför så mycket.
För mig är det extremt humörsberoende. Mår jag genuint bra och trivs på den plats i livet jag är? Då blir det enklare att vara snäll. Är jag missnöjd i mig själv så blir jag också hårdare mot omgivningen. Så det är liksom en bra statusmätare på hur JAG mår.
Sen blir man ju sjukt irriterad ibland ändå för att en del är så vansinnigt korkade och tröga. Då kan jag öppna ett tomt dokument, skriva alla elaka saker och sen stänga utan att spara. Är det riktigt illa så avreagerar jag mig med en kollega som har samma inställning till personen typ som jag.
Nu sitter inte de jag retar mig på på samma kontor som mig utan i ett helt annat land, så det är liksom mailledes och Teams-ledes som dessa människor lyckas.
En liten uppdatering?
Inser efter ett par dagar på jobb att detta verkar vara en minst sagt universell företeelse. Själv började jag veckan med att försöka inte säga något negativt om någon alls, men då var det en kollega som kom in till mig och vädrade gällande en annan kollega som emellanåt är otrevlig mot oss andra. Det var en fullt rimlig åsikt, alltså något som stämde så jag fick ju instämma.
Frågan är väl vad som räknas som skitsnack och vad som är okej för att få frustration dör sådant som faktiskt är sant?
Oavsett kände jag att detta triggade igång mig. Tror det är lite bundet till plats. Jag är för bekväm. När jag varit på andra arbetsplatser med mer strikt kultur har detta inte alls tagit samma plats.