Växa upp i ett hem där föräldrarna inte har gäster

Det umgängesmönstret, eller rättare sagt brist på dito, känner jag inte till. För oss är kalasen verkliga höjdpunkter. Vi, partnern och jag, planerar i god tid, förrätten ska harmoniera med huvudrätten och efterrätten.  För det mesta blir det trerätters, men ibland kan det bli ost, 3 sorter på franskt manér, innan efterrätten serveras. Vinerna ska naturligtvis matcha. Middagarna inleds alltid med bubbel och tilltugg. Bjudningar ungefär en gång per månad och vi blir själva bortbjudna i samma takt.                                                                                                                                                            Numera, och i takt med stigande ålder har vi blivit rutinerade, men det är också roligt att upptäcka nya recept. På västkusten har vi all den goda fisken och skaldjuren, tänk torskrygg, räkor och havskräftor, och vi har även tillgång till inlandets delikatesser, en favoriträtt är stekt abborre med kantarellsås! Vi har vänner som jagar och då kan det bli goda rådjurs- eller älggrytor.                                                                                                             För oss betyder våra middagar mycket, planerandet är lika stimulerande som själva middagarna.  Vi kollar vinutsläpp eftersom vi har ett intresse av viner; med tiden har vi blivit rätt duktiga. Lite etikett kring bjudningarna är att vara punktlig, men inte "överpunktlig", vi ser gärna att gästerna har inneskor och inte hasar runt i strumplästen och givetvis att de är sociala och glada. De svåra samtalen får tas i annat sammanhang. Lunchbjudningar förekommer också, visst är det gott med stekt strömming och potatismos med lingon till! En god öl passar, gärna enligt ljus sort.

Trodde jag framgick, själva mönstret, det vill säga  frekvensen avseende bjudningar. Finns barn med I bilden lär de sig de sociala koderna.

"Behöva ha folk hemma" - det låter som om du tycker att det är ett påhäng, ett besvär. Det är väl trevligt att ha gäster! Planerandet är lika stimulerande som själva middagarna; att visa upp sitt hem, en vacker dukning, alltid god mat och stimulerande samtal! Att uppleva detta som barn ger en helt annan social  plattform i livet än att behöva göra all misstag senare. När vi har gäster märker jag direkt vilka barn och tonåringar som lärt sig detta. En liten gosse, 10 år gammal, håller till och med små tal till värdinnan vid efterrätten.                                                                                                                               Alltså, säg inte att barn har glädje av middsgsbjudningar. Jag tyckte själv att det var höjdpunkter, kunde längta i veckor. Till saken hörde förstås att det bjöds extra god mat. Sedan lyssnade jag ivrigt när de samtalade, det rörde ofta dagsaktuella händelser. Ibland dristade jag mig att ställa en fråga och då sa de att frågorna var kloka och undrade hur det gick för mig i skolan, om lärarna var bra etc.                                                                                                                          Alltså, börja bjuda vänner så blir ni själva bortbjudna!  Då lär barnen sig hur man uppträder som gäst. Är ni osäkra, vilket ni förmodligen är med den framtoning ni har här, så läs på. Det finns utomordentliga etikettråd på nätet. En guru numera är Mats Danielsson när min absoluta favorit, Magdalena Ribbing, har gått ur tiden.

Fornminne, det går inte att citera: Nu gällde frågan hur det påverkar barn att växa upp i familjer där man inte har gäster. Många skribenter har slagit fast att dessa sammankomster utgör värdefull social träning. Fornminne påstår att det finns andra sätt att träna barn socialt, vilka då om jag får fråga? Att uppträda korrekt och trevligt vid ett middagsbord lär man sig väl inte på dagis eller i skolan! Inte heller på Fritids! Dessa andra mystiska sätt skulle jag gärna vilja få kännedom om, kan man gå någon kurs?                                                                                                                                                            Oavsett vilket yrkesval barnen gör behöver de behärska de sociala koderna och dit hör middagar tillsammans med andra. Det är ett handikapp att inte ha lärt sig det.. Av erfarenhet vet jag detta, även inom Finans fanns människor som inte ens hade vettigt bordsskick. När vi hade representation, kundevenemang, blev dessa aldrig medbjudna. Mobbing? Kanske. Det gick bara inte att ha med dem.                                                                                                                                                                                  Till syvende och sist, Fornminne, du kan ha vilken åsikt som helst i denna fråga, det gäller inte dig utan dina barn och då vill du säkert deras bästa. Se till att ge dem möjlighet att träna trevligt uppträdande - under middagsbjudningar.