Hur stöttar jag min dotter med ångest och självskadebeteende?

Jag behöver hjälp från någon med erfarenhet av självskadebeteende, antingen som förälder eller någon med egen erfarenhet. 

Min 14-åriga dotter mår inte bra. Hon har sen i våras fått panikattacker lite då och då, hon har dåligt med kompisar, isolerar sig och vill inte prata med oss. 

Vi har börjat gå hos en psykolog, på dotterns eget initiativ och för henne har hon berättat att hon har ångest, äter lite med flit för att gå ner i vikt. 

Vid ett läkarbesök med blodprov imorse kom det fram att hon har skurit sig på armarna. Jag tror att det senast hände igår eller imorse. 

Nu undrar jag två saker

Hur stöttar jag henne i det här? Hon tycker att det är jobbigt att prata om sådant här, men jag tolkar det ändå som att hon verkar ändå tycka det är ok att jag känner till att hon skär sig, eventuellt kunde jag ana lite lättnad. Jag vill ju visa att jag finns här och att hon inte behöver skämmas. Jag har sagt att jag stöttar henne i allt och att jag inte tänker ge upp. Jag önskar så att hon kände att hon kan prata med mig :(

Hon har en vecka kvar till nästa psykologbesök. Nu när jag vet där här med självskadebeteendet bör vi vänta på nästa besök eller ska jag ringa BUP-akuten?

Jag tar tacksamt emot alla råd jag kan få. Men jag vill absolut inte ha något skammande eller dömmande, det gör jag så bra på egen hand, tack.