Allvarlig undervikt=sjukdom; allvarlig övervikt=brist på karaktär

Det är jättebra att ätstörningar uppmärksammas och att förståelsen för denna fruktansvärda sjukdomskategori ökar. Men varför ser man bara vissa typer av ätstörningar som just ätstörningar? Varför ser man inte även problem med att äta för mycket som en ätstörning*? I stället betraktas de som har det här problemet ofta som lata och karaktärslösa, utan någon förståelse för att problemet är exakt det samma: ätandet används som ett sätt att hantera det psykiska måendet. Varför?

(*Visst, bulimi är en erkänd diagnos, men det är ju bara en enda ganska specifik variant.)