Inlägg från: Anonym (Slarva inte) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Slarva inte)

    snälla hjälp mig..

    Tänk noga igenom vad du vill, försök se helheten och se det i stort.

    Men glöm samtidigt inte bort tid själv. Det är ingen annan som tänker åt dig...
    Vad vill du, vad är det egentligen du saknar?
    Hur står denna saknad i proportion i relation till helheten och till det du har i livet?

    Det är känt att när man tillåter saknaden av en specifik sak får ta överhanden över allt annat så finns det risk att man blir mer eller mindre besatt av just det man saknar.
    Är din saknad berättigad och finns det en stark grund för denna saknad?
    Du har noga tänkt igenom saken och du vet att du har inte låtit denna saknad ta orimliga proportioner?

    Mitt råd är att inte slarva bort det liv du har, för de ord du skriver ger intryck av att du vill ha kvar fru, barn, familjen och livet i övrigt.
    Men mitt råd är också att inte slarva bort dig själv.
    Livet går inte i repris!
    Om du bestämmer dig för att du vill ha kvar äktenskapet och familjen men att du ändå vill ha en sexuell upplevelse med någon annan, eller om du är öppen för låta det ske om chansen dyker upp, så var noga och lägg dig vinning om att sköta det på så sätt att du inte äventyrar äktenskapet, familjen och övriga livet.
    Du måste i så fall vara övertygad att du klarar hantera det både såväl praktiskt som känslomässigt så att det inte skapar några svåra konsekvenser, vare för dig själv eller för dina nära och kära.
    Slarva inte, sköt det snyggt.

    Vi är trots allt många som gör det medvetna valet och som lägger oss vinning om att sköta det och hantera det på så sätt att det inte får några negativa konsekvenser för någon.

    Otrohet är ändå relativt vanligt och det allra mesta (allt?) tyder på att i de flesta fall sköts det på sådant sätt att det förblir okänt.

    De utomäktenskapliga sexuella upplevelser som erkänns eller blir avslöjade, oftast i så fall pga rent slarv, (ändå rätt få..?) skapar i många fall massor av dramatik och massor av negativa konsekvenser för alla inblandade och ofta också för människor runtomkring.
    Men alla de upplevelser som förblir okända (de flesta..?) medför inga som helst konsekvenser, inga negativa saker, inga negativa känslor, för någon enda människa.

    Om du väljer gå vidare till att ha en eller flera sexuella upplevelser utom äktenskapet, slarva inte.

    Men vissa inskränkta och trångsynta medlemmar på detta forum och liknande forum tillåter sig själv må illa på andras vägnar och spyr galla över alla oss som sköter det på så sätt att det förblir en hemlighet, sköter det på så sätt att det inte får några som helst negativa följder för någon, inga känslor av svek eller några negativa känslor överhuvudtaget, ingen enda människa blir negativt påverkad på något sätt.
    Varför vissa individer tillåter sig själva reagera på detta på ett så personligt sätt, trots att det inte berör dem ens på minsta lilla vis, har hittills aldrig fått någon som helst vettig förklaring... 
    Sannolikt av den enkla orsaken att det i praktiken inte finns någon vettig förklaring.

  • Anonym (Slarva inte)
    mijau skrev 2025-09-14 14:34:14 följande:

    Snälla var inte otrogen, gör slut istället. Den skada du kommer göra kan göra att dina barn kommer hata dig för alltid och din fru blir traumatiserade för resten av livet.


    Hur menar du, på vilket sätt ska det kunna gå till, att en helt okänd otrohet skulle kunna orsaka det som du inbillar dig?

    Om otroheten förblir okänd så orsakar den ingenting.
    Inget överhuvudtaget.

    Men om han gör slut så orsakar det utan tvekan en massa svåra konsekvenser.

    Om han gör slut så kan det i sig orsaka precis de följder som du skriver!

    Men om han sköter en sexuell upplevelse så att den förblir okänd så medför det inga som helst följder.
    Barnen kommer självfallet att älska honom på precis samma sätt som tidigare!
    Frun kommer självfallet inte bli traumatiserad.

    Sant är att om otroheten förblir okänd så orsakar den ingenting!
  • Anonym (Slarva inte)
    Anonym (Ojoj) skrev 2025-09-14 16:59:41 följande:
    Du låter inte din fru ta ett eget beslut om vilken slags man hon vill leva med. Om hon visste vem du var bakom fasaden så skulle hon nog inte vilja ha dig. Du manipulerar och ljuger så hon ska  tro att du är en bättre man än vad du är. 
    Om du vore en riktig man och stod för dina beslut och visade vem du är så skulle hon kunna lämna dig och hitta en man som hon kunde ha något äkta med.

    Du slösar på hennes liv! Låter henne leva i en lögn. Och kvinnor vet, kanske inte har fakta men de känner att något är fel. Men jag antar att du manipulerar och får henne att känna att det hon känner är fel.

    I grund och botten är du en feg och egoistisk. Det är faktiskt synd om dig att du inte kan vara sann mot dom som älskar dig.

    Jag läser och ser att du har behov av att uttrycka vad du tycker och känner.

    Du får självfallet tycka och känna precis vad du vill.

    Men inget av det du tycker, inga av dina känsloyttringar, förändrar i sak något av det jag har skrivit.
    Rent faktabaserat har du inte skrivit något som spelar någon roll för det jag har skrivit och om man ser till fakta kan du inte påverka mig eller någon annan och det du har skrivit saknar betydelse i verkligheten.

    Alla människor ljuger, du likväl som jag, alla människor undanhåller fakta för andra människor och låter inte andra människor få känna till precis alla fakta för att fatta sina beslut.
    Detta är en självklarhet för hela mänskligheten.
    Vilket jag tror och hoppas att också du känner till?
    Om min fru skulle vilja ha mig eller inte, om hon kände till alla fakta, det kan du självfallet inte veta.
    På precis samma sätt som ingen känner till vad alla fruar i hela världen skulle skulle vilja om de kände till alla fakta om sina män. Och samma gäller tvärtom för alla män och fruar.
    Min fru, likväl som ingen annan fru, kan någonsin träffa en man som är 100% ärlig, eller hur? 
    Med ditt resonemang så slösar alla människor på andra människors liv. Jag gör det, du gör det och alla gör det, enligt ditt sätt att resonera.
    Men alla vi människor väljer medvetet att göra detta.

    Kvinnor vet inte och känner inte generellt att något är fel. Detta där är bara en självskapad myt, som ett falskt skydd för att det ska kännas bättre.
    De enda som i efterhand kan påstå att de kände att något var fel är i de fall som det blir känt.


    I alla de fall (sannolikt de allra flesta fall) där otrohet förblir okänd så är det ingen som har känt eller misstänkt något.

    Du får tycka vad du vill om mig, det bryr mig inte det minsta.
    Fakta är att ingen, inte någon enda människa, är 100% sann mot de som älskar en.

    Hoppas du åtminstone klarar förstå dessa grundläggande fakta.
    Om du gillar det eller inte saknar helt betydelse.

  • Anonym (Slarva inte)
    Jimmy75 skrev 2025-09-14 17:06:45 följande:
    Du skulle med andra ord tycka det vore mycket bättre att din partner ligger med andra men bara ser till att du inte får veta det, istället för att separera? Du skulle alltså tycka det var mycket värre om din partner gjorde slut än om hän gick bakom ryggen på dig?
    Vad jag tycker eller känner saknar egentligen betydelse.
    Fakta är det som framgår av det skrivit.

    Ditt eget tyckande, de slutsatser som du själv drar, och att du försöker lägga dina egna ord i min mun, saknar egentligen all betydelse.

    Jag står för det jag har skrivit.
    Dina hittepå och dina ord som du försöker lägga i min mun saknar betydelse och påverkar inte det jag har skrivit.
  • Anonym (Slarva inte)

    Det viktigaste är att inte slarva.
    För alla som ser till att sköta det med omdöme och på på omsorgsfullt sätt så kan alla göra risken i princip obefintlig.

    Enligt enkla sannolikhetsbedömningar kan man bedöma att väldigt många otroheter, sannolikt de flesta, förblir för alltid okända, särskilt alla de där man lägger sig vinning om att det sköts med omdöme och om man lägger omsorg vid att de ska förbli okända.

    I nästan samtliga fall (relativt få?) som blir kända så verkar den otrogna strunta i om det blir känt eller inte, rent slarv och rena tillfälligheter verkar oftast ligga bakom en stor andel av de som blir kända, eller kanske det allra vanligaste är att den otrogna själv berättar eller väljer uppträda på så sätt att partnern blir uppmärksam och/eller det ger orsak till misstankar.
    Men ingen behöver väcka misstankar om man lägger sig vinning om att inte orsaka det.

    Ingen bör glömma att många, kanske de flesta, som blir avslöjade innerst inne önskar bli avslöjade. Medvetet eller omedvetet.

    Men fortfarande gäller att väldigt många fall, sannolikt de flesta, förblir okända.

    Sedan vad vissa tycker om dessa omständigheter är givetvis en helt annan sak.
    Den som vill svara mig bör åtminstone notera att jag har inte skrivit något om vad jag tycker och känner gällande dessa fakta och omständigheter.

  • Anonym (Slarva inte)
    Jimmy75 skrev 2025-09-14 19:43:08 följande:

    En klassisk duckning alltså. Jag skrev inget tyckande och jag har inte heller påstått att det skulle ändra vad du skrev. Jag ställde en hyfsat rak fråga där jag undrar vad/hur DU tycker. Jag provar igen:


    Om din partner är missnöjd med relationen...hur skulle du vilja att sagd partner hanterar det missnöjet? A: Går bakom din rygg och åt otrogen, men sköter det snyggt. Du får aldrig någonsin reda på att det hänt, men defacto ligger din partner med andra under tiden ni har ett förhållande


    B: Din partner tar upp sitt missnöje med relationen och säger att hen vill separera.


    Vilket av de två alternativen skulle du tycka var minst illa om du var den som drabbades?


    Du verkar tyvärr ha lite svårt att förstå.
    I det här sammanhanget, bl a av hänsyn till TS, har jag valt att inte diskutera mig som person och vad jag tycker.

    Vad jag tycker eller känner saknar egentligen betydelse.
    Fakta är det som framgår av det jag skrivit.

    Jag diskuterar gärna med dig om sådant som handlar om trådens ämne och om just de saker jag har skrivit.
    Men diskussionen om mina känslor och mig som person och kan vi gärna diskutera i ett annat sammanhang, när just den diskussionen åtminstone har något samband med trådstarten.

    Om du känner något märkligt behov av att hoppa på mig som person för detta, om du behöver skriva om att "ducka" och liknande, så får det stå för dig.
    Starta en egen tråd om detta så kanske jag kan diskuterar sådant med dig.
  • Anonym (Slarva inte)
    molly50 skrev 2025-09-14 18:36:32 följande:
    Att alla människor ljuger mer eller mindre kan jag köpa.
    Men alla drar inte livslögner för sin partner. Det är skillnaden.
    Ja, alla människor ljuger, det är en tydligt och helt naturlig mänsklig egenskap. Det hedrar dig att du har kommit till insikt om dessa fakta och att du kan erkänna dem, för om vi går tillbaka en tid så försökte du ibland förneka dessa fakta. 

    Jag vet inte riktigt hur du tänker.
    Men du har kanske rätt i att ALLA drar inte det du vill kalla livslögner.
    Men har du någon aning om hur många som gör det? Hur vanligt eller ovanligt är det att det sker en gång i livet, eller flera gånger, att människor avstår från att berätta en viktig sak? 

    Hur många finns det som lever ett helt långt liv och aldrig någonsin har ljugit om, eller ens undanhållit hela sanningen, om en enda viktig sak?
    Om det finns någon så är de givetvis extremt få, vilket jag tror att också du håller med om?

    Och att inte berätta riktigt hela sanningen, är det alltid och i alla sammanhang exakt samma sak som att ljuga?

    Vad är en livslögn, rent faktabaserat? Och vad är inte en livslögn? Var går gränsen?
    Sant är givetvis att människor vid en viss tid kan säga vad de anser vara en livslögn.
    Men vid en annan tid, när situationen, omständigheter och allt har förändrats i livet, så anser sig många människor ha anledning och ha "rätt" att komma med en lögn, eller åtminstone undanhålla en del av sanningen. Allt förändras, eller hur?

    Jag förstår att du inte gillar det, att människor ljuger, att en person som står dig nära kan ljuga om en viktig sak, jag förstår att detta är svårt för dig hantera rent känslomässigt.
    För detta har du min fulla förståelse.
    Men tyvärr måste vi alla ändå förhålla oss till fakta och till verkligheten.
  • Anonym (Slarva inte)
    Anonym (J) skrev 2025-09-14 21:29:37 följande:

    Få? HAHA. Alla som var otrogna mot mig kom jag på. 


    Hur kan du veta det?

  • Anonym (Slarva inte)
    Anonym (Frida) skrev 2025-09-14 21:08:43 följande:

    Var ni inte i ett förhållande innan ni gifte er? När märkte du att ni var såhär okompatibla sexuellt ? 


    Känner du inte till att människor förändras?
    T ex:
    Känner du inte till att de flesta kvinnors känslor gällande förälskelse och kärlek till mannen förändras över tid och framförallt förändras väldigt tydligt när man skaffat barn?
    Många kvinnor, sannolikt de flesta, får minskad sexlust när man fått barn.

    (Jag vet att det finns massor, oändligt, med förklaringar och orsaker... T ex att det alltid eller oftast är mannens fel. Men förklaringar och orsaker är en helt annan sak.)
  • Anonym (Slarva inte)
    Anonym (J) skrev 2025-09-14 21:30:48 följande:

    Otrogna människor är fega och försöker fly verkligheten / sig själva. 


    Har det någonsin slagit dig att de kanske försökte fly från dig?
    En av de vanligaste bakomliggande orsakerna till otrohet brukar anges vara att den otrogne egentligen vill avsluta relationen.
Svar på tråden snälla hjälp mig..