Beslutet

Låt mig säga så här... min exman äger huset vi bodde i och tjänade tre gånger mer än mig...Jag flyttade nästan 40 mil för hans skull ..  han bodde där han växte upp.  

Blixt från klar himmel? Knappast då han var väl medveten om mina känslor och mina tankar om skilsmässa. Han trodde bara inte jag skulle genomföra det.  

Jag var tvungen att hitta en strategi då han var på väg ner I avgrunden pga sitt missbruk av alkohol.  

Och där dog tråden

Du resonerar som mitt ex som ansåg att jag alltid haft en "exit plan" bara för att jag länge stått i bostadskö. Att jag känt mig tvungen till att göra det då han många gånger sedan många år tillbaka hotat med att det var slut känns han inte vid. Att jag fått stöd från omgivningen är för att jag "snyftat" till mig det, inte för att omgivningen sett hur han betett sig... 

Jag känner igen det du skriver. Efter ett långt äktenskap är man fortfarande tillsammans mest för att man är sammanväxta inte för kärlek. Jag är beredd att ge upp nu när yngste sonen fyllt 20 år. Känns som jag stannat för länge redan. Det som håller mig kvar är vänskapen och rädslan för ensamhet. Jag har några få vänner utanför familjen. Syskon i en annan stad och dålig på att hålla kontakt med alla i princip. Min fru tycker om mig fortfarande, men helt ointresserad av sex och ger inte heller kramar och kyssar spontant. Allt det där som jag vill ha i en relation. Å andra sidan delar vi värderingar och kommer bra överrens om de flesta livsvalen. Det bär emot att vara den som går efter mer än 20 år som gifta. 

Oj, han var superrik min 75000kr/mån bodde 40mil ut i skogen och kunde läsa dina tankar. Låter rimligt.  

Alltså jag håller med om att man ska lämna om det inte funkar. Inte det. Bara att många skyller sina bristande känslor på partner och har exitplaner som säkrar dem själva emotionelt och ekonomiskt bakom den andres rygg. 
Känns som Robinson i familjelivet. 
Jag fattar att man vill göra slut och lämna om relationen är piss. Men då säger man väl det till personen i fråga och delar planen istället, om man har lite medkänsla. Ta det piano och säg att du tycker inte att det funkar längre. Vi måste hitta en lösning.

Lycka te

Vad svamlar du om? 

40 mil bort i en mindre stad bodde vi.  

Jag KOMMUNICERADE med honom om vad som  rörde sig i mitt huvud och hur jag mådde.  Jag berättade att detta inte funkade och att jag ville skiljas.  

Han var egen företagare så ja han tjänade mer än mig men var verkligen inte rik . 

Har du fler bittra frågor? 

Det var vid ett tillfälle då sambon visade en väldigt empatilös sida som jag frågade mig om jag ville ieva med en sådan person. Svaret var nej.

Jag känner igen det där. Haft dessa tankar så
länge o försökt kommunicera både det som inte fungerar o ett ev uppbrott. Men inte kommit någon stans. Haft alternativt parallellt liv. Uppskattar ändå det liv vi byggt ihop och tvivlar på min egen upplevelse av en relation som inte fungerar. Vi är otroligt olika. Jag vill ha ett aktivt gemensamt liv med mycket samtal och kommunikation men han upplever det krångligt och blir bara irriterad. Han undviker allt som gäller gemensam planering. Säg bara hur du vill ha det är en vanlig fras. 

Ofta är det ju så, att det blir ett strå som bryter kamelens rygg så att säga. Eller droppen som får bägaren att rinna över. För mig hände detta, när jag tjuvläste (ja jag vet att man inte ska det, men jag misstänkte otrohet) min dåvarande mans Messenger. Det visade sig att han hade en hemlig gruppchatt med sin mamma och sina systrar, och mycket av innehållet där handlade om mig på ett icke-smickrande sätt. Skitsnacket och lögnerna hade pågått bakom min rygg i åratal.

Jag beställde hem blanketter för skilsmässa direkt, det var inte ens någonting att diskutera eller fundera över. Jag hade föredragit att han hade varit otrogen, för då hade jag kunnat be honom att välja mellan oss och aldrig ha någon kontakt med den andra kvinnan mer, och hade han valt mig så hade jag med tiden kunnat glömma. Men detta kunde aldrig ta slut, eftersom jag inte - rimligen - kunde begära att han skulle avsluta kontakten med sin mamma och sina systrar. Så det måste avslutas på annat sätt, d.v.s. skilsmässa.