Anonym (Uppgiven)

Wed 10 Sep 18:18

39 svar

Tuff period

Hej!

Jag är i en situation jag håller på att kollapsa i. Jag har en åtta månaders dotter som jag inte vet hur jag ska hantera. Hon har de senaste veckorna blivit väldigt missnöjd och otroligt krävande. Hon har alltid varit åt det krävande hållet, men nu är det på en helt ny nivå.

Hon vaknat på morgonen och det tar ca 10 minuter innan gnällandet börjar. Hon är missnöjd med precis allt. Hon vill inte vara i min famn på något sätt, hon vill inte vara på golvet och greja med leksaker, hon vill inte vara i sin gåstol, vanliga stol, blir grinig på promenad i vagnen. Ja ni fattar, hon är missnöjd överallt. Nöjd ev en liten stund, max 5 min. Sen blir det gnäll och otålighet. Jag håller på att gå totalt sönder för det är så extremt krävande. Jag provar att ge henne full uppmärksamhet, det passar inte, jag provar att bara låta henne vara med men fokusera på annat, det funkar inte. Jag provar ett mellanting, det funkar inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

Jag ser inga tänder på G, hon sover relativt bra. Hon vill inte äta i stort sett något förutom ersättning. Vi kanske kan lura i henne någon matsked välling i ersättningen, men det är knappt.

Det känns som att livet blivit ett fängelse med tortyr just nu. Jag blir helt uppgiven.

Finns det någon som kan ge något tips eller några lugnande ord eller bara komma med någon input?

Har pratat med BVC men de säger bara att så länge hon inte har feber så är det inget som är fel.

Jag funderar verkligen på att ge upp totalt för det finns inte mycket kvar av mig längre 😞

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Wed 10 Sep 20:52

#11

Anonym (S) skrev 2025-09-10 20:44:33 följande:

Det kan säkert vara en fas i utvecklingen. Jobbigt men det går över. Kan ni inte gå till öppna förskolan? Hon kanske tycker att det är kul med lite liv och rörelse för att sedan kunna slappna av bättre.

Ja det är nog inte helt dumt att börja prova öppna förskolan. De som jobbar där lär ju också ha mycket kunskap och barn och deras utveckling och kan kanske ge tips som BVC inte ger. Känns som att BVC skiter lite i allt om det inte handlar om feber😅

Anonym (egen)

Thu 11 Sep 08:26

#12

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-09-10 18:18:47 följande:

Tuff period

Hej!

Jag är i en situation jag håller på att kollapsa i. Jag har en åtta månaders dotter som jag inte vet hur jag ska hantera. Hon har de senaste veckorna blivit väldigt missnöjd och otroligt krävande. Hon har alltid varit åt det krävande hållet, men nu är det på en helt ny nivå.

Hon vaknat på morgonen och det tar ca 10 minuter innan gnällandet börjar. Hon är missnöjd med precis allt. Hon vill inte vara i min famn på något sätt, hon vill inte vara på golvet och greja med leksaker, hon vill inte vara i sin gåstol, vanliga stol, blir grinig på promenad i vagnen. Ja ni fattar, hon är missnöjd överallt. Nöjd ev en liten stund, max 5 min. Sen blir det gnäll och otålighet. Jag håller på att gå totalt sönder för det är så extremt krävande. Jag provar att ge henne full uppmärksamhet, det passar inte, jag provar att bara låta henne vara med men fokusera på annat, det funkar inte. Jag provar ett mellanting, det funkar inte. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till.

Jag ser inga tänder på G, hon sover relativt bra. Hon vill inte äta i stort sett något förutom ersättning. Vi kanske kan lura i henne någon matsked välling i ersättningen, men det är knappt.

Det känns som att livet blivit ett fängelse med tortyr just nu. Jag blir helt uppgiven.

Finns det någon som kan ge något tips eller några lugnande ord eller bara komma med någon input?

Har pratat med BVC men de säger bara att så länge hon inte har feber så är det inget som är fel.

Jag funderar verkligen på att ge upp totalt för det finns inte mycket kvar av mig längre 😞

Din dotter är ju en liten människa, med känslor, personlighet, bra dagar, dåliga dagar precis som du. Att hon är missnöjd är inte något du alltid måste fixa, att hon gnäller ibland är något du ibland bara måste hantera.

Du har gjort vad du kan för att ta reda på om hon mår dåligt, mer kan du inte göra. Hon kan ha egna frustrationer som handlar om utveckling och annat, som du inte kan eller ska fixa.

Lev på som vanligt med din dotter, låt inte alt i ert liv kretsa kring att hon ska vara nöjd och inte gnälla. Ge henne lagom med uppmärksamhet, och gör även dina egna vanliga sysslor.

Är du själv på dåligt humör ibland, kan det vara så att man bara är det ibland? Livet är lite trist, man är sur över nåt, frustrerad?

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Thu 11 Sep 10:29

#13

Anonym (egen) skrev 2025-09-11 08:26:18 följande:

Din dotter är ju en liten människa, med känslor, personlighet, bra dagar, dåliga dagar precis som du. Att hon är missnöjd är inte något du alltid måste fixa, att hon gnäller ibland är något du ibland bara måste hantera.

Du har gjort vad du kan för att ta reda på om hon mår dåligt, mer kan du inte göra. Hon kan ha egna frustrationer som handlar om utveckling och annat, som du inte kan eller ska fixa.

Lev på som vanligt med din dotter, låt inte alt i ert liv kretsa kring att hon ska vara nöjd och inte gnälla. Ge henne lagom med uppmärksamhet, och gör även dina egna vanliga sysslor.

Är du själv på dåligt humör ibland, kan det vara så att man bara är det ibland? Livet är lite trist, man är sur över nåt, frustrerad?

Tack så mycket för din input! Ja det kan säkert vara så att det blir en ännu större press när man konstant försöker göra henne nöjd fast det för tillfället kanske inte går. Jag måste kanske dra ner kravet på att hela dagarna ska vara ?nöjda?. Tycker det ibland kan vara så svårt dock när det känns som att hon kommer ?ta stryk? av att inte få konstant uppmärksamhet. Kanske är överdriven information man tar del av när de pratas om att man hela tiden måste svara på sitt barns signaler? Är så rädd att hon ska känna sig övergiven om man inte svarar på minsta gnäll.

Anonym (egen)

Thu 11 Sep 10:50

#14

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-09-11 10:29:31 följande:

Tack så mycket för din input! Ja det kan säkert vara så att det blir en ännu större press när man konstant försöker göra henne nöjd fast det för tillfället kanske inte går. Jag måste kanske dra ner kravet på att hela dagarna ska vara ?nöjda?. Tycker det ibland kan vara så svårt dock när det känns som att hon kommer ?ta stryk? av att inte få konstant uppmärksamhet. Kanske är överdriven information man tar del av när de pratas om att man hela tiden måste svara på sitt barns signaler? Är så rädd att hon ska känna sig övergiven om man inte svarar på minsta gnäll.

Det är en svår balans, men jag tror egentligen inte att man måste ge 1000% uppmärksamhet till barn. Om du försöker förstå om det finns en anledning, men det inte finns, så kan du låta det vara lite grann.

Hon kan ju inte berätta hur hon känner, men hon kan ju vara frustrerad över att hon inte kan gå ännu. Inget du kan fixa, hon kommer att lära sig gå och frustrationen kan hjälpa henne framåt. Du finns där vid sidan av och ser henne kämpa på med sina utvecklingssteg och ser till att stötta där du kan.
Det är gott så.

Och senare i livet kommer mer och mer av jobbiga perioder, svåra steg, orkar inte läxor, vill inte äta den här fisken, hatar nya tröjan, kompisen är på roligare semester osv. Och då får man parera, göra det man kan för att göra det drägligt, men kanske inte alltid fixa och göra nöjd.

Om du tänker efter så finns det nog inte någon som är nöjd och glad alla dagar hela dagen. Alla är lite irriterade ibland, nåt dumt som stör en, nåt man själv gjort, en dålig dag bara. Sen är kanske vissa mer negativa än andra, som personlighet och hur man tar större och mindre smällar.

När mina barn var yngre och var gnälliga och jobbiga så brukade jag tänka: det är hårt jobb att växa upp, lära sig så mycket nytt, vara så beroende av andra. Det hjälpte mig att få lite perspektiv på vad de går igenom och min roll som förälder i det.

Anonym (C)

Thu 11 Sep 11:50

#15

Anonym (Uppgiven) skrev 2025-09-11 10:29:31 följande:

Tack så mycket för din input! Ja det kan säkert vara så att det blir en ännu större press när man konstant försöker göra henne nöjd fast det för tillfället kanske inte går. Jag måste kanske dra ner kravet på att hela dagarna ska vara ?nöjda?. Tycker det ibland kan vara så svårt dock när det känns som att hon kommer ?ta stryk? av att inte få konstant uppmärksamhet. Kanske är överdriven information man tar del av när de pratas om att man hela tiden måste svara på sitt barns signaler? Är så rädd att hon ska känna sig övergiven om man inte svarar på minsta gnäll.

Vet inte, din uppmärksamhet fanns ju tidigare också. Men då var hon nöjd.

Men du kanske ger henne konstant uppmärksamhet nu när hon är missnöjd? På ett annat sätt än tidigare. Det kanske blir för mycket.

Nej, lite missnöje kan inte vara skadligt. Men att barnet ligger länge ensam och verkligen gråter än en annan sak.

Anonym (C)

Thu 11 Sep 11:51

#16

Om det inte ör en fas kanske det är en matallergi av något slag. Behåller hon vikten?

Anonym (Ella)

Thu 11 Sep 12:00

#17

Det låter som min dotter!

...men hon är 13 år....!

Nåväl. Skulle tipsa om att gå till öppna förskolan också för nya intryck osv för er båda.

Sedan ska du inte ha tillit till att personalen kan svara på dina frågor. De är inte vårdpersonal utan mer som förskolepedagoger även om de har erfarenhet. Däremot att interagera med andra föräldrar kan ge dig tips och idéer. Många är i samma situation eller har varit.

Dessutom får din dotter träffa andra barn i samma ålder och lite äldre barn.

Det brukar vara en sångstund också som också gör det hela till en bra stund.

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Thu 11 Sep 12:04

#18

Anonym (egen) skrev 2025-09-11 10:50:25 följande:

Det är en svår balans, men jag tror egentligen inte att man måste ge 1000% uppmärksamhet till barn. Om du försöker förstå om det finns en anledning, men det inte finns, så kan du låta det vara lite grann.

Hon kan ju inte berätta hur hon känner, men hon kan ju vara frustrerad över att hon inte kan gå ännu. Inget du kan fixa, hon kommer att lära sig gå och frustrationen kan hjälpa henne framåt. Du finns där vid sidan av och ser henne kämpa på med sina utvecklingssteg och ser till att stötta där du kan.
Det är gott så.

Och senare i livet kommer mer och mer av jobbiga perioder, svåra steg, orkar inte läxor, vill inte äta den här fisken, hatar nya tröjan, kompisen är på roligare semester osv. Och då får man parera, göra det man kan för att göra det drägligt, men kanske inte alltid fixa och göra nöjd.

Om du tänker efter så finns det nog inte någon som är nöjd och glad alla dagar hela dagen. Alla är lite irriterade ibland, nåt dumt som stör en, nåt man själv gjort, en dålig dag bara. Sen är kanske vissa mer negativa än andra, som personlighet och hur man tar större och mindre smällar.

När mina barn var yngre och var gnälliga och jobbiga så brukade jag tänka: det är hårt jobb att växa upp, lära sig så mycket nytt, vara så beroende av andra. Det hjälpte mig att få lite perspektiv på vad de går igenom och min roll som förälder i det.

Klokt sagt! Jag måste nog hitta ett nytt perspektiv att se situationen utifrån. Ja man själv kan ju vara sur och grinig utan någon klar anledning och det spelar ibland ingen roll hur mycket något försöker muntra upp en så går det inte . Dåliga dagar helt enkelt som du säger. Jag får nog kliva ett par steg bakåt och omvärdera situationen litegrann. Tack för hjälpen! 😊

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Thu 11 Sep 12:17

#19

Anonym (C) skrev 2025-09-11 11:50:47 följande:

Vet inte, din uppmärksamhet fanns ju tidigare också. Men då var hon nöjd.

Men du kanske ger henne konstant uppmärksamhet nu när hon är missnöjd? På ett annat sätt än tidigare. Det kanske blir för mycket.

Nej, lite missnöje kan inte vara skadligt. Men att barnet ligger länge ensam och verkligen gråter än en annan sak.

Ja på ett eller annat sätt så är det konstant uppmärksamhet. Hon är ju alltid med på olika sätt beroende på vad jag ska försöka göra. Men hon klarar sig inte ?själv? längre i sin aktivitet på samma sätt som tidigare. T.ex. Om jag ska greja i köket så är hon med antingen i sin gåstol, i vanlig stol eller på golvet på ett täcke med leksaker, ibland försöker jag med bärsele eller liknande men då blir hon inte nöjd 😅 Grejen är den att förut kunde hon vara med så och man kunde greja lite och där mellan busa med henne. Problemet nu är att hon varken vill greja lite själv eller ha min uppmärksamhet 😅 Eller ja jo det vill hon ju kanske, men jag kan inte tillgodo se hennes behov känns det som.

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Thu 11 Sep 12:20

#20

Anonym (C) skrev 2025-09-11 11:51:41 följande:

Om det inte ör en fas kanske det är en matallergi av något slag. Behåller hon vikten?

Hon har varit klen i vikten från start, med några dippar. Men sedan vi har kunnat ge henne lite rån med smör eller leverpastej som hon gärna äter så har vikten börjat klättra uppåt mot normalkurvan. BVC tycker i alla fall inte att hennes vikt och liknande varit nått alarmerade i kombo med grinigheten. Men jag vet inte.

Tuff period

INNEHÅLL