• Anonym (L)

    Bilder från jobbiga stunder

    Jag har varit med om en del jobbiga händelser. Väldigt jobbiga. Ser jag en bild från den tiden, påminns jag om allt. Kommer ihåg detaljer kring när bilderna togs, vad som hände just då, etc. Det är en period under cirka 20 år. Olika händelser som tillsammans bara blivit, för mycket. Våldtäktsöfrsök, psykisk misshandel, panikångest, en väldigt sjuk förälder, osv. 


    Igår satt jag och kollade igenom gamla bilder. Hela jag fick panik. Jag har försökt att lägga dem i en egen mapp gömd någonstans men det har inte hjälpt, jag vet att mappen finns där ändå. Nu lade jag över just de specifika bilderna på en  extern hårddisk. 


    Vill ju inte ta bort bilderns heller. Det är ju hela min tonår och efter det. Är rädd att jag en dag ångrar mig då.

    Hur gör ni andra? 

  • Svar på tråden Bilder från jobbiga stunder
  • Anonym (L)
    Dexter dot com skrev 2025-09-15 06:50:01 följande:

    Personligen hade jag sökt hjälp för att bearbeta händelserna så jag kan gå vidare i livet utan att få panik av att titta på bilder från den tiden.


    Har försökt men psykiatrin viftar bort det. 
  • Anonym (L)

    Får inte panik just när jag kollar på dem. Men efteråt blir hjärnan som överbelastad, bilder poppar upp från händelserna då. Och så sitter man med panikångest sen.

  • Anonym (L)
    Anonym (testa egen psykolog) skrev 2025-09-15 06:53:05 följande:

    Testa bara tex Mindler eller liknande. Dvs bekosta psykologen själv.


    De säger att psykiatrin borde ta det 
  • Anonym (L)

    Och de erbjuder bara max 10 tillfällen med samtal. 

  • Anonym (L)

    Men hur gör ni andra? Jag tänkte att det kan vara ett bra sätt att komma vidare på, gömma bilderna? Iallafall just nu?


    Men kanske är det bara ett sätt att fly på. Men jag vill bara glömma. hela min vardag har ju handlat om det här så länge , prata om det, bli påmind om saker.


    Jag vill släppa och gå vidare  :( 

  • Anonym (L)
    Anonym (Klara) skrev 2025-09-15 07:04:21 följande:

    Har du sökt vård via din vårdcentral eller gick du direkt till psykistrin? Det kan vara lättare att först få en samtalskontakt via vårdentralen. Om den bedömer att behov finns skickar de en remiss till psykiatrin. 


    Har du någon i ditt liv som du pratar om det här med? Kompisar, släktingar? Ibland är det lika bra som vården. 


    Frågade psykiatrin direkt. 


    Könner att jag inte orkar prata om det här, jag vill bara gå vidare. sist jag satt hos en psykolog så sa han ?men haha, varför tänker du på det här så långt efter?? Kollade konstigt på mig. Har aldrig stltt på någon konstigaste psykolog. Och han var en som hade varit psykolog i sisådär 30 år, som lärde nya psykologer. 


    Tappar bara hoppet om att någon skulle orka lyssna på mig 

  • Anonym (L)

    Har vänner som lyssnar men de har så mkt egna problem så de knappt orkar med sin egen vardag. Vill inte tynga mina släkt och vänner, det är för tungt , skulle väl skrämma iväg dem då 

  • Anonym (L)
    Anonym (Li) skrev 2025-09-15 07:17:02 följande:

    Gå i terapi! Bilderna är inte problemet utan dina upplevelser och att det finns så mycket laddning kvar i dem. Bilderna kanske aldrig blir trevliga, men om det stör dig att ha dem liggande  på en hårddisk säger mycket.


    Jag har kontaktat psykiatrin igen. Någon måste ju ta ansvar och hjälpa en? Har försökt flera ggr men de bara avvisar. Mindler menar att psyk ska ta det för det är för tungt för dem, samma med vårdcentralen. 


    Ja, det är nog så. Men jag tror väl ändå att det var bra att jag lade över dem på en annan extern hårddisk så länge? Menar så det inte triggar mig i onödan. 

  • Anonym (L)

    Vaknade 05:30 i panik. Paniken bara fortsatte sen igår.


    Jag orkar inte.  

  • Anonym (L)
    Anonym (Li) skrev 2025-09-16 08:06:21 följande:
    Handlar inte om mumbo-jumbo. Det är en hälsolära som har prövats ut under mycket lång tid. Hör till samma tradition som yoga och meditation.

    Handlar om vilka tider på dagen som det är gynnsamt att äta med tanke på matsmältningen. (Inte bra sent på kvällen t.ex -samma som västerländsk medicin säger)

    Handlar om vad som är bra och vad som är mindre bra att äta (i stort sett exakt samma som västerländsk medicin säger). 

    Handlar om att ta hänsyn till din matsmältningskapacitet när det gäller vad man äter. Exempelvis kan inte alla människor smälta råa grönsaker på ett bra sätt, för dem är det bättre att koka det mesta, utom just frukt som är mer lättsmält. (Vissa frukter kan de med svag matsmältning dock behöva tillaga, men den mesta frukten går bra att äta rå.)

    Handlar om att vissa personer ska undvika att äta för mycket av vissa saker, allt beroende på deras konstitution.

    Handlar om att ge sig själv lite vila och balans i vardagen. Om man exempelvis är en person där arbetet innebär mycket konkurrens och man dessutom själv är en starkt konkurrerande person, kan det vara bra att ibland ägna sig åt sådant som inte gör att man måste konkurrera med andra. Den som föredrar att alltid sitta stilla kan behöva hitta saker som gör att den rör sig mer osv.

    Den håller inte på med någon magi.

    Men om man vill fördjupa sig så kan de rekommendera smycken med stenar i varma färger till dem som känner sig frusna och smycken med kallare färger på stenarna till dem som lätt blir för varma. Men det är en väldigt perifer grej.

    Kärnan är vad du äter och vad du gör i vardagen, motion och andra vanor.  Det handlar hela tiden om balans och att äta efter sin matsmältningskapacitet på olika sätt.

    Det är ingen religion.

    Fast det här var ju en panikreaktion jag fick av att kolla på bilder. Jag har svårt att tro att det hjälper att äta rätt och göra sådana saker, när man får fullständig panik för man blir påmind av misshandel, försummelse i barndomen, psykisk ohälsa som jag skrämmande och psykisk misshandel. Det krävs nog tyvärr lite djupare terapi en en förhoppningsvis förstående psykolog. absolut att det kan hjälpa daglig vardaglig lätt ångest. Men en sådan kraftig reaktion är jag tveksam till. 

    Absolut kan msn dämpa ångest i stunden på olika sätt, jag har tex lugnande utskrivet.  Som jag sällan tar. Men det är ju något som bara funkar just då.


    Jag vill komma vidare. Glömma. Och jag vet inte om jag ska ta bort alla bilder då, eller om jag ska lära mig hantera detta. Men hur lär man sig hantera händelser? Ärligt? Det man kan göra är väl att acceptera vad som hänt, inser att de som gjorde det är idiotet. Ja och sen öva avslappning, göra yoga, fört att bli lugnare överlag. 


    Men jag har svårt att tro att man kan dämpa det kraftiga adrenalinpåslaget i kroppen man kan få av en sådan reaktion. Jag tror jag har en släng av PTSD. Och jag är ganska trasig. Men någon gång hoppas jag att jag blir bra igen. Bättre. 

  • Anonym (L)

    Som det är nu iallafall så lugnande det sig igår. Bilderna är gömda på en egen extern hårddisk. Och just nu känns det rätt skönt. Sen får vi se om jag slänger den någon gång eller vad jag gör med bilderna. Det får vi se helt enkelt 

Svar på tråden Bilder från jobbiga stunder