• Anonym (A)

    Hur aktiva barn är normalt?

    Vi har två barn i lågstadieåldern (och i familjen även ett vuxet barn som bor hemma) . De små har två fysiska aktiviteter var per vecka utöver skolan. Ett av barnen har adhd, det andra vet vi inte. De har vänner. De klarar skolan. De är ute en hel del i skolan och på fritiden. Vi begränsar skärmtid till en timme per dag. Barnet med adhd har dålig aptit pga medicin och får äta en del snabb energi-mat som kanske inte är så bra men på det stora hela äter vi regelbundna måltider. Alltså, vi lever ett rätt normalt vanligt liv, inte perfekt men inte heller avvikande. Barnen är högljudda, hårdhänta och vilda varenda dag. Vi trodde att småbarnsåren skulle ta slut men det är vi som är slut. De har regler precis som andra barn har och de har hört de reglerna väldigt många gånger eftersom det behöver lugnas ner så ofta (och det hjälper inte). Det spelar ingen roll om vi gör aktiviteter eller är hemma, energinivån är alltid extremt hög, det flyger grejer och barn, det gör ont för att de råkar skalla oss eller liknande när de flyger fram. Saker går sönder. Är det fler som har det så här? Orkar ni?

  • Svar på tråden Hur aktiva barn är normalt?
  • Anonym (Gina)

    Tänkte på detta senast idag. Vissa får lugna barn och vissa får vilda barn med mycket personlighet. Själv fick jag sistnämnda och fast de börjat bli stora har vi det sällan lugnt. Tänker de iaf har roliga personligheter. 

  • Anonym (A)

    Tack för svaret! Ja, jag försöker tänka så också, de är väldigt roliga och uppfinningsrika. Men det är tröttsamt.. Hur gamla är dina barn? 

  • Anonym (S)

    Även om barn har sina personligheter och vissa är mer lugna och andra har mer energi så kan man nog påverka det till viss del. Det gäller kanske inte alla barn, men det är tex väldigt stor skillnad hur vår son är beroende på om han är med mig eller om min man är hemma. Han är väldigt lugn när vi är själva och hittar på saker själv, leker i sitt rum eller kollar på barnprogram på TV. När min man är hemma däremot är det ett väldigt väsen, mycket spring och konstant hög energinivå. Min man är som person betydligt mer stressad och uppvarvad än vad jag är så jag tror att det kan ha stor inverkan på vårt barn. Det gäller att vara väldigt lugn och väldigt konsekvent under lång tid, men det kanske inte hjälper om barnet har ADHD.

  • Spucks

    Mitt ADHD-barn är exakt som du beskriver. Tur att jag bara har ett, skulle inte klara av två av den sorten.

  • TvillingmammaVästgöte
    Anonym (A) skrev 2025-08-30 19:45:39 följande:
    Hur aktiva barn är normalt?

    Vi har två barn i lågstadieåldern (och i familjen även ett vuxet barn som bor hemma) . De små har två fysiska aktiviteter var per vecka utöver skolan. Ett av barnen har adhd, det andra vet vi inte. De har vänner. De klarar skolan. De är ute en hel del i skolan och på fritiden. Vi begränsar skärmtid till en timme per dag. Barnet med adhd har dålig aptit pga medicin och får äta en del snabb energi-mat som kanske inte är så bra men på det stora hela äter vi regelbundna måltider. Alltså, vi lever ett rätt normalt vanligt liv, inte perfekt men inte heller avvikande. Barnen är högljudda, hårdhänta och vilda varenda dag. Vi trodde att småbarnsåren skulle ta slut men det är vi som är slut. De har regler precis som andra barn har och de har hört de reglerna väldigt många gånger eftersom det behöver lugnas ner så ofta (och det hjälper inte). Det spelar ingen roll om vi gör aktiviteter eller är hemma, energinivån är alltid extremt hög, det flyger grejer och barn, det gör ont för att de råkar skalla oss eller liknande när de flyger fram. Saker går sönder. Är det fler som har det så här? Orkar ni?


    Det låter inte som att ni har en bra stämning i  familjen. Försök att lugna ner stämningen hemma. Släck belysningen, tänd ljus, spela lugn musik, läs böcker för barnen. Vissa barn har svårt att komma ner i varv själva, min son hade det problemet. Jag brukade ge honom lätt ryggmassage på kvällen, det blev han jättelugn av.


    Minska skärmtiden  och se till att barnen kommer isäng i tid på kvällen. Se till att de inte har skärmar på rummet utan verkligen sover. Trötta barn har ofta svårt att varva ned. Gör skogsutflykter  på helgerna, skog och natur är avstressande. 

  • Aliona

    Jag båda känner igen och inte känner igen vad du skriver. Jag har också ett väldigt aktivt och fysiskt barn. Att behöva vara inomhus eller vara still var en ren plåga. Vi kunde inte använda vagn för han tokvägrade att sitta i den. Stilla lekar, pyssel, rita, bygga duplo, lågga pussel, titta på barnteater, sitta i roddbåt, åka bil längre än 10 min osv var bara helt uteslutet. Det där med att bara vara hemma och mysa som andra föräldrar pratade om såg vi inte skymten av förrän han var 8 år, och även då var det bara stundtal.


    Så vad vi gjorde var att vara ute. Varje dag. Jättelänge. Vi hämtade på fsk eller skolan vid 16 och var ute och rörde på oss till 19 minst. Han gick på massor av aktiviteter med rörelse, som simning, tennis, gymnastik, kampsport osv. På helgen stack vi ut direkt efter frukost och var ute hela dagarna, helst i naturen eller på olika hinderbanor och klätterplatser. Med tiden började det gå att göra mer stillsamma saker som att gå på biblan, gå på barnkonserter och hälsa på mormor, men det krävdes ordentliga fysiska pass först. 

    Idag går han i trean och tycker fortfarande att det är jobbigt att vara still så mycket som det krävs i skolan. Vi cyklar, skejtar eller åker inlines till skolan, med en ordenltlig omväg, varje morgon för att göra det lättare för honom att vara still sedan. 


    Vad jag däremot inte känner igen är att saker går sönder eller att inte lyssna på vuxna och regler för att vara inne. Vi har tydliga regler för vad man får och inte får göra inomhus, och konsekvenser om de inte följs. Blir leken för vild så avbryts den. Börjar han kasta bollar som han vet att han inte får så tar vi dem ifrån honom tills vidare. Men vi set ju också att när han blir sådär spattig och vild så behöver han få röra på sig, och då går vi alltid ut, även om det bara är att springa fem varv runt huset eller upp och ner för trapporna tio gånger, eller sätter på gympa eller danspass hemma. 

    Två grejer som jag märkte hjälpte var också att dra ner på socker och skärm. Han får inte lördagsgodis för den sockerkicken man får fixar han inte. Istället kan han få en liten bit då och då, tex direkt efter maten. Jag upplever att det ger mindre begativ påverkan. Han äter alltså inte mindre socker än andra barn men i mindre portioner. På kalas lämnar han över godispåsen och får äta på andra tillfällen. Skärmen kändes som en räddning för föräldrar ett tag för att då är han iaf lugn under tiden och vi kan vila, men det blev bara ännu värre efter skärmtid så numera får han bara kolla en timme på lördagsmorgon, ev en halvtimme på söndagen efter aktiviteter, och ibland på loven set vi en film tilmsammans hela familjen. Han blev mycket mer harmonisk utan sagliga skärmanvändandet. 


    Till sist - hur man orkar. Vi tar pauser. Egentid. En förälder går en promenad, stannar hemma när den andra är iväg med barnet och någon gång per år reser vi bort ensamma över en långhelg eller vecka medan den andra föräldern är hemma med barnet, eller reser bort med barnet och den andra är hemma och vilar i lugn och ro. 

  • Grässtrå77

    Vi har haft ett väldigt aktivt barn med adhd. För oss var det också massor av utomhusvistelse som funkade. Hen var väldigt sportintresserad och hade träningar och matcher flera gånger i veckan även under lågstadietiden.

    Vi bodde i radhus med många grannbarn så hen kunde vara ute och leka själv från tidig ålder.

    Dessutom så fungerade vardagsrummet även som en bollhall.

    Det var så vi undvek alltför mycket bråk och tjafs.

  • Egon den stora

    Vad gör ni utanför den organiserade fysiska aktiviteten? Två gånger i veckan är ju ingenting för aktiva barn.  Tar ni promenader, är dom med i trädgården,  cyklar ni osv? 
    Känns som dom behöver mycket mer än dom får. 

Svar på tråden Hur aktiva barn är normalt?