Sjukt trött på alla offerkoftor!

men vad tror du? jag har sagt flera gånger att jag inte vill höra mer klagomål på ledare/arbetsuppgift på raster, andra kollegor med. Vi har även flera gånger sagt nu pratar vi annat, styrt in samtalet på annat, börjat prata om andra saker. till slut ger man upp och lägger inte den tiden. Min obetalda lunch, och flera kollegors obetalda lunch vill vi helt enkelt ha klagomålsfri.

det som löser situationen är ju antingen att den som klagar och är missnöjd söker sig vidare, eller respekterar vår önskan att inte lyssna på mer gnäll och istället pratar om annat med oss. alternativt att chefen jobbar för att försöka få kollegan arbetsbefriad på ett eller annat sätt eftersom denne inte trivs och är nöjd.

så vad är din lösning på problemet? Att x antal ska lyssna på gnäll mot sin vilja? Eller att 1 (en) styck kollega slutar klaga och respekterar majoriteten? Och att denne faktiskt tar tag i sitt liv

Håller med, det är mer konstruktivt. 

tro mig vi försöker. Men det är ett moment 22, men vi kämpar vidare. en vacker dag kanske det blir bättre. Men nu är det som det är och jag och flera har en strategi som fungerar för oss.

och är det verkligen utfrysning när jag och flera varit tydliga med att vi äter gärna lunch ihop om den är klagomålsfri. det är väl den individen som har ett val att göra? att vill hen ha trevliga luncher = prata om trevligheter.

varför är det så självklart att x antal personer ska tvingas lyssna på gnäll/klagomål på den obetalda lunchen? förstår inte resonemanget. hur är det om en arbetsplats har fem kollegor som har astma, men en sjätte kollega kommer dränkt i parfym. kollegorna med astma klarar inte av parfymen, de mår dåligt av den. även där har kollegan ett val, spraya mindre parfym eller ät själv. Hur går ett sådant resonemang? eller vad är skillnaden?

jag tycker det blir bakvänt om störiga barn riskerar att åka ut ur klassrummet men en väldigt störig vuxen måste få vara med och leka, har de sagt till den jobbiga kollegan att h*n är väldigt jobbig men h´*n struntar i det är det ju bättre att h*n får sitta ute och äta.