Varför rättfärdiga svartsjuka?

Fast svartsjuka och att lita på varandra är två olika saker. Svartsjuka kommer ju ofta ur ens egen osäkerhet, och det är väl få människor som inte har några som helst sådana? Tillit handlar mer om hur mycket vi tror på att våra partners är trogna och lojala.

Svartsjuka är inget normaltillstånd och behöver tas om hand oavsett om den är obefogad eller befogad.  Det finns flera orsaker till obefogad svartsjuka varav låg självkänsla är en, men det finns flera.

En relation blir vad man tar med sig in i den.  Tar man med sig svartsjuka  kommer relationen att präglas av detta. Tar man med sig låg självkänsla är det den som kommer att prägla relationen , det betyder inte att svartsjuka kommer att bli ett problem.  

Det har forskats förvånansvärt lite om just svartsjuka, men nu har man börjat vid Karolinska Institutet. 

När jag läser trådstarten  och inläggen så tror jag att TS till en början avsåg att uppmärksamma att det ibland kommer inlägg som späder på en redan svartsjuk människas oro. Man ger tips på hur man kan kontrollera det ena och det andra.

Man häller liksom bensin på elden hos den svartsjuke.  Detta håller jag med om är farligt och inte alls till gagn för någon med svartsjuka  tendenser.  Man stjälper mer än man hjälper personen ifråga.  Genom att stödja funderingar och rädslor att bli lämnad för någon annan göder man svartsjukan.

Tycker nog att TS har rätt i detta

Hmm, är den så svartvit?

Vad menar du med normaltillstånd? Att det är onormalt att känna svartsjuka ibland eller att gå omkring i ett konstant tillstånd av svarsjuka?

Vad jag syftar på är att alla känslor, inklusive de jobbiga, är normala då och då. Är man däremot konstant ilsken/svartsjuk/skräckslagen etc  så behöver man självklart hjälp.

Sorry, men det finns ärligt talat svartsjuka och svartsjuka. Möjligen är väl den bra typen kanske mestadels simulerad, men det är hur som helst oerhört hett när män visar svartsjuka på rätt sätt. Har man levt i en relation med överdriven svartsjuka förstår jag dock att det är svårt att föreställa sig. 

Jag älskar när andra män tittar på mig, och min man tex lägger sin arm runt min midja eller rör vid mig lite diskret, för att visa att jag är hans. Eller om någon situation uppstår och hans svar är att vara extra passionerad i sängen.

Skulle han börja snoka bland mina saker, visa att han inte vill att jag går ut utan honom, be om bekräftelser på att jag inte är otrogen på olika sätt, eller gå fram till den där mannen som tittar på mig och börja bråka med honom, så är det givetvis inte sexigt. 

Normaltillstånd? Vad menar du ens? De flesta springer väl inte runt och är det hela tiden 24 timmar om dygnet? De flesta som är svartsjuka är det nån gång ibland precis som att man är ledsen ibland. Arg ibland. 

Är man det oavbrutet behöver man självklart hjälp precis som att man behöver hjälp om man är ledsen 24 timmar om dygnet.

Och jag tror att TS syftar på denna tråden där h*n menar att frun i den trådens berättelse är sjukligt svartsjuk.
De flesta andra tycker att det är befogat.

Glömde länka:

www.familjeliv.se/forum/thread/83524513-traffa-gammal-karlek

Det är inte alls ovanligt att man i relationer anpassar sig efter partnerns svartsjuka. Det kan synas oskyldigt som att man undviker situationer som skulle kunna ut utlösa svartsjuka reaktioner. Då menar jag inte att man undviker att klä sig utmanande eller bete sig utmanande utan känna sig tvungen att gå direkt hem efter jobbet och inte stanna någonstans på vägen. Att känna sig tvungen att rapportera i stort sett allt som hänt ubder dagen osv.   Det är ju inte den svartsjuke som har problemet utan det är den andra parten som upplever problemet.