Stort problem. Vi kan inte få barn

Livmodertransplantation? Äggdonation? Adoption?

Ni måste kunna kommunicera så jag säger parterapi först. Att "få nöja sig med ett" är... Det finns aldrig några garantier på barn oavsett vem som som har problem som försvårar en graviditet. 

Jo men jag tror du förstår endå vart jag vill komma. Adoption går inte det tar väldigt lång tid. Livmoderstransplantation går inte heller då de möjligheterna har vi inte.

För mig låter ett sånt tänk väldigt bortskämt, ja. Att vilja ha fler barn är en sak, att redan innan det första prata om att nöja sig är en annan.

Tar lång tid som i att ni är för gamla? Varför inte transplantation? 

De flesta sätten att få barn på ses inte ner på idag förutom surrogatmödraskap där det finns mycket tveksamma faktorer om det sker utomlands.

Är ni nu i en såpass bra relation att ni kan erbjuda ett barn en trygg och harmonisk uppväxt?

Ni kan inte prata ärligt och öppet med varandra, ni har en historia av svek och bråk och din sambo har inte ens kläckt ur sig att hon inte kan få barn på naturlig väg. 

Det låter som att ni har andra problem än rubriken anger. Men visst, skaffa ett barn i den där känslomässiga berg-och dalbanan. Det blir säkert kul. Framförallt för barnet.

Surrogat är väl inte lagligt i Sverige? 

Det är inte tillåtet för svenska sjukvården att assistera i surrogatmödraskap, men det är inte olagligt för privatpersoner att göra det. 

Jag förstår din frustration och dina känslor.
Att bli bemött som att man är girig för att man redan innan man blivit förälder känner en sorg över att man "bara" kommer att få ett barn tycker jag är illa.
Särskilt i ett forum och särskilt när du skriver för att du behöver stöd och förståelse.

Men det här kanske inte är rätt forum, även om allt borde kunna diskuteras.

Jag har varit i en liknande sits och känt massor av "fula" tankar genom åren.
För oss handlade det om att vi hade ett barn men var inte överens om ifall vi skulle försöka få fler. Har bl.a. tänkt.

-Tänk om jag lämnar min man för det här, jag blir gravid på egen hand och barnet är sjukt. Då har jag förstört min familj för ett sjukt barn.

-Tänk om jag lämnar min man och ändå aldrig får fler barn.

-Tänk om jag lämnar min man och oavsett om jag får fler barn eller inte så träffar HAN en ny kvinna och blir pappa igen. Då var det inte att han var emot fler barn utan han ville bara inte ha dem med mig? Eller?

-Tänk om  han till slut går med på  ett till barn och det blir tvillingar. PANIK.

-Tänk om  han till slut går med på  ett till barn och det blir ett sjukt barn.

-Tänk om  han till slut går med på  ett till barn och jag får hyperemesis eller nåt och blir helt borta från verkligheten i 8-9 mån. Det kommer drabba både mig, honom och det barn vi har.

-Tänk om vi inte får fler barn, jag stannar och sen lever resten av mitt liv i bitterhet.

Nästan inget av det här gick att prata om med andra människor för de förstod inte.  Så min räddning blev psykolog separat. Och även forum för andra som längtade efter barn där jag faktiskt hittade andra i exakt samma sits. 

Leta vidare, du kommer hitta en stöd eller en funktion där du kan vädra dessa frågor. OBS! Utan att jag ens gått in i sakfrågan om vad ni bör göra eller hur, eller hur ni ska förhålla er till varandra. För det är en helt egen fråga.

Nej men vadå, ska tjejen de anlitar privat föda barnet och sen då? Ge bort det? Det lär man ju intr heller få göra. Barnet är väl enligt lag hennes då, kvinnan som födde barnet alltså. 

Läste någon tråd om det här för något eller nägra år sedan. De hade gjort på det där viset. Men de hade fått  problem sen, för de kunde ju inte bara ge barnet till en annan person.

Och i en annan tråd födde en annan kvinna deras barn men ville själv ha det sen, för hon fick moderskänslor. Så hon tog det.

Även om de gör det privat, ärr et verkligen lagligt ändå? Och hur ska man göra då, rent praktisk? för att få barnet sen.