Får inte hålla mitt barn

Barnet äter barnmat, välling och ersättning rätt bra, och drack bröstmjölk på flaska. Det tog säkerligen ingen skada mer än förvirringen kring att se mig men inte bli hållen av mig som det brukar. Som sagt, det var nog värst för mig.

Och det fanns verkligen ingen indikation på att sambon skulle flippa såhär. Vi har känt varandra länge, skaffat djur ihop och "tränat" inför föräldraskapet, som sagt, han kan väl vara butter ibland men inte mer än en annan och aldrig "straffat" mig efter ett bråk, alltid fin mot husdjuren trots att han kanske haft en dålig dag. En fin människa och jag trodde att han skulle bli en bra pappa. Jag vågar till och med påstå att vi varit rätt bra på att lösa konflikter. Mest på grund av mig, visserligen. Men relationen har varit fin och harmonisk fram tills nu. 

Ja han höll i barnet när jag var i närheten, och gick ut eller till ett annat rum. Vill absolut inte bråka eller ha dragkamp om barnet så jag har ju inte fysiskt försökt slita det ut armarna på honom, utan bett honom ge mig barnet. Han tog barnet från frukost och sen i cirka 12 timmar. Hade ju först inget emot att de hängde en stund tillsammans (tyckte att det var jättebra att pappan tog initiativ till att umgås med barnet), det var sen mot eftermiddagen när jag bad om att få hålla barnet och blev nekad som det började bli utstuderat för att plåga mig, och jag fick nej varje gång jag frågade. När jag ville amma fick jag svaret att det går fint med flaska, eller att barnet redan ätit. Mellan varven har jag gjort annat, för det hade blivit jobbigt framförallt för barnet om jag var i närheten men inte fick hålla, så jag har inte hovrat över barnet efter en chans att ta det, utan bett eller frågat om att få ha det en stund. När det sen började bli kväll och jag påpekade att jag inte fått ha barnet på hela dagen svarade sambon "ja så vad gör väl en halvtimme extra då?!" och gick iväg igen. 

Jag ska snart börja arbeta igen så det är inte amningen som är det största problemet, jag vet att de reder sig en dag utan mig, utan mer den emotionella påfrestningen.

Inlägg 36, där angav jag lagrum  Brb. M
"Någon" har just talat med jurist och fått veta att mannens agerande kan vara barnmisshandel. Läs mitt inlägg eller läs Brottsbalken!  Ibland undrar jag vad jag gör i Familjeliv, fakta avseende juridik och ekonomi där jag brukar göra inlägg läses inte eller också upprepas mina inlägg där skribenten agerar som om det var vederbörande som kom på det.

Nu har vi kunnat prata igen. Han är inte speciellt pigg på att prata känslor men det verkar som att det är mycket annat nu som stressar honom, och det han behövde hjälp med, som jag gav tillbaka-kaka på, gällde barnet så han hade gett sig fan på att "klara barnet själv" för att bevisa att han minsann kan utan mig, men bad om ursäkt för att det blev tokigt. Vi är väl inte helt vänner igen, jag har svårt att förlåta. 

Sen är det absolut inte sömnbrist det handlar om eftersom jag tagit alla kvällar, nätter och morgnar med barnet sedan det föddes. Sambon sover tyvärr som en stock och vaknar inte för något. Men klart att pressen kan bli för stor ändå. 

Otroligt, du hävdar att jag lider autism, en neuropsykiatrisk funktionsstörning samt narcissism, en personlighetsstörning! Dessa tillstånd kan endast fastställas av en psykiatriker och knappast av någon random skribent i ett öppet forum, någon som aldrig träffat mig men ändå tar sig friheten att diagnostisera mig. Ett gott råd till dig är att avstå från att ställa amatördiagnoser på det sätt du gör, det gäller både internet och IRL. Om jag vill kan jag säkert hitta något lämpligt lagrum för detta beteende  men jag lägger inte mer krut på denna fullkomligt meningslösa diskussion.

Inlägget har anmälts. Att anklaga någon för att lida av "narcissism" och "autism", uttryck som här har använts
som tillmälen i nedsättande avsikt, drabbar också personer som faktiskt lider av dessa tillstånd.