Trött av sorg?

Har du fått prata med någon när din syster var sjuk? Anhöriggrupp eller liknande? 

Du drabbades lika mycket som henne egentligen och hade behövt prata med andra i liknande situation men som inte känner er. Du behöver också bearbeta det. 

Nu är det en ny sorg som pockar på och den gamla obearbetade finns kvar. 

Bra att du sjukskrev dig. Nu behöver du inte hos näsan över vattnet utan kan få känna att du faktiskt hittar ny energi även om du kommer ta tid. Bara att sitta 5 minuter på balkongen,  altanen eller vad du nu har med en valfri dryck i handen är kraftansträngning nog. 

Du behöver en samtalskontakt. Inte idag, inte imorgon för du är inte inte där energimässigt nu. Kanske om en vecka eller två ringer du vc och bokar en tid för kurator/psykolog. Det är en bra start. 

Även om du har vänner och släkt att prata med behöver du nog prata med en utomstående. De kan dessutom hänvisa vidare till andra om de märker att du behöver det. 

Tills dess,  hitta ork och kraft i det lilla. Sonen lagade mat och du satt upp i 5 minuter! Toppen! 

Och du,  sorgen kommer och går.  Saker bleknar med tiden och gör det hela lite lättare. Min pappa gick bort för snart 5 år sedan. Jag kan fortfarande gråta och vara ledsen,  men för det mesta berättar vi om roliga saker och skrattar och minns. 

Kram!