Får inte hålla mitt barn
Nu har vi kunnat prata igen. Han är inte speciellt pigg på att prata känslor men det verkar som att det är mycket annat nu som stressar honom, och det han behövde hjälp med, som jag gav tillbaka-kaka på, gällde barnet så han hade gett sig fan på att "klara barnet själv" för att bevisa att han minsann kan utan mig, men bad om ursäkt för att det blev tokigt. Vi är väl inte helt vänner igen, jag har svårt att förlåta.
Sen är det absolut inte sömnbrist det handlar om eftersom jag tagit alla kvällar, nätter och morgnar med barnet sedan det föddes. Sambon sover tyvärr som en stock och vaknar inte för något. Men klart att pressen kan bli för stor ändå.
Försök att inte minimera det som hände. Det blev ju liksom inte bara tokigt, det var extremt och visar på att något är väldigt, väldigt fel. Låt honom inte slippa undan att prata om det här bara för att han inte känner för att prata känslor.
Visst att det är bra att han vill visa att han kan ta hand om bebisen, men att gå till såna längder att vägra låta dig amma är ju varken bra för dig eller bebisen. Hans ego ska ju inte vara viktigare än bebisens hälsa.
Det kan ju vara lämpligt att han får prata med någon professionell för att få verktyg och stöd för att klara stressen och omställningen som är att bli förälder. För det han gjorde är ju vansinnigt sjukt och får aldrig någonsin hända igen. Liksom, jag hade inte tyckt att det vore en överdrift om du ville skiljas på grund av det här. Man beter sig inte som han gjorde om man är en vuxen människa, och det är en enorm varningsflagga.
Jag skulle kräva att han söker hjälp.