19 år och gravid.. Abort eller behålla?

Jag ska inte rekommendera vare sig det ena eller det andra, för alla är olika och det finns inget rätt eller fel. Jag var iof litet äldre än du (21) när jag blev gravid med första barnet, men jag hade inte hunnit längre i livet. Hade precis träffat killen (som senare visade sig vara ett riktigt dåligt val) och bodde hemma, hade bara rest och läst litet kurser efter gymnasiet. var väldigt naiv och omogen. I alla fall var min enda dröm i livet att bli mamma och för mig var abort då inte ett alternativ. Idag hade jag nog varit mer försiktig, enbart med tanke på vem pappan visade sig vara. Däremot att få ha levt hela mitt vuxna liv med min son (och hans bror som kom två år senare) är det finaste jag någonsin kunde få. Trots att det var extremt tufft i perioder (fick fly med dem från pappan, levde skuldsatt och på existensminimum länge efter att han tagit lån i mitt namn, gömt räkningar, etc). Barnen gjorde mig stark. Jag var föräldraledig som andra. Ok, jag fick leva på existensminimum för hade lägsta nivån på föräldrapenningen, men jag var hemma med dem även som student. Det var tufft men det gick. Skulle jag önska min dotter den kampen? Nej. men eftersom jag är den jag är är jag ändå så tacksam för att ha haft dem i mitt liv hela vägen. De är 18 och 16 år nu och tillsamman med sin lillebror och flickan i magen är de mitt allt. De har också blivit riktigt fina personer. De kramar och pussar mig varje dag och är så beskyddande och fina. Jag älskar dem av hela mitt hjärta. Men jag hade kunnat gett dem en tryggare start om jag väntat, och de hade förtjänat allt det bästa. Å andra sidan kanske utmaningarna också format dem till de fina personerna de blivit. De har aldrig tagit något för givet. För mig var det tur att deras biologiska pappa lämnade oss ifred efter vår flykt. Han hade kunnat fortsätta förstöra våra liv om han velat (det finns inte mycket skydd att få eftersom ju ?barn har rätt till båda sina föräldrar?). Men ung ålder, studier och ekonomi är en småsak i jämförelse med att råka få barn med fel person. Ni har framtiden för er, oavsett hur ni väljer att gå vidare. Jag utbildande mig till jurist som mamma till tre små barn. Tufft ja, men inte för tufft - studierna gav mer flexibilitet och att lämna och hämta utan stress än många jobb (då hade jag träffat min nuvarande sambo och vi hjälptes åt). Därför säger jag lyssna på ditt eget hjärta. Stort lycka till oavsett hur det blir ❤️