Nära skilsmässa

Ta hjälp. Parterapeut kan hjälpa er att bena ut vad problemen är. Nyttigt även om ni skulle gå isär. Nog för att en dålig månad bör gå att vända runt om det inte är för mycket skit under allting. 

Det låter som att det finns rn elefant i rummet ni skulle behöva prata om men istället tjafsar ni om småsaker.  Akta er för att fastna i den fällan . 

Klarar ni inte av att prata om ett större problem så ta hjälp utifrån.  

Parterapi! Nu!

Kan elefanten i rummet vara trötthet, stress, hunger, osv? Att vara småbarnsförälder innebär ju att man mer eller mindre konstant sätter sin kropp i ett stadie här man har lätt att bli vresig och överreagera på småsaker hela tiden. Jag vet hur det kan kännas när småsakerna övergår i bitterhet, så att man knappt kan vara i samma rum utan att allt rivs upp igen. Men det är inte för evigt. 

Att vara i bråkstadiet i en månad är länge ur vissa perspektiv, men ur andra perspektiv är det ingenting. Låt inte en månads humör avgöra hela er framtid! Ha is i magen, vidta åtgärder. Parterapi eller liknande kan vara en god idé. Bryta av och göra något annat än vardagstugget, så att man hinner se varandra och inte bara tvätthögarna, osv.

Men jag vill också slå ett slag för att göra saker för att komma "på rätt sida", underlätta för varandra, utan kortsynta förväntningar på omedelbar effekt och tacksamhet. Ta tvätten utan att klaga, se det som egentid och försök att inte låta det bli ammunition i nästa bråk. Ta egentiden när du behöver, så länge det inte förstör för barnen eller gör det alltför jobbigt för partnern. Träna, gå en promenad, eller vad du tycker om att göra för att hinna tänka dina egna tankar i din egen takt. Det ger kraft att orka när man kommer tillbaka till stöket. Låt partnern få sin egentid i rimlig mån, han behöver det också. Och förvänta er inte att allt ger effekt direkt. Ni kommer att bråka igen, även om ni försöker göra rätt. Men långsamt kommer sådana handlingar att få en positiv effekt. 

Eller så är elefanten i rummet den naiva förhoppning om att föräldraskapet skulle göra förhållandet helt och vara pusselbiten som skulle lösa det man redan då tjafsade om...   Man ska inte underskatta kraften i vad föräldraskap kan ta fram för negativa egenskaper hos en partner och som förstärks av trötthet och sömnbrist. 
Det är oftast här föräldrar inser att man inte kände varandra så bra som man trodde. Och det är ingen slump att hälften av förhållandena kraschar inann barnet når 3 års ålder. 

I övrigt håller jag med om dina tips. Andrum i vardagen är ett måste. 

Jag vet inte om jag skriver under på narrativet att småbarnsförälderskapet uppdagar olikheter som man inte kände till och det är därför det spricker. I någon mån är det väl så, men så är ju hela livet. Ingen tror väl, när man blir ett par, att man kommer fortsätta vara likadana livet ut. Nej, man fortsätter att mogna, växa och lära sig, och utmaningen för ett par är att växa ihop och vidare tillsammans istället för isär. Inte minst under småbarnsåren när man jämnt är trött och grinig. Då gäller det att inte låta sömn- och energibrist komma ivägen för det gemensamma målet man satt upp, att hålla ihop genom nöden och lusten. 

Hur gamla är barnen? Och hur ser era gräl ut? 

Familjerådgivningen är väldigt bra för att hitta nya sätt att förstå och bekräfta varandra. Om livet kräver Mycket har Man mindre resurser Det blir lättare tjafs. Men ännu har ni ju bara haft det dåligt en kortare stund om ni varit ihop i flera år.

Alla relationer har ups and downs. 

Fast om man inte kommer längre och småsaker blir otroliga irritationskällor kanske man behöver inse att problemet är större. Om man går och är konstant sur på sin partner istället för den rådande situationen kanske det är så enkelt att man inte passar ihop längre. Ett väl fungerande par tar sig igenom svårigheter för att båda VILL ta sig igenom det. Men om inte viljan finns blir det svårt.

Har en kollega som aldrig sagt ett vänligt ord om sin partner och man hör på deras telefonsamtal att det finns otroliga spänningar. Låter som en situation som TS beskriver och då behöver man nog hjälp utifrån, eller inse att man inte kommer funka ihop.