Varför lagar ni inte mat från grunden?

Absolut, många lagar fortfarande mat hemma ? men frågan är vad man menar med att "laga mat". Att steka upp färdigkryddade kycklingbitar och hälla på en färdig sås ur burk räknas tekniskt sett som matlagning, men det är långt ifrån samma sak som att laga något från riktiga råvaror.

Halvfabrikat som "komplement" låter oskyldigt, men ofta blir det just de som tar över tallriken: färdiga såser, dressingar, marinader, kryddblandningar, köttbullar, pannkakor, pizzabottnar, bröd osv. När man staplar allt det på varandra blir det inte mycket genuint kvar.

Och visst, Sverige är inte helt bortkopplat från riktig matlagning ? men jämför med hur det såg ut för bara några generationer sedan. Då var basen husmanskost och folk hade grundläggande kunskaper i hur man gör en sås, reder en soppa eller tar hand om rester. Idag är det snarare en minoritet som gör sådant regelbundet.

Så ja, det finns fortfarande matlagning i de svenska köken, men att påstå att vi inte har ett problem med bekvämlighetskultur och halvfabrikat är att blunda för verkligheten.

Enligt statistik lägger vi i genomsnitt 15 minuter om dagen på matlagning.... och många tycker att det "räcker väl?"...  nja på den....

Det säger en hel del om hur svenska folket faktiskt mår och då pratar jag bara om psykisk ohälsa och stress.... som är den största folksjukdomen vi har. 

Och kolla bara sommarhalvåret vad folk stoppar i sig under grillsäsongen.... ohemula mängder öl och sprit på det dessutom... 

Klart att ?från grunden? är relativt ? ingen förväntar sig att man ska stå och mala sitt eget mjöl eller slakta djur hemma. Att köpa köttfärs eller pasta är inte problemet, det är ju helt rimliga basvaror. Skillnaden ligger i om man använder råvaror som grund och själv tillagar maten, eller om man mest värmer upp färdiga industriprodukter.

Att du inte bryr dig om vad dina kompisar äter är förståeligt på ett personligt plan. Men det är just det här resonemanget som blir lite för snävt: maten vi väljer handlar inte bara om individen. När halvfabrikat blir vardagsmat i stor skala får det effekter på folkhälsan, miljön och matkulturen. Det är alltså större än att du råkar stå ut med falukorv när du hälsar på hos en vän.

Så visst, man kan blunda för det och säga ?det påverkar inte mig? ? men i praktiken påverkar det oss alla.

Tid kan jag köpa till viss del, för det tar lite tid att planera.
Det tar inte längre tid utspritt på en vecka att laga själva maten men planeringen och inköpen kan möjligen ta längre tid än att bara slänga några köttbullar i pannan och koka snabbmakaroner.

MEN om man är ärlig med att man VILL laga mat från grunden och kan tänka sig att lägga en kvart på att planera och kanske en kvart extra i butiken (man ska ju ändå dit och köpa Mamma Scan men om vi säger att man behöver ha lite mer tid att hitta det man planerat att laga istället) så är det inte raketforskning.

För mig var det planeringen som tog tid i början. Planera vad som ska lagas och vilken dag för att det sen ska rulla på. Laga större volymer av kött/kyckling/ fisk och en laddning potatis/ris pasta. Sen har man det man behöver. Och har man också en uppsättning tillbehör såsom tortillabröd, såser och röror, feferoni, cornichos, oliver, fetaost, grönsaker, bönor etc att kombinera med så behöver man inte äta "samma mat" varje dag. Tacoköttfärs kan bli tacos en dag, köttfärssås en annan. Kyckling som lagas på en kvart i ugnen kan man hacka upp och ha till ris och goda såser eller i en tortilla wrap. Möjligheterna är oändliga.

Ica har nåt liknande koncept i sin tidning Buffe som är rätt kul att köra nån vecka då och då. Det bygger på samma princip, att man lagar saker som sen går att kombinera på olika sätt under veckan. Lite större insats någon dag, mindre insats följande dagar (i princip motsvarande att steka köttbullar eller fiskpinnar). 

Ja men nej.
Att rulla köttbullar tar en stund men du gör ju inte köttbullar då till EN middag. Du kanske gör på 3kg färs. Den insatsen kan ge dig många middagar efter det sen. 

Det är ett självval att arbeta heltid (och ha resväg). Vi alla gör våra prioriteringar och vi prioriterar bra mat, matlagning tillsammans och samvaro i köket framför två heltidslöner.

Vi sparar massor med tid på att göra som jag beskrev det. Vi har färs i frysen men den ska tas fram och tinas. Steker jag 1,8kg på måndagen så blir det tacos måndag + lunchlådor till föräldrar + arbetande ungdom, middag dag två blir köttfärssås och spaghetti + lunchlådor onsdag till föräldrar + arbetande ungdom. Tisdag kväll plockar vi fram en påse "salladskyckling" som vi kallar det från frysen, dvs kyckling som jag/vi stekt upp och kryddat och vet precis vad den innehåller till skillnad från random fryspåsar ur disken. Det gör vi wraps av onsdag kväll. Helgerna har vi fritt för spontant matlagning där vi äter "färsk" mat om det har högre prio än att avstå halvfabrikat. Men även där med tänket att man kan laga volym för frys eller för att äta tex måndag kväll. 

Är väl inte många som ägnar sig åt att träffa vänner idag, när allt sker på mobilen? Den tid folk INTE ägnar åt sina vänner kunde de ju förslagsvis använda till matlagning.

En stor del av att göra egna köttbullarna är ju inte rullandet. Planering, smaksättning, disk. Självklart går det snabbare att göra många på en gång! Jag som inte gillar matlagning lagar ofta så det räcker till minst en lunch också. En dubbel sats köttfärssås är inte dubbelt jobb t ex.

Fast är väl inte riktigt så orden används till vardags? Säger man att någon använder mycket halvfabrikat i matlagningen så brukar man mena falukorv och inte mjöl. 

Jovisst är det bra att veta. Men tycker ändå att orden brukar användas såsom ts använder dom. Ingen tänker på mjölk och mjöl när halvfabrikat diskuteras.

Ni har så klart hittat ett sätt som passar er. För mig är det fruktansvärt trist och tar glädjen från vad matlagning och mat innebär för mig. 

Du lär bli missförstådd om du säger halvfabrikat och syftar på mjöl och mjölk. Handlar inte om definitionen utan om vad man brukar mena i dagligt tal. Men lycka till

Nu är det inte jag som använt uttrycket utan förklarar för dig hur ordet brukar användas i dagligt tal. 

Fel och fel. Man brukar syfta på ultraprocessad mat i det här sammanhanget. Behöver inte betyda att folk inte vet definitionen av ordet. 

Det är så pass vanligt idag att man ofta ofrivilligt hamnar i sådana "kretsar". Folk har blivit otroligt lata och bekväma under 20 års tid, och som jag skrev tidigare så är scrollande i mobilen, data- och TV-spel och Netflix den största boven. Man vill bara göra sådant som är roligt och underhållande och slippa anstränga sig "i onödan".

Så olika det kan vara under ungefär samma tidsperiod!

Jag är född 1963 och bodde hemma till 1980. Jag vågar lovar att varken pulvermos, pulversoppa eller pulversås kom över vår tröskel under dessa sjutton år.

Min mamma var av den gamla stammen, så 30-talist som hon var. All mat lagades från grunden.
Det slaktades hemma på gården och min far både fiskade och jagade emellanåt. Det odlades allt grönt och alla rotfrukter.

Jag börjar tro att jag växte upp i paradiset!

Dock, idag äter jag inte rött kött längre. Jag tror att allt gårdsslaktande med blod och slamsor gjorde mig avmätt... har inte tuggat rött kött nu på över 35 år.

Tänker på bröd av alla de sorter också. Tror faktiskt aldrig att jag såg ett köpebröd hemma i mitt barndomshem. Varken "matbröd" eller kaffebröd som bullar och kakor. Min mamma bakade allt.

Sen när min mamma blev gammal orkade hon såklart inte längre och då blev det falukorv och färdiga köttbullar, alltid alltid med kokt potatis. Tror inte det någonsin kom in ett pastapaket i hennes hem. Eller ris för den delen.
Sista åren åt hon matportioner från ett tillagningskök, sk pensionärsmat. Mat som det klagats så mycket på i sociala medier.
Mat som var jättebra, vällagad och god. Jag fick någon låda då och då så jag vet.

Nej, nu sitter jag här med tårar i ögonen och tänker på min mamma som lämnade mig fr evigt för snart två år sedan. Hon fick iaf leva länge och mötte sin frälsare vid över 90 års ålder.

--------------

Sorry för utläggningen. Jag fastade i minnena.

Men oj, här var det inte bara en tå som var öm!

Min mamma jobbade deltid och skötte även administrativa arbetet i man fars företag.  Så nu vet du det.
Är det något mer du undrar?

Var sa jag förresten att att min "tillvaro var exakt som alla andras"?
Jag inledde mitt inlägg med "så olika det kan vara". Missade du det med flit eller?