-
Vadå vad innebär det? Ingen av oss vet hur vi går vidare gissar jag, inte hunnit prata något mer, han tror att jagl ligger med någon annan hur befängt de än låter mig mina öron men de är ju hans egna misstankarAnonym (?) skrev 2025-09-16 17:10:22 följande:Du synar honom hårt. Tror han du varit otrogen? I så fall vad innebär det. Om han inte tror det får han släppa detta. -
Tack för dina tips, ska föreslå terapi om det behövs.molly50 skrev 2025-09-16 17:31:10 följande:Hade det varit min man så hade jag satt mig ner och bett honom förklara vad som gör att han känner sådan oro för att jag skulle vara otrogen.
Hade vi inte kunnat lösa det tillsammans så hade jag föreslagit parterapi.
Hade han inte velat det så hade jag övervägt att lämna.
Jag har själv levt med en man som ständigt anklagade mig för att vara otrogen och var sjukligt svartsjuk.
Jag valde att lämna och det är inget jag har ångrat. Men jag förstår att det är svårare när man har barn och ett helt liv tillsammans.
Ja de hela blir så mkt svårare när barn är inblandat💔 väldigt jobbigt.. -
Tack för ditt svar, jag ska föreslå parterapi, tyvärr är han inte så öppen för att prata med någon på de viset, tror jag får med han på parterapi men svårare med terapi för han själv tyvärr, ska dock ta upp det.Anonym (Separerad) skrev 2025-09-16 18:39:58 följande:Kräv parterapi samt att han behöver ta tag i sin egen paranoiditet med terapi.
Jag lämnade en relation förra våren efter 22 år tillsammans, barn i mellanstadieålder.
Mer än en gång anklagade han mig för att vara otrogen, speciellt de sista åren, och för varje gång dog känslorna lite mer.
Det är jobbigt att bryta upp en lång relation men för att kunna gå vidare måste HAN göra den större delen av jobbet.
Måste bara få han att förstå att han behöver göra ett stort jobb med sig själv.. -
Tack för ditt svar🙏 känner precis så. Han kan inte hålla på att balla ur, vi är två vuxna människor med barn osv, ska något sånt här få knäcka en hel familj? För att han fått för sig det? Känns så sorgligt alltsåJust Precis skrev 2025-09-16 21:05:16 följande:Håller med Ikaros kring att det är knepigt med svartsjukan, den är väl genuin på något sätt när han nu fått en idé i huvudet.
Du kan däremot ställa krav på HUR han hanterar en misstanke, han kan inte hålla på och balla ur sådär. Familjeterapi.
Samt alltså kondomer i jobbväskan? Fan vad weird. Behöver inte betyda nåt såklart men jag hade undrat alltså?
Ska föreslå familjeterapi så får vi se🙏
Jooo jag förstår verkligen din tanke där, han hade köpt dom på väg hem från jobbet, var helt öppen med de, går dit å hämtar när vi behöver osv, så inte upplevt de som något att misstänka även om jag ändå vid ett tillfälle frågade varför dom låg där i, dock helt utan någon misstänksamhet utan främst för de kändes lite märkligt om han råkar dra fram dom på jobbmötet tex... -
Jadu bra fråga de har varit så att vi hämtat en bara från Frp inte direkt tagit upp frp, förstår och hör själv att de låter lite märkligt men har inte varit någon stor grej av de egentligen..Anonym (X) skrev 2025-09-16 22:36:04 följande:Varför är de kvar i jobbväskan om han inte använder dem utan dig?
Rimligtvis borde förpackningen hamnat rätt när ni använde nån kondom, inte stoppats tillbaka för att ha om andan faller på. -
Förstår de är ju väldigt synd för de kan nog många gånger vara väldigt nyttigt, men förstår att du inte var intresserad då.Anonym (Separerad) skrev 2025-09-16 23:09:12 följande:Tyvärr är de sällan mottagliga för att gå i terapi. Min vägrade när jag föreslog det genom åren. Sen, när jag fått nog, då minsann föreslog han att vi skulle gå i terapi. Jag sa nej då. Dög det inte tidigare behövde det inte duga då heller. Så blev jag den onda som inte ville rädda relationen... -
Frågan är bara hur jag får han att förstå att hans misstankar som grundar sig på att han upplevde någon lukt efter sex samt är helt säker på att det borde saknas fler kondomer (vi har använt 1 från en öppnad frp, han tror vi borde ha använt iallafall 2 eller 3), där i ligger hans grunder för misstankar, förstår hur du menar men vet inte hur jag ska bemöta detta mer/bättre än jag redan gjort och hans misstankar kvarstårAnonym (Kvinna med koll) skrev 2025-09-17 11:48:17 följande:Såhär TS: Han har huggit dig i ryggen, genom att felaktigt anklaga dig för otrohet. Lösningen på problemet är inte att du kryper omkring på golvet och torkar upp blodet som droppat från din rygg för att det ska sluta se så otrevligt ut. Lösningen är att han slutar hugga dig i ryggen. Det är helt och hållet hans ansvar.
-
Förstår, i detta fall är jag så säker jag kan vara på att han talar sanning om att han inte varit otrogen, hade inte frågat om de inte vore för hans egna anklagelser mot mig. Tänker att han kanske helt enkelt behöver jobba med sig själv, jag vet inte, men ska försöka pressa in någon relationsrådgivning i våran redan fullsmockade vardag, lite ironiskt att han ens kan få för sig att jag skulle ha tid och möjlighet att vara otrogen helt ärligt men men nu är de hans känsla och tankar sååAnonym (hjärtat) skrev 2025-09-17 11:38:16 följande:De enda gångerna jag blivit anklagad för otrohet, är när mina partners själva varit otrogna eller sugna på att vara det.
-
Tusen tack för ditt svar och kloka infallsvinklar 🙏 de ligger något i de du lyfter... jag känner att jag blivit väldigt påverkad av hela den här situationen och mina känslor för honom likaså, liksom att en låga inom mig släcktsmed hans beteende, såklart älskar jag honom fortfarande men det gör mig illa till mods han häver ur sig så här på detta vis, men djupt rotat i mig är att kämpa så länge de går, inte minst för barnens skull. Men förstår att en skilsmässa i slutändan kan bli något positivt också förstås, men är inte där än och vill ändå försöka se om vi kan lösa dettaAnonym (Kvinna med koll) skrev 2025-09-17 14:11:17 följande:Det tråkiga svaret är att det kan du inte, eftersom misstankarna sitter helt och hållet i hans huvud och är inte baserade på några rationella, logiska skäl. Därför funkar inte logiska argument på honom, som du märkt.
Om vi vänder fokus från honom till något du har kontroll över, nämligen dig själv: Vad vill du i detta? Vill du fortsätta leva tillsammans med en man som orättvist anklagar dig för otrohet? (Tyvärr verkar inte alternativet "leva tillsammans med samme man, fast utan otrohetsanklagelser" finnas på bordet.) Vill du ha sex med honom igen? Litar du på honom? (Den han är nu, alltså, inte den han har varit tidigare.) Och som sagt, frågan är vad du vill, inte vad folk ska tycka om ni skiljer er.
Själv lämnade jag min exman efter en otrohetsanklagelse. Jag hade visserligen funderat på skilsmässa tidigare, men det var droppen för min del. Där gick min gräns. Vi har gemensamma barn, och när dammet hade lagt sig och vi delat på oss på riktigt, var det efter ett tag inga större konstigheter för barnen. Äldsta hade börjat skolan då, och de yngre gick på förskola. Klart att det var jobbigt i början för oss alla, det är tufft att skilja sig, men idag säger mellanbarnet "jag kan inte fatta att du och pappa faktiskt har varit gifta, det känns liksom konstigt". Exmannen och jag är goda vänner nu 10 år senare, det var lättare än att försöka ha en kärleksrelation. Det är inte så många punkter där det kan skava längre. -
Nej inga sexleksaker, men när du skriver om emotionellt avstånd får det mig att tänka på att mannen i perioder upplever att jag är "kylig" Och inte visar kärlek, detta har vi pratat om och försökt hitta tillbaks till mer närhet och mys, som tillägg handlar de inte om att jag inte vill ha närhet, men i all stress i vår vardag (3 barn varav ett barn med npf som tar sin beskärda del så att säga) samt att jag själv i största utsträckning roddar hämtning/lämning matlagning, hushåll samt allt kring barnen (mannen hjälper såklart men jag har huvudansvaret och planerar och styr upp allt, mannen brukar ha ansvar över träningar osv för barnen) mannen tar hämtning någon gång ibland, sköter alla fordon, sköter gården, bygger, så vi har båda väldigt fullt upp, men jag blir så dränerad och utmattad så brukar uppleva att allt detta tar all min energi så tillslut när man landar i soffan kring 21-22 så är jag så trött att jag nästan känner mig apatisk, men här har vi iallafall hamnat i ett läge där han tex oftare vill ha sex medan jag är ganska nöjd med 1-2 ggr veckan och tycker inte det är hela världen om det ibland går 2 veckor pga livet kommer emellan, då livet i övrigt är sö hektiskt så ibland vill man bara vara ifred och ligga raklång på soffan, sen försöker jag bättra mig i vardagen med kramar osv men som sagt, kan känna mig så stressad och stå vid diskbänken, barnen skapar kaos å mitt I allt de har jag lite svårt att bara stanna upp och komma ihåg kramar/pussar osv. Detta kanske är lite på spåret du skriver gällande emotionellt avstånd, alltså de att han ibland upplever att jag inte ger tillräckligt mkt, vill dock tillägga att jag älskar att mysa (å sex också för den delen), men jag vet att om vi myser i soffan så vill mannen gärna mer än så i slutändan, vilket gör att jag inte orkar med mys heller alla gånger då jag vet att han får förväntningar på mer men orken finns inte där för mig. Detta har jag förklarat men känns ibland som att de inte riktigt går fram, nåja nu blev det ett rejält sidospår🙈Anonym (.) skrev 2025-09-17 18:15:07 följande:Har du använt någon sexleksak av gummi eller silikon innan? Kan ju också ge lite lukt. Annars börjar ju misstankar ofta pga att man känner ett emotionellt avstånd, vilket kan vara svårt att sätta fingret på orsak till. Sätt dig ner med honom utan andra störningsmoment och prata igenom det ordentligt, dvs se till att lyssna på varandra. Ibland kan man behöva en familjerådgivare som en neutral part så man kan hålla sig ifrån anklagelser.