Anonym (Hej) skrev 2025-09-02 12:33:17 följande:
Ehh? Vart någonstans har jag beskyllt min man beteende på en tioåring? Läs mitt inlägg igen.
för att tydliggöra: min man blir personlighetsförändring endast när han har sin son på besök. Dvs det är då han kränker mig, detta började Efter Att vi Fick barn.
vem har sagt att jag tycker det är okej? Jag förklarade denna situation utifrån 100 liknande situationer.
1. jag ber min man snällt att försöka hålla avstånd mellan bebis och pojken, (göra sitt bästa utan att kränka pojken).
2. pappan tycker istället synd om pojken och börjar bli smått irriterad på mig, han tycker extra synd om pojken framför mig och slutar ej prata om det för att han pikar mig.
3. mitt varb fyller 1 det är en självklarhet att det ska firas, jag har enbart bett om att vara extra försiktig DENNA gång, då kalaset närmar sig och det vore tråkigt att ställa in. och SJÖLVKLART skulle ja ställa in om mitt barn blir sjukt.
4. jag beskriver en situation där hans agg ang att försöka hålla pojken SÅ GOTT SOM DET GÅR, på avstånd så blir jag kallad för jävla fitta. DET ÄR MITT PROBLEM I DETTA INLÄGG.
summan av kardemumman, min man kränker mig pga denna situation och jag frågar om jag överdrivit det här med förskylningen och smittan men jag Har aldrig skrivit att jag tycker det är okej att ja blivit kallad för kränkande saker EFTER att jag fått barn med min man som för övrigt själv har diagnos.
Ja, jag tycker verkligen att du överdriver detta med förkylningen. Ni är en familj, man smittar varandra. Man behöver inte hålla på och pussa ansiktet och sådär, men i övrigt - ni lever tillsammans och han måste kunna leva fritt hemma trots att er yngsta ska ha kalas (NI ska ha kalas, för bebis)
Jag misstänker att du hade sett det annorlunda om pojken var din biologiska.
Sen ville jag också ha sagt att din mans kränkande behandling av dig är oacceptabel! Och du måste skydda dig från det.