Arbetsplats situation

Har jobbat på mitt jobb i snart 5 år, men varje dag känns som min första dag. Jag har ändå trivts med mina uppgifter och rutinen/schemat. Jobbar inom call center och upplever dagliga kränkande kommentarer som ska framstå som skämtsamma. Försöker hälsa, men Hälsar inte jag så hälsar inte någon annan, förutom övrig personal som glada städare, support personal och liknande. 

Det är inte jätte lätt att vi alla ska kunna ta lunch samtidigt, men när jag ibland försöker gå med min avdelning på fikastunden så säger den ena ?oj är du också här? Sitter du inte redo på kundservice, då får väl vi andra springa iväg och ta det?  försöker även ?mingla? lite lätt med de andra i kontorslandskapet men om jag börjar prata om något Eller försöker så avslutas det liksom där. Ingen efterföljd från annat håll. 

Jag har redan försökt prata med min ansvariga chef som menar att hon inte kommer att lägga sig i och att man tar sådant utanför jobbet. Även att jag tar för lite plats och att jag inte syns utåt i gruppen. Även att jag jobbar och jobbar hårt men att det aldrig syns.  

Har tänkt jätte länge över min situation, är jätte ledsen. Med mina kunder går det hur bra som helst, allt flyter på. Men lilla minsta negativa stämning som jag ofta känner av så tror jag att allt beror på mig. Att jag bara kommer och förstör. (Får även personliga påhopp ganska ofta.)  

Vad säger facket? 

Har ständig oro dagligen för går på helspänn och tänker att jag är socialt inkompetent. 

grät även hela kvällen idag Eftersom jag aldrig får vara med på fikarasten, jag förväntas vara ständigt redo. 

jag har också raster såklart och kan hantera dom men ibland Blir det bara ensamt och jag har ändå försökt, det är inte så att jag kommer in till jobbet och ignorerar/ har en stor keps som döljer mitt ansikte eller så 

Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till, jag har försökt nu på senaste att sätta mig mer vid ?klicken? och vara social, skratta och liknande men inget förändras, så jag kan lika gärna fortsätta vara själv Och i min egen bubbla. Det är aldrig någon som vill dricka kaffe, börjar jag prata så stannar det liksom där, ingen som knappt hälsar och jag försöker verkligen eftersom att jag var ?väldigt tyst och inte syns utåt? 

Man vet aldrig från en dag till den andra om någon kommer hälsa, om jag ska sitta själv eller med dom andra. vi är ju alla utspridda men ni förstår. 

varje gång det är en aktivitet så backar jag ur för jag vet att jag ändå inte har någon :( 

och läser man här nu så låter det lite konstigt, det är ingen skola och man har ju såklart eget ansvar, men jag kan inte komma flera år efter när Jag redan har försökt, inget känns naturligt. 

den jag är på jobbet är jag absolut inte till vardags, vet inte vad som har hänt här men jag känner mig helt socialt inkompetent. 

Tack snälla för svar! Men varför vill man frysa ut någon som aldrig är otrevlig? och jag vet inte om jag kommer klara ett nytt jobb, är rädd att det kommer bli samma situation. 

jag har redan blivit tillagd att jag är för tyst men tydligen hjälper det ändå inte att försöka vara en av dom. Klart att jag kan fortsätta, klart att jag kan fråga mer men tillslut orkar man inte. 

kommer aldrig glömma när min kollega sa inför alla ?vi backar ur? när jag tänkte följa med på en fika rast :( 

jag vill inte heller att det ska se ut utåt som att jag inte vill, för jag vill jätte gärna hänga med dem eller iallafall försöka men det går ju bara inte.