Betala för tom lägenhet

Jag har varit tydlig sedan vi började träffas att jag inte flyttar från huset och att jag ska äga det ensam. Anledningarna har jag även i tråden lagt upp. Det är ett arv sedan flera generationer bak som jag inte tänker sätta i risk att förlora. Hästar på gården är min passion. 

Det var inte ens tanken att jag skulle träffa någon eller skaffa barn. Jag skulle bo här själv och var inte intresserad av att dela mitt liv med någon efter 3 kraschade relationer, 3 gånger att dela boendet (innan jag köpte huset och bodde på andra sidan Sverige). Efter senaste relationen med massa problem flyttade jag hem igen till gården efter många år borta och tog erbjudandet av förskott på arv kring huset. Jag var ensam i många år fram tills jag träffade min sambo. 

Alla relationer är på något sätt ojämna. Passade det inte att flytta in hos mig kan man gå vidare. Att sätta allt jag har jobbat för i risk för en förälskelse gör jag inte igen. Speciellt inte risken att förlora huset som är en del av gården. 

Så det där att han bara är en inneboende gäst kan ni bara sluta med. Hans åsikter runt renoveringarna väger lika mycket som mina. Hur vi känner och fungerar i våran relationer vet bara vi. 

Tycker många kommentarer här borde hamna i sandlådan så löjligt en del uttrycker sig. 

Om du hade läst mina inlägg och hängt med i tråden kan du läsa mitt inlägg #110 om varför det är både arv och även lån. 

Märlig syn att man inte kan jag gemensam ekonomi om man inte drar ett streck på pricken 50/50. Livet har även gråzoner på flera plan och det finns inte något rätt sätt att leva på. Att våra alternativ antigen är att jag tillåter honom att köpa halva huset och vi har full koll på varenda krona som vi drar in i hushållet. Inget större köp får göras utan den andra partners godkännande. Eller att vi (tydligen enligt dig i våran nuvarande situation) har helt separata ekonomier. Sålänge han betalar de fasta kostnaderna och basic förbrukningsvaror så kan han lägga resten av lönen på ren skit och jag ska bara finna mig i det. Trotts att vi planerar ett liv och barn ihop. 

Vi vill inte ha något av alternativerna. Jag vill kunna köpa en ny sadel för 30.000 utan att behöva be om lov. En ny bil och eventuellt ta extra lån ensam. Han ska kunna köpa den där stereon, bilen, spelet eller vad det nu kan vara för flera tusen utan att fråga mig. Sålänge vi inte gör köp som förstör vårt gemensamma liv. Att betala en fast och hög månadskostnad på något som absolut inte har något värde som läget är nu påverkar vårat gemensama liv. Skulle han spara undan samma pengar eller betala på en bostad han ägde hade detta inte ens blivit en diskussion.

Vi är inte oense, vi fungerar jättefint ihop. Visar kärlek öppet, många kramar och kyssar varje dag. Hjälper varandra med saker, han är med och renoverar, aldrig sagt något elakt mot varandra även när vi är upprörda. Hjälps åt i vardagen med mat, städning osv. Vi trivs väldigt bra ihop och vill spendera som läget är nu ett liv tillsammans. Men just detta kring denna lägenhet är en jobbigt och en komplicerad situation.  Man kan inte vara rörande överens kring allt i en relation. Just detta är våran puckel. Och jo, det är läge nu att skaffa barn då jag snart är 40 och allt annat kring oss är bra. Det är våran relation och inga andra än bara vi vet hur vi mår i den. Jag vet exakt hur en dålig relation både är och känns. Skulle aldrig gett mig in i en relation om det inte kändes helt fantastiskt. En good enough-kille är inget för mig längre. 

Eftersom du gång på gång inte tar in något av det jag skriver och upprepar dig som en trasig skiva så känner jag du inte tillför något värde i tråden. Uppenbarligen har du även problem att inte kunna ta in samtlig information. Först tänkte jag tacka dig för ditt engagemang. Men eftersom ditt mål verkar va att få mig att må dåligt instället för att faktiskt vara till hjälp kommer jag inte bemöda mig mer att besvara dig längre på ett lämpligt sätt. Lika slösaktigt att besvara dig som att betala hyra på ett boende man varken bor i eller har kontrakt på.

Eftersom dina argument om att betala för ett back-up boende som varken han har kontakt på eller ens använder är inte rimliga. Du drar det den yttersta och mest löjliga nivå när jag försöker förklara situationen. 

Så igen. Det var ingen nyhet för honom att det var här vi ska bo. Att jag äger det helt och varför. Han godkänner villkoren. Vi provbor i huset om det funkar, vilket vi gör. Efter 1,5 år tillsammans och inget händer med att betala elen, värmen, vattnet, sopor och annat gemensamt. Att han istället betalar halva sin mammas lägenhet, för hon inte kan betala hela hyran för hon skickar pengar till sin andra son som i sin tur använder det till sitt missbruk. Så förlåt mig om jag börjar tröttna på detta läget och fräser ifrån när du börjar yra om saker i vår relation du inte har någon aning om. 

Du skrev "Är det verkligen läge att skaffa barn... så oense som ni verkar vara?". Detta var verkligen extremt otrevligt av dig att skriva. Du har absolut ingen aning om våran relation.  

Jo, vi är överens om att han ska betala driftkostnader och att vi ska bo här. Vi är även överens om att han inte ska fortsätta betala för lägenheten. Men inte om när. 

Detta med att betala lägenheten handlar inte om varken mig eller om våran relation. Det är något annat. 

Var skrev jag att han lägger på pengar på huset? Igen så lägger du till och hittar på saker när det passar. Därför är dina "argument" och "råd" helt värdelösa. Nej, jag betalar för allt kring renoveringarna. Han hjälper till. Kan man väl mist förvänta sig när han bor gratis. 

Du vet... Vi är i åldern det kan ta flera år att bli gravid. Och eftersom vi har problem och jag har fertilitetsproblem kanske vi inte ens lyckats. Så kring denna fråga och så som du svarat mig är både klumpigt och okänsligt. Nu är vi inte 5-10 år yngre utan snart 40. Skulle det inte hålla kommer vi inte ångra att.vi skaffa barn. Bägge vill, bägge har bra ekonomi. Så du behöver inte lägga sig denna fråga mer. Tja, vi har bott ihop in1,5 år men varit tillsammans i 2 år. Du kanske inte tycker att 2 år tillräckligt. News for you: Det finns inget rätt eller fel. Vissa blir gravida första veckan, efter  månad osv. Vi tycker att två år ör tillräckligt. Jag tänker inte tjafsa mer kring om vi har varit tillsammans tillräckligt länge för att skaffa barn. Igen är du bara ute efter att provocera och göra mig ledsen. 

Jag kan inte leva ihop med någon som betalar flera tusen i månaden på ett extraboende. Skulle han överta lägenheten och betala hela har vi ingen framtid.

Jag betalar ALLT med renoveringarna. Sluta hitta på saker som jag inte skrivit.

Tja, det händer inget. Han kan inte säga upp den då det är hans mamma som har kontraktet. Hon säger inte upp den, varför skulle hon? Hon bor gratis i sin mammas hus och behöver bara betala för halva lägenheten. Bekvämt för henne, samtidigt som hon skickar pengar till sin andra son utomlands som missbrukar. Vilket i sin tur gör att hon har dåligt ekonomiskt och min "sambo" vill hjälpa henne. 

Just nu känns det som att min sambo hellre betalar för sin brors missbruk istället för våra gemensama kostnader vi har här. Det gör mig ledsen. Men det känns som att det är något han inte berättar för mig när det gäller hans mormors hus, lägenheten, hans mamma, bror osv. 

Men jag tror att en person här i forumet hade rätt. Hans mamma är medberoende för sin missbrukande son. Min sambo är sedan medberoende till sin mammas medberoende. Blir bara en ond spiral av det hela. Jag vet inte vad jag kan göra. 

Jag har haft tålamod och aldrig begärt in något på dessa 1,5 år. Men jag känner mig uttytjad och ledsen när de gör dessa dåliga ekonomiska beslut. 

Känner mig hemsk som önskar att hans bror tar en överdos och inte längre är ett problem. Men jag kan inte känna någon medkänsla för hans bror. Han har mördat en person med kniv och suttit inne flera år. Brutalt misshandlat min sambo, brännt honom cigg, slagit honom, satt honom i farliga situationer. Fick min sambo att börja med droger vid 12 år och drog iväg honom på olagliga fester. Misshandlat andra människor, stulit osv.

 Jag blir upprörd här när folk lägger till och vrider på saker som jag aldrig skrivit. Så nej, diskussionen här hemma går inte så. Jag frågade inte första året alls om hur de tänker. Det började jag med för 6 månader sedan. Så var svaret vet inte. Efter 1-2 månader tog jag upp det igen och frågade hur de planerar. Vad är tanken med allt. Då började de yra om att köpa ut hans mammas syster från mormorns hus. Sen hände inget. Jag har frågat lite då och då så inte allt står still. Men igen, det är något som skaver kring hans bror, mamma, mormorns hus, lägenheten. 

Ne men jag får väl göra såsom många ger förslag i detta forum när man har relationsproblem. Lämna, det verkar vara lösningen.

Jag kan inte göra något åt grundproblemet, det är problemet. Det gör mig frustrerad och nu känmer jag att något måste hända. Men jag vill inte heller betala för allt och bara sitta och vänta som jag har gjort i 6 månader och bara ta all skit. Så vad har du för förslag vad jag ska göra? För jag kan inte leva med någon som år efter år indirekt finansierar sin brors missbruk. 
 

Helt ärligt skiter jag fullständigt om hon skickar alla pengar till honom. Men att hon förväntar sig att min sambo ska betala halva hyran på den toma lägenhet, och sedan i sin tur skicka pengar till en missbrukare är inte logistik. 

Lite så. Det bästa hade varit att sluta betala på denna hyresrätt. Sälja huset som är i stort behov av renovering som hon varken har råd med eller kan göra något själv. Det är trappor ÖVERALLT i huset. När hans mormor bodde där och var väldigt dålig det sista bodde hon inte vardagsrummet på heltid. Eftersom det var trappaor överallt kunde hon inte ta sig någonstans. Ingen ramp eller nått. Så när man är över 70 så kanske det inte är det bästa boendet att köpa. 

Så ja, att sälja huset, göra sig av med hyresrätten och istället köpa en bostadsrätt med hiss är ju det mest logiska. Samtidigt som min sambo kan spara dessa hyrespengar själv eller investera i annat boende och hyra ut. 

Som sagt, det universella svaret på familjeliv, lämna. Absolut vid misshandel, våld, kriminalitet, när kärleken är slut och man nästan inte tål varandra. 

Vårat läge är inte där. Vi vill fortsätta försöka lösa det. Men tack för ett väldigt uppenbart tips och upplysning att jag har en fri vilja i Sverige.  

Vi försöker reda nu att bli gravida och har försökt i 10 månader. Så vi är redan där. Det är därför jag börjar sätta lite press. Jag vill inte hjälpa till att tömma lägenheten och bära möbler som gravid om vi lyckats. Inte i den utsträckningen som det behövs. Sedan vill jag inte heller ha den psykiska oron kring allt. Hans mamma vet att vi försöker också. 

Men helt ärligt tror jag att det handlar om att de har svårt för förändringar. Hans mamma håller på att vrida på allt för att kunna köpa ut sin syster kring huset. Det är stort lån som hon troligen inte kommer få godkänt. Huset är inte handikappsvänligt alls och även svårt att göra det vänligt pga trånga utrymmen. Renovering allt. Hur dåligt köp detta huset än må vara verkar det inte ha någon betydelse. Känns lite samma med lägenheten. Har ingen betydelse hur dåligt ekonomiskt det är att behålla lägenheten. Det är något som de känslomässigt inte vill släppa. Helst hade de velat ha blde lägenheten och huset. Men där verkar du bägge förstå att det inte går iaf. 

Nja, ska vi ha ett liv ihop och barn kommer det inte fungera att han betalar halva hyran på sin mammas lägenhet. Som i sin tur grinsar sig i att hon har svårt att få ekonomin att gå runt för hon skickar sina pengar till sin missbrukande son. 

Tror de flesta i denna situation hade satt ner foten. Om pappan till ditt barn lägger pengar indirekt på sin brors missbruk istället för erat gemensam liv är det nog inte längre bara hans ensak.