Elisand skrev 2025-10-04 18:20:59 följande:
Känner mig så känslosam idag och behöver bara få skriva till någon.. Det närmar sig ägglossning närmsta dagarna för mig och jag brukar vara pepp och uppåt vid den här tiden i cykeln annars, men nu känns allt så dubbelt. Jag längtar såå efter att få bli mamma, och ena stunden känns allt så hoppfullt och jag kan drömma om barnnamn med mannen och så andra stunden känns det bara skit och som att det inte är värt att ens tänka tanken att vi kommer bli föräldrar. Har precis flyttat till en ny stad och börjat nytt jobb och frågan kommer ju naturligt oftare då om inte jag har några barn osv. Det smärtar så mycket att behöva svara nej på det :( Var ska jag hitta styrkan att fortsätta försöka i väntan på fertilitetsutredning? Det känns som att det ofta landar i någon sorts giftig positivitet när jag försöker, som bara skambelägger alla negativa känslor. Hur gör ni? <3 Pratar självklart mycket med min man och det är svårt, han tycker också det är så jobbigt att det inte hänt ännu för oss och vi stöttar varandra så gott det går.
Hej,
Känner med dig! Kan verkligen relatera till det du skriver, bergodalbanan resan kan innebära, hur tungt det kan vara med frågor från andra. Jag har egentligen inget konkret råd att ge, tyvärr, även om jag önskar att jag haft det. Men tänkte dela med mig av lite tankar kring vad som hjälpt mig när det känts såhär.
När vi försökte för vårt första barn tog det 11 månaders försök tills plusset kom, vilket tog hårt på mig när folk runtomkring lyckades plussa hur lätt som helst. Har endometrios så visste inte om det skulle gå spontant alls, och hade faktiskt gett upp hoppet när plussat väl kom. Låter kanske lite dubbelt och som ett dumt råd, men vill som sagt bara berätta vad som hjälpte mig ifall det kanske kan hjälpa även dig - att försöka släppa fokus kring babymakeri och bara njuta av övriga livet var nog det som gjorde att jag orkade stå ut. Typ, göra saker som jag inte skulle kunna göra som gravid eller småbarnsförälder, typ frossa i chark & mögelost, dricka ett par glas vin till helgen osv. Hjälper kanske inte alla men det hjälpte mig, så ville dela ifall det kan vara till hjälp för dig med ❤️
Att skriva av sig som du gör tror jag också är jättebra! Antingen i forum, med kompisar/familj, dagbok eller whatever. Brukar iaf hjälpa mig att bearbeta känslor.
Vet inte hur hjälpsamt mitt svar är, ledsen att jag inte hade något mer konkret att komma med. Men det jag främst vill förmedla är att jag känner med dig & att jag vill önska dig lycka till & styrka ❤️❤️
Jättefint att du och din man kan prata kring det också ❤️❤️