Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 07:17

140 svar

Sjukt trött på alla offerkoftor!

Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-26 23:02:12 följande:

Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.

Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.

Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.

Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?

Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.

Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.

Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.

Bästa jag läst på länge! Tack!!!! Är så otroligt trött på dessa offerkoftor jag med. de har inte dåliga liv, de gör dåliga val som de inte tar ansvar för.

det betyder inte att det är lätt att ta ansvar, eller att det är enkelt.

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 18:27

#87

Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:01:21 följande:

Vet du. Jag har blivit enbart trampad på av mina föräldrar, försummad. Och råkade jag spilla mjölk fick jag en utskällning. När jag hade så svåra tvångstankar som utlöstes av en halsfluss (PANDAS) att jag inte kom ur sängen , blev jag nedsliten på golvet i armarna och skriken åt hur lat jag var. Jag fick blåmärken.

På det en fysisk misshandel av ett ex. Två våldtäktsförsök, av två fd killkompisar till ett annat ex, som jag aldrig trodde skulle tänka tanken / ens närma sig mig.

Jag är känslig, och har svårt för när någon är irriterad mot mig eller säger ifrån.

Tänk ett steg längre innan du yttrar dig om att man inte tål något. Det kan ligga MYCKET bakom som du inte har en jävla aning om. Du vet INGENTING om vad folk gått eller går igenom.

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 18:31

#88

Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:28:36 följande:

Då kan man tänka sig för innan man snackar på det viset för det lär vara många som blir ledsna.

Vad bra om de blir ledsna, då känner de något. De reagerar. Då kan de välja att därefter agera. antingen genom att 1) göra saker som de mår bra av eller 2) beklaga sig (och genom beklaga sig och leta ursäkter bevisa poängen i ts inlägg)

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 20:08

#97

Lönnsirap skrev 2025-08-27 19:06:47 följande:

Utifrån att diskussionen fortsatt vill jag påpeka att det är rätt märkligt att folk ska gå in och lägga sig i hur människor hanterar sina trauman och svårigheter med lösa antaganden om att folk kan botas..... Så väldigt obildat och faktiskt empati-löst att gå in och tycka och dömma andra utifrån vilka föreställningar man själv har.

Vanligtvis krävs en viss flexibilitet i hur man hanterar vardagen för att klara sig bra och "vara stark". I praktiken betyder det att oavsett vilken favorit-strategi man har, så kan det finnas goda skäl att välja annorlunda ibland.

Och mig veterligen brukar det inte ge en inre styrka att hålla på och trycka ner andra och hålla på och dömma andra. Inte heller verkar samhällen vara framgångsrika av att folk inte hjälper varandra.

Det är väl inte alls märkligt att folk lägger sig i, när de som bör hantera trauman och svårigheter faktiskt inte hanterar dom. Om du inte kan ta kritik till följd av en tuff uppväxt, så måste du ändå kunna ta befogad kritik om du exempelvis gör något fel på jobbet, om du kör mot trafikregler, eller bryter mot sociala normer som att trängas i kö osv. Det är inte omgivningens ansvar att linda in befogad kritik för att vissa inte är mottagliga. men likväl ska de som ger kritik inte ge grundlös kritik eller kritisera med härskartekniker.

vi kan inte ha massa om och men. Som att du får bara snatta om du är fattig men inte rik, du får bara skära penisar av män om du blivit våldtagen, du får bara vara otrogen om du är full eller andra absurda situationer för att ha en ursäkt till att göra orimliga ageranden.

på vilket sätt blir ett samhälle mer framgångsrikt om vi ger alla massa björntjänster hit och dit? Istället för att faktiskt lära oss att vi är kapabla till så otroligt mycket mer än vad vi tror? och börja tro på oss själva och vår egen kapacitet? Nej det betyder inte att en förlamad kan börja gå bara genom viljestyrka, men genom viljestyrka kan man lära sig att acceptera att man är rullstolsbunden och frigöra tid till att göra saker som berikar livet istället för att lägga tid på tänk om, tänk att, om bara etc. som troligen bara sänker livslusten

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 20:13

#98

Anonym (Poppy) skrev 2025-08-27 18:53:35 följande:

Håller med. Jag har läst inlägg från Jessica tidigare och hennes berättelse berör och upprör. Men jag håller med dig. Trots att det är fullt begripligt varför Jessica tar illa upp för vissa saker så är det något som har med hennes upplevelser och känslor att göra och något hon idag själv behöver ta ansvar för.

Jag har en ofrivilligt barnlös på jobbet som berättade för oss att prat om barn ibland gjorde henne ledsen, men att vi andra fick prata om det om vi ville. Vi skulle bara veta att om hon tex bytte fikabord så var hon inte sur, utan bara gjorde det hon behövde för att må bra. Det tycker jag var ett jättebra sätt att berätta om sin svårighet utan att lägga ansvaret för den på andra.

Det är ett jättebra sätt!!! Då kan alla försöka sitt bästa, både kollegan som kan gå undan när/om det blir för mycket bebisprat, precis som kollegorna vet om och kan försöka prata mindre om bebisar i hennes närhet för att ändå visa hänsyn. men samtidigt känna att man kan annonsera en graviditet och vara glad för det utan att bli kallad okänslig eller att det ska bli en otrevlig stämning på jobbet.

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 21:21

#101

Lönnsirap skrev 2025-08-27 20:58:44 följande:

Precis som det inte är omgivningens ansvar att lindra in befogad kritisk, är det inte alltid så att man behöver tycka något om hur andra gör.

Exempelvis förväntas man uppföra sig på jobbet, utifrån att det är ens uppdrag och staten har våldsmonopolet, vilket gör att det är straffbart att hämnas. Hela rättsväsendet hanterar folk som försöker slingra sig och likaså har trygghetssystemen förväntningar på människor för att ha rätt till olika ersättningar, bidrag och positioner i samhället.

Just nu lever vi i en tid där människor lyfter fram saker som man tidigare dolt. Saker som inte kunnat diskuteras, eller berättas lyfts fram. Naturligtvis kommer vi diskutera det vi ser, och sätta det i ett sammanhang. Och exempelvis benämna att vissa har den så kallade offerkoftan, medan andra hanterar saker på ett sätt som förefaller mer konstruktivt.

Naturligtvis är man fri att kritisera och ifrågasätta hur folk gör och lever i sina egna tankar. Likaså kan man försöka skapa opinion för att göra annorlunda i samhället. Men det är rätt uppenbart i tråden att det inte finns någon perfekt definition av offerkoftan där vi är överens.

Jag har exempelvis senaste 30 åren stört mig på idioter, men jag har knappast några ambitioner om att dessa kommer försvinna i från samhället utifrån att det inte är en fast egenskap.

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 22:40

#105

ClumsySmurf skrev 2025-08-27 22:33:51 följande:

jag är så jävla trött på alla offerkoftor... det känns som...alla vill vara "utsatta"...alla vill ha sin egen lilla diagnos...offermentalitet....
TS är inte trött på någon/några som under någon månader gnällt hål i öronen på honom, han känner sej trött på alla
det påminner det mer om någon som bara ville gnälla av sej med en offerspya än någon som ville ge konstruktiv kritik och då får räkna med att det landar snett och att man själv får kritik och att det man skriver väldigt lätt kan vändas mot en själv.
men du tycker inte att TS har fel eller ska behöva tänka till

startar trådar på flashback/familjeliv....förpestar de sin omgivning...vad blir bättre av att klaga,..Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

och detta skriver du efter du förklarat för Jessica att hur hon reagerar ligger på hennes ansvar och att det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

likt TS verkar du sakna självinsikt om din egna offerkofta och kanske behöver ta en paus från internet.

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 18:27:37 följande:

Anonym (Jessica) skrev 2025-08-27 17:01:21 följande:

Vet du. Jag har blivit enbart trampad på av mina föräldrar, försummad. Och råkade jag spilla mjölk fick jag en utskällning. När jag hade så svåra tvångstankar som utlöstes av en halsfluss (PANDAS) att jag inte kom ur sängen , blev jag nedsliten på golvet i armarna och skriken åt hur lat jag var. Jag fick blåmärken.

På det en fysisk misshandel av ett ex. Två våldtäktsförsök, av två fd killkompisar till ett annat ex, som jag aldrig trodde skulle tänka tanken / ens närma sig mig.

Jag är känslig, och har svårt för när någon är irriterad mot mig eller säger ifrån.

Tänk ett steg längre innan du yttrar dig om att man inte tål något. Det kan ligga MYCKET bakom som du inte har en jävla aning om. Du vet INGENTING om vad folk gått eller går igenom.

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

missbrukar

nej men kolla smurfen försöker smurfa! Ja, jag tar ansvar mot exempelvis kollegan. Tar avstånd. Enkelt. men istället för att poletten ska trilla ner så har det istället blivit att nu är vi elaka mot kollegan enligt offerkoftan. Så vad ska vi göra? ska x antal kollegor söka nytt jobb för att en kollega ska förpesta? Så vi tar ansvar genom att fortsätta ignorera kollegan i den utsträckning att det är möjligt utan att arbetsuppgifter blir lidande. Så snälla smurf, hur är det offerkofta? Hur saknar jag denna insikt? gick det inte som tänkt för lille smurf?

Anonym (Amen)

Wed 27 Aug 22:47

#106

Anonym (62956578) skrev 2025-08-27 22:20:00 följande:

Vet inte om de är så tafatta, det krävs en hel del energi att aktivt rikta om ansvaret till andra individer eller grupper av människor. Tror att det är viktigt att bemöta offerkoftor och förklara det orimliga i att lägga över ansvaret för ens mående på andra. Alla behöver hjälpas åt när det gäller det här.

det finns ju exempel på offerkoftor som dragits så pass djupt ner i deras ömkande att de fysiskt skadar andra och känner sig ha rätt till det. De känner ju att de har rätt till det för att omgivningen tycker så synd om dom. Klappar medhårs. De kanske har ramlat i ett hål på internet med likasinnade eller fått ömkande av andra som delar deras (ganska ofta hatiska) uppfattning.

Ett (extremt) exempel på en människa som tyckte så pass synd om sig själv så han skadade andra är ju dalaröpappan som brände sina barn levande.

Tafatta/menlösa just i att de gör inget för att agera mest. Står mest stilla och basunerar ut missnöje och att det är andras ansvar att ändras för att skapa nöjdhet. och precis, det är gemensamt ansvar att göra världen för breda massan inte för enstaka offer. Det finns alltid offer, de som har de sämre, de som haft fler antal nitar i livet osv. det är att göra en björntjänst att agera kravlöst mot vissa, för då kommer breda massan inte heller leva upp till kraven för vi är generellt lata och bekväma av oss som människor. Så släpper vi på kraven så kommer samhället bara bli sämre för alla

Anonym (Amen)

Thu 28 Aug 07:41

#108

Anonym (62956578) skrev 2025-08-27 23:29:31 följande:

Jag förstår vad du menar med tafattheten. Den har väl kommit till för att personen kanske har en historia av att bli serverad saker. Även uppfostran spelar en roll. Det blir annars ett ganska hårt uppvaknande när omgivningen inte alls agerar på samma sätt som ens föräldrar

Ja, det är att göra någon en björntjänst att inte bara agera kravlöst, men även spå på den här kravlösheten genom att skicka människan allt djupare ner i offerkofteträsket. Jämför med curling. Vet inte om de gör det för att de ska föreställas vara goda så i inte offerkoftan (och dess sympatisörer) riskerar att kalla de för oempatiska? Det har säkert sitt egna psykologiska spektrum. Undflyende föräldrar är på det sättet för att de avskyr konflikter iaf, de låter hellre sina barn förgås än riskerar en uppfostranskonflikt.

Ja en uppväxt med curlingföräldrar är kanske en bidragande faktor till att allt fler uppvisar offerkofta och har den förväntan på sin omgivning. De har aldrig tränats i att ta ansvar utan är vana att bli mer serverade. Det och att vi blivit ett mer individualistiskt samhälle där det läggs mer krav på att vara en egen individ. Det skapar oändliga möjligheter både utbildningsvis och karriärmässigt med alla olika möjliga vägar exempelvis, men det ställer krav på att individerna hittar sin drivkraft och motivation, så de kan hitta sin väg och välja sin väg. För att välja måste man ju ha en magkänsla och/eller erfarenhet av vad som känns bra/mindre bra. Var nog på ett sätt lättare när man bara kunde välja läkare, lärare eller lantbrukare typ, men otroligt mycket tråkigare. Också att arbetsklimatet är hårdare mer ökad press, många företag/organisationer är slimmade så alla behöver leva upp till en viss minimiförväntan, förr kanske det var mer OK att vissa inte levde upp till minimiförväntan utan allt var good enough.

men det enda alternativ som återstår är ju att alla tar sitt ansvar, och gör sitt för sitt liv. det är naivt och kontraproduktivt att sitta i baksätet att klaga. tror ingen vill ha ett system där staten slumpar ut utbildningar så exempelvis ?kalle du ska gå läkarlinjen? och det är otroligt naivt att tro att företag/organisationer ska trappa upp antalet anställda så det kan sitta anställda som inte kan prestera upp till vissa minimikrav. Och bara tanken på att staten/vården ska börja dela ut partners till de som lever i ofrivillig ensamhet är bara så absurd att det inte behöver kommenteras.

Anonym (Amen)

Thu 28 Aug 14:27

#112

Anonym (Andra lösningar) skrev 2025-08-28 07:59:10 följande:

Ett bättre alternativ till att ta avstånd skulle vara att tala om för kollegan att ni helt enkelt inte orkar höra allt negativt om jobbet. Att det skadar er arbetslust.

Tänk vad offerkoftigt att inte våga kommunicera om sånt med en arbetskamrat istället för att tycka synd om er att ni måste stå ut med sånt? Nej, det måste man inte. Det går bra att tala om anledningen till att man faktiskt inte orkar lyssna längre.

Det är inte så mycket bättre att vara konflikträdd än att bära offerkofta.

Och du tror inte det är gjort en två eller tre eller kanske 78 gånger redan? därmed har jag och flera kollegor valt att istället ignorera. För att slippa lyssna på gnället. men snälla du, förklara gärna hur ignorera är att vara offerkofta? 🤡

Anonym (Amen)

Thu 28 Aug 14:29

#113

ClumsySmurf skrev 2025-08-28 08:45:05 följande:

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 18:27:37 följande:

först av allt, jag beklagar verkligen din barndom och dina trauman! Men om du vet med dig att du fortfarande är känslig, så har du inte läkt, du har inte bearbetat, du har inte hunnit bli tillräckligt stark och trygg i dig själv. Och den resan måste du göra för dig själv. Det är ditt ansvar. Det är inte omgivningens ansvar att visa särskild hänsyn till just dig. det är ditt ansvar att inte reagera om någon är irriterad, precis som det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.

så jag tycker inte ts har fel eller ska behöva tänka till. men som sagt, det betyder inte att det är lätt eller enkelt för dig att jobba på. och du kommer alltid ha ditt bagage, men hur du väljer att reagera och agera är dina beslut och ditt ansvar oavsett bagage

Om du hade kunnat bemöda dig att läsa så gav jag exempel på offerkoftor. För att det sas att det inte finns en entydig bild av just offerkoftor. Så jag gav exempel. Var skrev jag hur jag bemöter dessa? så försök igen. Vad ville du kommentera?

Anonym (Amen)

Thu 28 Aug 21:17

#115

ClumsySmurf skrev 2025-08-28 21:01:15 följande:

Så stoppar du gnällaren på jobbet

Chefen är skit och på den andra avdelningen gör de inget vettigt. Vädret är dåligt och tån värker.

- Gnäll är när man upprepar klagomål utan något som helst syfte att det ska ske en förändring, säger psykologen Liria Ortiz som skrivit en bok om att stoppa gnäll hos sig själv och andra.

Många tycker nog att de har en kollega som ständigt gnäller, men få ser sig själva som gnällspikar. Då kallar vi det hellre för kritik eller att man ?säger som det är?.

- Alla gnäller, för när vi gör det mår vi lite bättre i stunden, säger Liria Ortiz.

https://kollega.se/jobbrelationer/gnall-pa-jobbet-sa-stoppar-du-det

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 07:17:04 följande:

!Bästa jag läst på länge! Tack!!!! Är så otroligt trött på dessa offerkoftor jag med. de har inte dåliga liv, de gör dåliga val som de inte tar ansvar för.

det betyder inte att det är lätt att ta ansvar, eller att det är enkelt.

Sätt stopp för gnäll på jobbet

Vad är gnäll?

Att få vara kritisk eller ifrågasättande till saker som sker på arbetsplatsen är viktigt för att driva utvecklingen framåt. Det behöver du som är ledare vara lyhörd för och ta på allvar. Medarbetare som vågar gå mot strömmen och ifrågasätta är värdefulla. Och att få klaga på saker som stör oss då och då är också viktigt för hälsan. Punkt slut.

Men gnäll är något annat än det. Gnäll är ständigt klagande eller ältande om saker som man varken vill eller kan göra något åt. Motsatsen till lösningsorienterad dialog. Och om du får bukt med gnällkulturen kommer du märka flera positiva bieffekter.

https://www.framfot.se/tips/satt-stopp-for-gnall-pa-jobbet/

Trött på allt gnäll på jobbet?

Det är svårt att få alla medarbetare till att ständigt vara rena optimister som svävar på moln och rider till jobbet på enhörningar. Självklart är vi alla människor och behöver få klaga lite då och då, antingen på det tråkiga grå vädret eller den där fruktansvärda bilkön vi fick sitta i morse. Dessvärre kan oskyldiga små gnäll smitta av sig och leda till en dränerande negativ kultur. Här är våra bästa tips på hur du skapar en bättre arbetsplats och vänder på den där tråkiga gnällkulturen.

https://aktivtledarskap.se/trott-pa-allt-gnall-pa-jobbet/

<br />
<div class="quote" data-id="83506025">
<div class="quote-nick">Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 22:40:30 följande:</div>
<div class="quote">
<div class="quote-nick">ClumsySmurf skrev 2025-08-27 22:33:51 följande:</div>
<br clear="all" />jag är så jävla trött på alla offerkoftor... det känns som...alla vill vara "utsatta"...alla vill ha sin egen lilla diagnos...offermentalitet....<br /> TS är inte trött på någon/några som under någon månader gnällt hål i öronen på honom, han känner sej trött på alla<br /> det påminner det mer om någon som bara ville gnälla av sej med en offerspya än någon som ville ge konstruktiv kritik och då får räkna med att det landar snett och att man själv får kritik och att det man skriver väldigt lätt kan vändas mot en själv.<br /> men du tycker inte att TS har fel eller ska behöva tänka till <br /> <br /> startar trådar på flashback/familjeliv....förpestar de sin omgivning...vad blir bättre av att klaga,..Ja för att ingen längre orkar höra gnället.<br /> <br /> och detta skriver du efter du förklarat för Jessica att hur hon reagerar ligger på hennes ansvar och att det är den som blir/är irriterad behöver ta ansvar för vad som triggar sin irritation.  <br /> <br /> likt TS verkar du sakna självinsikt om din egna offerkofta och kanske behöver ta en paus från internet.<br clear="all" /><br /> <br /> missbrukar</div>
nej men kolla smurfen försöker smurfa! Ja, jag tar ansvar mot exempelvis kollegan. Tar avstånd. Enkelt. men istället för att poletten ska trilla ner så har det istället blivit att nu är vi elaka mot kollegan enligt offerkoftan. Så vad ska vi göra? ska x antal kollegor söka nytt jobb för att en kollega ska förpesta? Så vi tar ansvar genom att fortsätta ignorera kollegan i den utsträckning att det är möjligt utan att arbetsuppgifter blir lidande. Så snälla smurf, hur är det offerkofta? Hur saknar jag denna insikt? gick det inte som tänkt för lille smurf? </div>
<br />Lagbok för konflikträdda svenskar<br /><a target="_blank" href="www.familjeliv.se/leave%3A//www.svd.se/a/6nAPGQ/lagbok-for-konfliktradda-svenskar">www.svd.se/a/6nAPGQ/lagbok-for-konfliktradda-svenskar</a><br /><br />
<div class="quote"><br />Sätt stopp för gnäll på jobbet - Framfot<br />
<h3>Vad är gnäll?</h3>
<p>Att få vara kritisk eller ifrågasättande till saker som sker på arbetsplatsen är viktigt för att driva utvecklingen framåt. Det behöver du som är ledare vara lyhörd för och ta på allvar. Medarbetare som vågar gå mot strömmen och ifrågasätta är värdefulla. Och att få klaga på saker som stör oss då och då är också viktigt för hälsan. Punkt slut.<br /><br /><br /><strong>Men gnäll är något annat än det. Gnäll är ständigt klagande eller ältande om saker som man varken vill eller kan göra något åt.</strong> Motsatsen till lösningsorienterad dialog. Och om du får bukt med gnällkulturen kommer du märka flera positiva bieffekter<br /><br /><br /></p>
<br /><a href="www.framfot.se/tips/satt-stopp-for-gnall-pa-jobbet/" title="Linkify Plus Plus" class="linkifyplus" target="_blank" rel="noopener">www.framfot.se/tips/satt-stopp-for-gnall-pa-jobbet/</a><br /><br /><br /></div>
<br /><br /><br />
<div class="quote" data-id="83505092">
<div class="quote-nick">Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-26 23:02:12 följande:</div>
<br />
<p style="color: #000000;">Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. <span style="background-color: #ffff00;">Alla vill vara ?utsatta? för något</span>, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och <span style="background-color: #ffff00;">skylla på omständigheter.</span></p>
<br />
<p style="color: #000000;">Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? <span style="background-color: #ffff00;">Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.</span></p>
<br />
<p style="color: #000000;">Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? <span style="background-color: #ffff00;">När ska man byta kofta mot ryggrad?</span></p>
<br />
<p style="color: #000000;">Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet.<span style="background-color: #ffff00;"> Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.</span></p>
<br />
<p style="color: #000000;">Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.</p>
</div>
<br clear="all" /><br />
<div class="quote" data-id="83505096">
<div class="quote-nick">Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-26 23:06:56 följande:</div>
<p>Och det värsta av allt: Samhället belönar skiten. Så fort någon kryper fram i sin offerkofta så står folk där med applåder, klappar, hjärt-emojis och ?du är så stark, handhjärtan?. Stark?! Nej. Stark är du när du reser dig upp, biter ihop och löser problemet. Att ligga på rygg och pipa som en skadad hamster är inte styrka, det är pinsamt.</p>
</div>
<br clear="all" /><br />
<div class="quote" data-id="83505190">
<div class="quote-nick">Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 07:17:04 följande:</div>
!
<div class="quote">
<div class="quote-nick">Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-26 23:02:12 följande:</div>
Sjukt trött på alla offerkoftor!
<p style="color: #000000;">Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.</p>
<br />
<p style="color: #000000;">Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.</p>
</div>
Bästa jag läst på länge! Tack!!!! Är så otroligt trött på dessa offerkoftor jag med. de har inte dåliga liv, de gör dåliga val som de inte tar ansvar för.<br /> <br /> det betyder inte att det är lätt att ta ansvar, eller att det är enkelt.</div>
<br clear="all" /><br /><br /><br /><br />

svårt att uttyda ett skit av detta inlägg faktiskt. Men eftersom du mest vill försöka smurfa dig utan att faktiskt läsa inläggen du kommenterar, av ytterst oklar anledning, så har jag inget mer att svara dig. Smurfa vidare

Anonym (Amen)

Fri 29 Aug 09:26

#118

Anonym (Poppy) skrev 2025-08-29 05:53:55 följande:

Jag hoppas att ni först förklarat vad i kollegans beteende som är jobbigt! Man kan inte bara börja ta avstånd från en person på arbetsplatsen. Det är mobbning. Alla förtjänar en chans att förändra sitt beteende. Är man för feg för att ta upp det själv så får man be chefen göra det. Det blir sämre än om man är rakryggad och säger vad man tycker, men är långt bättre än att bara frysa ut någon.

men vad tror du? jag har sagt flera gånger att jag inte vill höra mer klagomål på ledare/arbetsuppgift på raster, andra kollegor med. Vi har även flera gånger sagt nu pratar vi annat, styrt in samtalet på annat, börjat prata om andra saker. till slut ger man upp och lägger inte den tiden. Min obetalda lunch, och flera kollegors obetalda lunch vill vi helt enkelt ha klagomålsfri.

det som löser situationen är ju antingen att den som klagar och är missnöjd söker sig vidare, eller respekterar vår önskan att inte lyssna på mer gnäll och istället pratar om annat med oss. alternativt att chefen jobbar för att försöka få kollegan arbetsbefriad på ett eller annat sätt eftersom denne inte trivs och är nöjd.

så vad är din lösning på problemet? Att x antal ska lyssna på gnäll mot sin vilja? Eller att 1 (en) styck kollega slutar klaga och respekterar majoriteten? Och att denne faktiskt tar tag i sitt liv

Anonym (Amen)

Fri 29 Aug 18:57

#121

molly50 skrev 2025-08-29 15:49:11 följande:

Om kollegan inte lyssnar på er så får ni väl ta det med chefen.
Utfrysning riskerar att leda till ännu mer gnäll från kollegan.
Och då får ni kanske prata med chefen ändå då utfrysning inte är ok.

tro mig vi försöker. Men det är ett moment 22, men vi kämpar vidare. en vacker dag kanske det blir bättre. Men nu är det som det är och jag och flera har en strategi som fungerar för oss.

och är det verkligen utfrysning när jag och flera varit tydliga med att vi äter gärna lunch ihop om den är klagomålsfri. det är väl den individen som har ett val att göra? att vill hen ha trevliga luncher = prata om trevligheter.

varför är det så självklart att x antal personer ska tvingas lyssna på gnäll/klagomål på den obetalda lunchen? förstår inte resonemanget. hur är det om en arbetsplats har fem kollegor som har astma, men en sjätte kollega kommer dränkt i parfym. kollegorna med astma klarar inte av parfymen, de mår dåligt av den. även där har kollegan ett val, spraya mindre parfym eller ät själv. Hur går ett sådant resonemang? eller vad är skillnaden?

Sjukt trött på alla offerkoftor!

INNEHÅLL