Vem väljer man

Det kan säkert vara så att du gillar två personer, de har väl olika saker som klickar med dig! 

Hörde en gång att man ska satsa på en gammal kärlek om man som unga blev separerade av yttre omständigheter, som att den enas familj flyttade eller den ena parten började på en skola långt bort, så att det var svårt att ses. Men hade varit så att det skulle ha varit  möjligt att träffas och man ändå gick isär, så kanske man inte är varandras soulmate riktigt ändå. 

Du kanske hade valt den andre den där gången du börjat dejta din man, om den andre var "the love of your life",  mycket mer än din man. 
Då är det svårt att stå emot.

Så du kanske kan vara lycklig med vilken som av dem? De passar dig båda, på olika sätt?

Kanske drömmen om det andre lockar, som kontrast till vardagens lunk med din man.

Att älska är ett verb, man måste utvecklas tillsammans genom att ha planer och projekt tillsammans. Ha lite allvarliga samtal om vad båda vill i livet.

Det kan vara så att den andre är intresserad av dig, men sedan, om ni skulle vara tillsammams i en sexuell relation, så skulle han få kalla fötter och inte vilja skilja sig för din skull. Utan det hela blev en tillfällig historia. 

Jag har ju ingen aning,  men jag har en känsla av att fker män är otrogna och är okej med det. Medan när det gäller kvinnor så vill fler gå vidare och vara tillsammans på riktigt. 

Jag har funderat lite mer.

Om du, när du dejtade din nuvarande man, var en person som alltod tänkte på andra, alltid satte andra framför sig själv och var väldigt samvetsgrann.

Så att du egentligen mycket hellre hade velat dejta den andre, men av någon slags hänsyn inte ville avsluta dejtandet med honom som sedan blev din man.

Om du var rädd för att göra honom besviken. Så att.du faktiskt gjorde fel utifrån vad du själv innerst inne ville. 

Ja du kanske du har fått en andra chans.

Men du kan inte vara helt säker på att det blir något varaktigt med den andra, om du väljer det. Ni måste i så fall prata mer. 

Fundera på om du kände der som en stor uppoffring när du var skild och hade börjat träffa din nuvarande man. Men sedan stötte på den gamla kärleken och blev intresserad. Och därefter tog beslutet att avstå från att träffa den gamla kärleken, utan fortsätta att dejta din nuvarande man. 

Var du ledsen och nedstämd? Oroade du dig och kände dig ångerfull? Var det samma vånda som du har idag?

Kände du tydligt att du försakade något?

Ja då kanske du körde över din egen vilja den gången. 

Men ni är inte samma personer idag. Vet du vad som gjorde att han skilde sig? Finns det saker som du inte vet om honom när det gäller hur han fungerar i relationer? Känner du honom ganska väl ändå?

Vi kan väl inte välja åt TS, hon är en vuxen människa! Helt fel att försöka kommendera henne!

Men hon behöver göra ett genomtänkt och medvetet val. Inte bli kvar i mellanrummet. 

Ett sätt att processa frågan intellektuellt är att dela upp ett A4-papper i två delar på längden. Skriva fördelar med att vara kvar i sitt nuvarande förhållande på den ena sidan och nackdelar på den andra. 

Ta ett nytt papper och göra samma sak, men nu istället lista fördelar med att gå isär och pröva med de andre mannen. Och på andra sidan vilka nackdelar det kan finnas med att göra det. 

Göra det noga.

Sedan kommar du automatiskt att känslomässigt processa det som du har skrivit ned.

Att göra så hjälper dig att reda ut för dig själv hur du tänker och känner. Då kommer du börja vikta olika saker känslomässigt. För att kunna göra ett genomtänkt val, där både känslor och tänkande har varit med.

Hur du än gör så kommer du att förlora något. Så är det när man tar medvetna val, man känner och är medveten om vad man förlorar.

Men om du fortsätter så här så har du ett halvt äktenskap och ett halvt förhållande bredvid. Det kommer inte att ge någon bra utveckling för dig i längden. 
Inte för de båda männen heller. 

Det är smärtsamt att ta sådana tunga beslut, men alternativet är att du lever som ett barn.

Alternativet till detta är att du går i psykoterapi för att komma närmare dina tankar och känslor, om du tycker att det är svårt att få fatt i dem och att få någon reda i dem. Så att du sedan kan göra ditt val.

Förvara inte det du har skrivit hemma! Du måste få processa det här i din egen takt.

Det är fint att du vill tänka igenom allt nu!

Sedan är det svåra ställningstaganden. Om man, efter att ha gjort en grundlig och ärlig genomgång av alternativen, lutar för det mesta åt ett håll i beslutet, men någon gång kommer till en annan ståndpunkt, då visar det att det finns goda skäl för båda alternativen.

Men att en lösning ändå överväger, och det vanliga är då att man hamnar i det beslutet.

Sedan funderade jag på att den andre enligt dig hade haft lite alkoholproblem. Om de fortfarande finns så är det ett jätteproblem. Man kan inte få någon annan att avhålla sig, om inte  de själva bestämt sig och vill det. Det är som att deras vilja och personlighet blir kidnappad, allt går ut på att fundera på nästa möjlighet att dricka något med alkohol i. Allt annat kommer i andra hand. Det är skrämmande.

Så länge man inte dejtar någon exklusivt så kan man ju dejta andra, som du gjorde före du och din man var riktigt ihop. Men något under den tiden måste ha gjort att du valde din nuvarande man?

Det här är dock inte problemet nu.

Är det så att du misstänker att din nuvarande man mer är tillsammans med dig av slentrian, än av att han verkligen, verkligen gillar dig? Känner du att han är lite likgiltig, att han tycker mest att det är bekvämt att vara med dig. Att han inte lyser upp lite när ni träffas ute. Att ömhetsbetygelser saknas, ni kramas inte och söker inte kroppskontakt?

I så fall kan det vara en tydlig del av problemet.

Du kanske inte blir lycklig med den andre mannen, det vet vi inte. Men är du lite ensam och olycklig med den nuvarande mannen? Hade det varit rätt att gå isär även om den andre mannen inte hade funnits?

Du behöver skilja på om du känner dig ensam i det här förhållandet eller om det är en känsla som du kan känna i lite olika sammanhang.

Om det är en känsla som lätt kommer upp hos dig, som du har en benägenhet för. Eller om den bara finns i den här relationen. Att du tycker att kontakten glappar lite just med honom

För det är ju en stor skillnad. Om det är en benägenhet att känna så som väldigt lätt dyker upp hos dig, så kan den ju också dyka upp om du är tillsammans med någon annan. 

Är det en brist på känslomässig kontakt med din man när ni ska umgås, eller är det att han har andra engagemang, med sina barn, som gör att ni inte får tid att umgås?

För det är en skillnad på det. Det första är inte bra. Det andra är livets realitet när man har barn.

Sedan bor du på ett sätt som du inte trivs med och umgås dessutom inte med andra på helgerna. 

Är det så att din man inte är intresserad av socialt umgänge utanför familjen, att ni är olika där? Eller beror det på att ni bor långt ifrån alla, så att det inte blir av?

Ni verkar vara rätt olika?

Du vill bo inne i ett samhälle, han vill bo långt utanför stan

Du vill umgås med människor utanför familjen, men det uppskattar han inte riktigt. 

Du vill umgås med honom på fritiden, men då drar han sig ofta undan med sin egen sysselsättning.

Du känner att du är mer känslomässigt engagerad i honom än vad han är i dig. 

Jag tror att frågan du ska ställa dig är om du egentligen skulle trivas bättre i en egen lägenhet i stan, med dina barn. Där du kunde bjuda hem människor utanför familjen eller gå ut och göra saker med dem på fritiden.

Om du skulle separera behöver du ju inte flytta ihop med någon annan man. Ni kan ju umgås ändå. 

Sedan kan du inte räkna säkert med att det skulle gå bra att vara ihop med den andre, det kan dyka upp saker som gör att det inte skulle fungera. 

Men skulle du helst vilja flytta och tycka att det skulle vara skönast med en egen lägenhet inne i samhället, så ska du nog ta de tankarna på allvar.