Goneril skrev 2025-09-25 08:05:51 följande:
"Behöva ha folk hemma" - det låter som om du tycker att det är ett påhäng, ett besvär. Det är väl trevligt att ha gäster! Planerandet är lika stimulerande som själva middagarna; att visa upp sitt hem, en vacker dukning, alltid god mat och stimulerande samtal! Att uppleva detta som barn ger en helt annan social plattform i livet än att behöva göra all misstag senare. När vi har gäster märker jag direkt vilka barn och tonåringar som lärt sig detta. En liten gosse, 10 år gammal, håller till och med små tal till värdinnan vid efterrätten. Alltså, säg inte att barn har glädje av middsgsbjudningar. Jag tyckte själv att det var höjdpunkter, kunde längta i veckor. Till saken hörde förstås att det bjöds extra god mat. Sedan lyssnade jag ivrigt när de samtalade, det rörde ofta dagsaktuella händelser. Ibland dristade jag mig att ställa en fråga och då sa de att frågorna var kloka och undrade hur det gick för mig i skolan, om lärarna var bra etc. Alltså, börja bjuda vänner så blir ni själva bortbjudna! Då lär barnen sig hur man uppträder som gäst. Är ni osäkra, vilket ni förmodligen är med den framtoning ni har här, så läs på. Det finns utomordentliga etikettråd på nätet. En guru numera är Mats Danielsson när min absoluta favorit, Magdalena Ribbing, har gått ur tiden.
Ja nu handlar ju inte den här tråden om vad jag tycker är trevligt, utan om det är en viktig del av uppfostran av barn eller ej.
Jag själv tycker om att ha gäster och har det ofta. Men jag kan _också_ leva mig in i hur andra känner (prova!) och hur det är att inte tycka om att ha gäster, och svarade därför på frågan; som återigen inte är huruvida jag tycker om att ha gäster eller om barn tycker det är kul - men om det är viktigt.
Tack och bock.
