Har ni utländska vänner?
Jag har vänner från Norge och Skåne, båda känns lika exotiska. 
Sen har jag en väldigt massa arbetskamrater som är från Indien, men de umgås jag inte med på fritiden. De umgås i princip bara med varandra, pratar engelska eller hindi, äter bara indisk mat. De har inget intresse alls av att lära sig svenska.
De gör också bara indiska aktiviteter på fritiden, flera av dem är tex med i den lokala cricketklubben. De har hela tiden olika Indiska religiösa festivaler som de firar tillsammans i stora indiska grupper här i min stad. De är väldigt religiösa.
De håller sig till sig själva. De gifter sig bara med indier. Det räcker inte ens att den blivande partnern är indisk medborgare. Det måste vara rätt religion och om det är en hinduIsak familj, också rätt hinduisk kast. Och rätt socioekonomisk tillhörighet. De flesta unga indier jag jobbar med har gift sig med en person som deras föräldrar valt ut. Arrangerade äktenskap verkar fortfarande vara standard.
En kvinnlig indisk kollega gifte sig med en man hon valt ut själv och föräldrarna accepterade honom, troligen för att hon var så gammal, 35 år. I Indien gifter man sig före 30 , säger mina kollegor. Det är obligatoriskt att gifta sig, att vara ogift är inte socialt accepterat. Men hon hade hittat en man själv som tillhörde samma kast och hade samma utbildningsnivå, så det var OK.
De högutbildade indierna tillhör oftast den högsta kasten, brahminer, och dessa är nog mer konservativa än lägre kaster, eller kastlösa. De har ju mer att förlora.