Involverar exet i det mesta vi gör, skickar bilder m.m.

TS, jag ser att du har fått många "tummen ner" och att många tycker att du överreagerar.
Jag tycker dock inte att du överreagerar.

Jag menar, för mig känns det lite absurt på något vis, att en nu separerad partner ska vara delaktig via telefon på daglig basis i stort och smått. Kan tillägga att jag nu är 40+ med make och barn, men att jag vid 25 års ålder var bonusmamma åt min dåvarande sambos barn. Så det här med bonusfamiljsliv har jag upplevt på nära håll tidigare i livet under flera års tid.

En mer rimlig lösning (enligt mig) skulle vara att din sambo, ett tillfälle per barnvecka rimligtvis på söndagskvällen, skickar alla de bilder till barnens mamma som barnen vill visa för henne. Typ "det här är vad vi har gjort i veckan". På så sätt görs mamman delaktig och barnen kan känna sig trygga i att mamman ändå får se alla roliga bilder, men att man då slipper detta varje dag. Alltså håller det till ett tillfälle per barnvecka. När barnen är lite äldre kan de ju ha sina egna mobiler och själva skicka bilder till mamman.

När din sambo involverar mamman i stort och smått på daglig basis via bilder som skickas, så medför detta att han inte är känslomässigt fokuserad på sin relation med dig. Det mest rimliga vore att han först pratade med dig (om något av hans barn har sagt eller gjort något roligt), och att han sedan på söndagskvällen även delger mamman.

Min åsikt är faktiskt att om separerade föräldrapar fortfarande har behov av att ha nästan daglig kontakt, så ska de inte vara separerade. Utan då ska de vara tillsamman, bita i det sura äpplet och kämpa på tillsammans för barnens skull.

Jag upplever att separerade föräldrapar som har behov av nästan daglig kontakt med varandra, men som ändå inte vill vara "ihop på riktigt" utan träffar nya partners (som de såklart vill ha ett regelbundet sexliv med), dessa separerade föräldrar vill liksom ha kakan men samtidigt äta den. Och det är inte schysst mot nya partners.

Efter åren mellan 22-29 då jag var bonusmamma, så träffade jag tillslut mitt livs kärlek och idag har vi den kärnfamilj jag länge drömde om. Och min plan är att jag och maken ska hålla ihop livet ut. Men hade jag varit en separerad förälder så hade jag sett till att hålla kontakten med den andra föräldern på ett "professionellt" sätt med avstämning (utbyte av information) på söndagar/måndagar.

Klarar man som separerad förälder inte av en formell föräldrarelation så ska man inte involvera sig med nya partners.

Tack för din OT <3, det var intressant att läsa och jag beklagar verkligen att ditt äldsta barns pappa inte fick leva längre.

Självklart finns det nyanser, allt är inte alltid svart eller vitt och självklart är det bäst om separerade föräldrapar kan ha ett vänskapligt förhållningssätt mot varandra. 

Vissa i tråden försöker dock vrida det till att det bara finns två lägen. Antingen är man de allra bästaste vänner och måste höras av varje dag  om stort och smått (och det är vanligt att de separerade kvinnor som vill ha det på detta vis också har ett stort bekräftelsebehov och ett behov av att "pissa revir"). Eller så är man de bittraste fiender som inte tål varandra. Och då resonerar dessa separerade kvinnor som så att då är det ju bäst om man är dom bästaste vänner istället för fiender. Dessa kvinnor skulle tex aldrig kunna klara av att ha en formell co-working föräldrarelation till den andra parten. Det finns liksom inte det (rimliga) mellanläget för de kvinnorna. Och som ny kvnna/bonusmamma så blir det både absurt och olustigt med en biomamma som liksom kräver att hennes ex ska finnas till hands för HENNE via telefonen varje dag, att hon ska vara involverad i barnens dagliga liv även när dom är hos sin pappa. Hade detta bara handlat om barnens behov så hade det räckt att involvera mamman via telefon 1-2 ggr/barnvecka. 

Som sagt, det är vissa kvinnor som funkar på det här sättet och deras exmän har inte så mycket annat val än att serva dom via telefonen på detta vis. Om dom inte vill bli bittra fiender då vill säga.

Du verkar inte alls vara på detta sätt och jag förstår att du och ditt äldsta barns pappa hade en annan (fin) typ av relation där inget ego fanns att mätta. Som sagt, jag beklagar verkligen din och eran förlust <3

Jag kan tillägga att beteendet från mannens sida där han ständigt ska uppdatera en annan människa via mobilen i tid och otid skulle stört mig oavsett om det hade gällt ett ex (dvs mamman till barnen) eller vem som helst!
Vad det handlar om är känslomässig närvaro från mannens sida som jag då skulle uppleva brist på i ett sådant sammanhang. Och brist på känslomässig närvaro genererar i sin tur att man faktiskt blir rejält avtänd och känner att mannen är lite ovuxen på något sätt. Och i längden blir det ju ohållbart att vara i en parrelation där man känner sig avtänd och där man upplever att ens partner är en ovuxen som försöker "leka" vuxen.