Anonym (sköldmö) skrev 2025-09-15 10:31:11 följande:
Jag förstår inte riktigt vad som har hänt. Vägrade han att lämna ifrån sig barnet hela dagen? Så får man inte göra, inte ens några timmar. Inte om det inte finns starka skäl. Absolut inte bara för att man är arg på partnern eller för att "straffa" partnern, då är man ingen lämplig förälder. Oavsett hur normal man är eller verkar annars.
Barn har rätt till båda sina föräldrar.
Höll han i barnet hela tiden? Försökte han fysiskt hindra dig från att komma nära, eller varför kunde du inte bara ta barnet?
Har han gett någon förklaring till sitt sjuka beteende?
Många frågor här, men om min man hade betett sig så, och det inte gick att resonera med honom, hade jag tillslut ringt polisen.
Du kan inte bara släppa detta. Ring kvinnojour och rådgör. Har han gjort så här en gång, kan det hända igen.
Ja han höll i barnet när jag var i närheten, och gick ut eller till ett annat rum. Vill absolut inte bråka eller ha dragkamp om barnet så jag har ju inte fysiskt försökt slita det ut armarna på honom, utan bett honom ge mig barnet. Han tog barnet från frukost och sen i cirka 12 timmar. Hade ju först inget emot att de hängde en stund tillsammans (tyckte att det var jättebra att pappan tog initiativ till att umgås med barnet), det var sen mot eftermiddagen när jag bad om att få hålla barnet och blev nekad som det började bli utstuderat för att plåga mig, och jag fick nej varje gång jag frågade. När jag ville amma fick jag svaret att det går fint med flaska, eller att barnet redan ätit. Mellan varven har jag gjort annat, för det hade blivit jobbigt framförallt för barnet om jag var i närheten men inte fick hålla, så jag har inte hovrat över barnet efter en chans att ta det, utan bett eller frågat om att få ha det en stund. När det sen började bli kväll och jag påpekade att jag inte fått ha barnet på hela dagen svarade sambon "ja så vad gör väl en halvtimme extra då?!" och gick iväg igen.
Jag ska snart börja arbeta igen så det är inte amningen som är det största problemet, jag vet att de reder sig en dag utan mig, utan mer den emotionella påfrestningen.
