Jag och min sambo står inför en eventuell skilsmässa. Vi har två barn under 10 och har varit tillsammans i många år. Nu står jag och vacklar efter en lång tid av att inte ha de rätta känslorna för honom. Vi är mer som vänner. Han kommer från ett land långt bort och har ingen familj eller nära vänner här. Därav mina stora skuldkänslor. Han är helt förkrossad och jag känner bara att jag vill vara själv. Vi har haft stora problem med ett av våra barn som lider av psykisk ohälsa och detta har tagit väldigt hårt på mig och jag har varit ganska själv i allt med att försöka förstå barnet, myndighetskontakter osv. Vi bor idag i mitt barndomshem som jag har stora känslomässiga band till. Vi har båda bra jobb och skulle kunna bo kvar själva båda två. Nu tycker han och min ena förälder att det är en självklarhet att det är jag som ska flytta, iom att detta är på mitt initiativ. Hur ska jag tänka här? Och hur ska jag försöka att tänka på bara mig, jag går under av dåligt samvete och skuld gentemot min sambo. Även mot barnen såklart, som inte vet något men som kommer bli väldigt ledsna.. Vi är inte ovänner och jag vill honom allt gott.
