han låter väldigt osäker i sig själv som helt plötsligt letar efter tecken som inte finns?
Jag har också varit med om liknande, och det kom också upp i samband med sex. Det är väl blodet som hamnat någon annanstans än i huvudet.. skämt åsido.
Men, nu borde prata mer om detta, och du kanske även ska prata om det som hänt i erat förhållande tidigare! Tänkte på hans otrohet, och tidigare anklagelser.
Det är nåt som inte stämmer här! Vet du med dig att du inte gjort nåt, så får du luska någon annanstans. Dvs hos honom.
I bästa fall är han bara rädd för att bli lämnad. Ordet rädsla skrämmer många män, och kan vara väldigt triggande. Men reagerar han på det så kan man ju undra, vad har han gjort?. Plus att hans humör och godtycke går ut över dig.
Jag rekommenderar parterapi, som många tar innan separationsbeslut. Denna tenderar ofta att leda till enskild terapi, eftersom vi måste lösa vår egen skit, innan vi förstår hur vi ska rädda vårt "vi".
Otroligt korkat att vilja skiljas pga av en fix idé. Det stämmer inte! Har han själv dåligt samvete. Tryck på ömna punkter.
Om nåt låter dumt så är det dumt. Det han säger till dig är inte problemet! I värsta fall handlar det om självbedrägeri, för att en person inte uthärdar att ha dåligt samvete.
Som vi känner oss själva känner vi andra...
Min partner har något som kallas retroaktiv-svartsjuke-OCD, och det yttrar sig i att han är besatt att få veta alla detaljer från mina tidigare partners. Jag känner igen mycket av det du skriver och håller med om att det är HANS problem att lösa detta. De är han som saknar tillit, av vilken anledning är oklart. Jag tror inte din partner är otrogen, han kanske till och med har OCD och behöver försäkra sig från dig om hur det ligger till för att känna sig lugn. Han bryr sig inte om att det drabbar dig för ångesten han har när dom dåliga känslorna tränger sig på är starkare och vinner. Han måste jobba med sin självkänsla och söka hjälp för detta. Sen är det viktigt att ni pratar om saken, om varför han känner som han gör. Vad är det EGENTLIGEN som får honom att slänga ur sig detta. Ta inte på dig nån skuld. Det finns en bok som heter Svartsjukeakuten av Elisabet Gummesson som är bra.
Men alltså, vad säger ni alla, hur mkt bekräftelse vill man ha?? Alltså, förstå mig rätt, alla är olika osv, men är man 30 plus i en relation på 17 år med 3 barn, hur mkt kan man vönts sig? Brukar fundera på det, jag ger kramar och pussar, ändå kan han som fråga efter mer något "mer", inte fler pussar specifikt eller sex heller för den delen, men typ som att han har en bild av att man ska slänga sig om halsen kmpå honom och halvt äta upp han, men vet inte hur många som håller på så efter 17 år med 3 barn osv..Men men såklart han måste få ha sina behov osv men ah kan bara ibland känna att han blir "blind" för sin situation, jag själv tycker också det är viktigt att se vad man gör för varandra som kanske är mera handlingar, typ rår om varandra och månar om varandra osv genom att ge/göra de lilla extra för varandra i vardagen..
Måste bara delge en uppdatering då jag ör tacksam för många fina råd å tankar i denna tråd. Mannen har bett om ursäkt, han har förklarar att han inte menade vad han sa, jag frågade om han menade det när han sa det och jo där och då menade han det, men har insett att de var fel och idiotiskt av honom och han tror inte nu att jag varit otrogen. Han berättar att han mår inte så bra efter en extrem period på 3-4 månader av extremt hög arbetsbelastning (på sin fritid, utöver sitt vanliga jobb alltså) i kombination med att han känner att jag inte ger så mkt kärlek/bekräftelse, detta fick "bägaren " att rinna över så där och då var "hans hjärna" övertygad om att jag låg med någen annan..Men han kom till insikt och förstod att så är det inte, men vi har pratat om att vi nu måste jobba på våran kommunikation osv, hitta tillbaka till varandra från "företagandet familjen AB", får se om vi kommer vidare..har också varit ärlig med att det är många känslor och förvirring i min kropp efter dessa dagar och nu denna vändning, samtidigt som jag älskar honom, vilket han har full förståelse för, såå vi jobbar vidare med våran relation helt enkelt. De ska inte vara för lugnt och enkelt i livet minsann..
Hur jobbar ni andra på era relationer? Hur gör man för ett långt och lyckligt liv tillsammans?