Skilsmässa dåligt samvete

Vinterros1 · 2025-09-26T08:09:24+02:00

Jag och min sambo står inför en eventuell skilsmässa. Vi har två barn under 10 och har varit tillsammans i många år. Nu står jag och vacklar efter en lång tid av att inte ha de rätta känslorna för honom. Vi är mer som vänner. Han kommer från ett land långt bort och har ingen familj eller nära vänner här. Därav mina stora skuldkänslor. Han är helt förkrossad och jag känner bara att jag vill vara själv. Vi har haft stora problem med ett av våra barn som lider av psykisk ohälsa och detta har tagit väldigt hårt på mig och jag har varit ganska själv i allt med att försöka förstå barnet, myndighetskontakter osv. Vi bor idag i mitt barndomshem som jag har stora känslomässiga band till. Vi har båda bra jobb och skulle kunna bo kvar själva båda två. Nu tycker han och min ena förälder att det är en självklarhet att det är jag som ska flytta, iom att detta är på mitt initiativ. Hur ska jag tänka här? Och hur ska jag försöka att tänka på bara mig, jag går under av dåligt samvete och skuld gentemot min sambo. Även mot barnen såklart, som inte vet något men som kommer bli väldigt ledsna.. Vi är inte ovänner och jag vill honom allt gott.

Vinterros1 skrev 2025-09-27 12:05:40 följande:

Jadu. Varför är det så många kvinnor som tröttnar? 10.000 kr frågan? Kanske för att män överlag nöjer sig och tar förhållanden för givet medan kvinnor tar ett enormt ansvar för familjen och tänker på alla andra i första hand tills man vaknar upp en dag och står där och undrar; vad är det för liv jag lever? Vad vill JAG egentligen?

Vi går i familjerådgivning vilket är bra för kommunikationens skull. Det känns tyvärr inte som att det går att ändra mina känslor dock. jag har inte haft någon sexlust på många år, vilket han haft och sett som ett stort problem. Jag har sagt det till honom otaliga gånger men han har blivit så kränkt och jag har känt mig tvingad i flera år att ställa upp, då han tagit så illa upp och sagt att han inte kan leva så. Det har nog också bidragit till att jag känner mig känslomässigt avtrubbad på något sätt. Jag har inte velat visa närhet eftersom jag inte vill att han då ska tro att jag vill ligga. detta har skapat en distans och vi har inte kunnat mötas. Någon som känner igen sig?

Man behöver inte vara "nykär" för att få sexlust till varandra. Så det är någon annan anledning till att du inte vill ha sex med honom. Kanske känns det inte längre som att du vill ha honom som följeslagare genom livet? Att det är "fel" person som du lever med?
Att du överhuvudtaget inte vill bo i samma bostad, att det är plågsamt att bo så, som ett par?

Sedan till den förälder som vill att du ska flytta: Föräldrar fäster sig ofta vid barnens ingifta partners. Din partner är också far till barnbarnen. Det är en förlust för dina föräldrar och de blir oroliga. Inte sällan är de emot en skilsmässa, så länge det inte förekommer missbruk reller misshandel i förhållandet.

Men du måste ändå känna efter och ta beslutet själv! Känns det helt fel att åldras med honom? Känns livet instängt och måste du skärpa dig för att uppträda på ett bra sätt mot honom? Vill du bo på egen hand och inte vara bunden till honom?

Man lever bara en gång, så vitt vi vet. Man vet ju inte säkert, men ändå!

Ja, barn blir oroligare under en övergångsperiod vid skilsmässa.Men sedan brukar det lugna ner sig om skilsmässsan kan genomföras under någorlunda lugna former och föräldrarna kan kommunicera kring barnen.

Om du är tydligt känslomässigt bunden till huset är det rimligare att du har kvar huset. Speciellt om du är uppväxt där. Men då får du vara hygglig ekonomiskt gentemot honom, ta in en opartisk värderare osv. Underlätta för honom att etablea sig på olika sätt.

Ni kanske ska gå i parterapi för att kunna skiljas på ett bra sätt? Var öppen med syftet i så fall.

Det finns en firma som heter Endbright. På deras hemsida finns råd vid skilsmässa. De har också möjighet gå in med en personnllg rådginning mot en avgift.

Skilsmässa dåligt samvete

INNEHÅLL