Mollan7 skrev 2025-09-28 13:48:48 följande:
Jag har erfarenhet som förälder till en dotter med självskadebeteende och även självmordsförsök.
Maktlösheten man känner är brutal!
Vi har varit inlagda på bup flera ggr, haft många kontakter med akut psykiatrin, psykolog kontakt på bup och många möten med skola och elevhälsan.
Bup öppenvård och slutenvård har jag ingen bra erfarenhet av. De har snarare gjort mitt barn ännu sjukare. Medicin är den enda lösningen de har. Slutenvården är enbart förvaring där man som förälder förväntas se efter sitt barn. Detta är mycket svårt då det räcker att man går på toaletten för att barnet ska försvinna till någon gömma i lokalerna och skada sig själv.
Jag hoppas att ni aldrig hamnar där.
Ett råd jag önskar att jag fått när min dotter började skära sig är att ligga steget före då barn ibland byter sätt att skada sig på. Lås in farliga kemikalier typ propplösare o.dyl. Ta bort tändare då det är vanligt att bränna sig som självskada. Jag var tvungen att ta bort alla knivar och saxar. Mediciner i alla former bör låsas in. Även vitaminer som kan vara skadliga i höga doser. Man kan aldrig skydda fullt ut. Min dotter köpte knivar och rakblad att skära sig med. En del skär sig med papper. Det man kan göra är att minska tillgången till saker de kan skada sig med.
Jag har kommunicerat mycket med min dotter via sms och Snapchat. Hon har svårt att prata öga mot öga men har lättare att berätta vad som sker och hur hon mår om hon får skriva. En regel hon satte var att vi inte fick prata om det som skrivits efteråt för då blev det för jobbigt. Efter en tid lättade hon på den regeln och vi kunde sitta i hennes säng tillsammans och prata.
Du kanske kan fortsätta att prova att nå henne den vägen.
Att jag har dålig erfarenhet av bup behöver inte betyda att ni skulle uppleva samma sak. Sök all hjälp ni kan få.
Men! Det allra viktigaste är att försöka ta reda på vad det är som får henne att må så dåligt. För i slutändan är det hon som måste göra jobbet och för att hon ska klara det så behöver hon stärkas i självförtroende och trygghet o.s.v.
Är det möjligen en diagnos som gör det svårt så behöver det utredas för att hon ska få rätt hjälp. Är det skolsituationen, svårt att passa in, känsla av att vara annorlunda, inte känna att man duger? Kompisar är oerhört viktigt i den här åldern och det är där de speglar sig själva. Tjejer kan vara särskilt grymma och som du beskriver det har din dotter inte så många vänner. Kanske ett möte med skolan för att höra deras bild och ge er dotter extra trygghet från någon lärare kan vara till hjälp.
Ge din dotter extra mycket kärlek och uppmärksamhet. Tonåringar är ofta vilsna då kraven ökar men de fortfarande kan känna sig som små barn innerst inne. Låt henne få vara både stor och liten.
Det är inte alltid man får krama en tonåring. Respektera det men fortsätt att visa att du vill krama, trösta, lyssna och bara hänga med din dotter. Kanske bär hon på ilska och sorg. Om hon visar det så är det bra att bekräfta att du ser hennes känslor. Låt henne vara arg. Du verkar vara en bra förälder så detta har du säkert redan koll på.
Det är en utmaning att hålla ihop som förälder ibland. Ge inte upp!
Min dotter mår lite bättre idag. Hon har kämpat hårt för att komma tillbaka. Det är fortfarande svårt vissa dagar men hon har bättre strategier för att klara det idag. Vid hennes sida står jag stadigt trots att jag är ordentligt ärrad av de här åren som vi levt i detta.
Jag hoppas verkligen att ni får hjälp att ge din dotter rätt stöd för att kunna må bra.
Vilka kämpar ni är, både du och din dotter!
Blir mörkrädd av att höra att bup-slutenvården fungerar som förvaring. Bup borde erbjuda dbt vid första självskada. Hemskt att de har så bristande resurser, vilket även vi märkt.
