Vill träffas oftare, hur lyfter jag det utan att skapa press?

Vill träffas oftare, hur lyfter jag det utan att skapa press?

Jag och min kille har varit tillsammans i 3 månader, han har sin 10-åring vv och jag har barn varannan helg, vi har barnen samma helg.
Nu till saken, vi träffas den helg vi inte har barn då fredag-söndag. I dagsläget sover vi alltså ihop 4 dagar i månaden. Bor 3 mil ifrån varandra. Jag har föreslagit att ses någon mer dag den veckan han inte har barn. T ex idag söndag, bara få ses på kvällen och sova ihop. Då heter det att "han har behov av egentid efter sin Pappavecka". Visst jag kan köpa det men om han barn vv och vill satsa på en relation bör man inte vilja ge mer då den barnfria veckan till sin partner? Jag har behov av att ses mer än 4 dgr på en månad. Ibland ses vi tillsammans med hans barn men då blir det ingen kvalitetstid för relationen med närhet t ex på samma sätt som om vi är själva!
Hur tänker ni kring detta?

Eller hur borde vi, han kan ju komma till mig, få middagen serverad mysa i soffan och sen sova ihop. För mig skulle det betyda så mycket. Får bli mer tydlig i min kommunikation helt enkelt och se om vi kan mötas!

Jag och nuvarande har träffats i ca 1,5 år. Har ca en timmes resväg emellan oss. Han har sina barn varannan vecka, jag "är av" med mina varannan helg plus lite längre tid på loven. Det ger en potential på att ses två helger i månaden. Vissa månader blir det så, andra månader en gång. Ibland dröjer det längre emellan gångerna. 

Livet kommer helt enkelt emellan. Han har hus och saker som behöver fixas där, vi har vänner vi vill kunna träffa eller någon aktivitet vi vill kunna göra. Oftast åker jag till honom just för huset, hjälper till med det jag kan helt enkelt där. Är det lov och ingen av oss har barnen så kan det bli att jag åker hem på måndagen inte och åker direkt till jobbet från honom. 

Vi chattar med varandra varje dag. Önskar god morgon och god natt. Kollar läget hur dagen varit och diskuterar annat vi sett eller saker som skett. 

Skulle jag vilja ses varje gång vi är barnfria? Absolut. Har jag sagt det? Definitivt då vi redan från start sagt att vi ska vara ärliga med sådant. Kan han ge mig mer just nu? Nope, men jag älskar honom och accepterar att det är som det är. 

Ingen av oss har träffat den andres barn ännu. Att ha gjort det efter 3 månader är för mig ett vansinne. 

Vi träffades första gången för 25 år sedan men återfick kontakten för 2 år sedan. 

Vad gäller att lära känna varandra på djupet, det gör man när man pratar, chattar och diskuterar med varandra. 

Även om vi hade setts varje vecka så hade jag aldrig introducerat en ny partner inom 3 månader. Man har nollkoll på den andre på så kort tid vilket ju är helt uppenbart i ditt fall eftersom du redan börjat tveka på om det är rätt. Är det rätt då mot barnen att ni plötsligt försvinner ur deras liv lagom när de börjat lära känna er? Snacka om att skapa otrygghet. 

Vill träffas oftare, hur lyfter jag det utan att skapa press?

Jag och min kille har varit tillsammans i 3 månader, han har sin 10-åring vv och jag har barn varannan helg, vi har barnen samma helg.
Nu till saken, vi träffas den helg vi inte har barn då fredag-söndag. I dagsläget sover vi alltså ihop 4 dagar i månaden. Bor 3 mil ifrån varandra. Jag har föreslagit att ses någon mer dag den veckan han inte har barn. T ex idag söndag, bara få ses på kvällen och sova ihop. Då heter det att "han har behov av egentid efter sin Pappavecka". Visst jag kan köpa det men om han barn vv och vill satsa på en relation bör man inte vilja ge mer då den barnfria veckan till sin partner? Jag har behov av att ses mer än 4 dgr på en månad. Ibland ses vi tillsammans med hans barn men då blir det ingen kvalitetstid för relationen med närhet t ex på samma sätt som om vi är själva!
Hur tänker ni kring detta?

Tack för att du frågar ❤️
Jo, vi ses fortfarande på samma sätt. Känns nästan som vi ses mer de veckor han har sin dotter(!) Hon älskar min hund så de är hos mig typ 2 dgr i veckan. Lite galet ändå, vi ses mer den veckan han har sin dotter än när han inte har henne. Visst är det mysigt att ses och bara få vara nära men det blir inte samma kvalitetstid för mig när dottern är med såklart. Måste steppa upp nu och snacka med honom, där är mitt problem dock, kommunikation, MEN något jag jobbar på sen min förra relation och har kommit en bit på väg men har jobb kvar. Vi är olika som personer, i början kändes det ändå som en bra match, nu kanske vi ändå är lite FÖR olika. Problemet är att jag känner mig lite hämmad, nästan feg att prata med honom men för min egen skulle måste jag ta tag idet. Men som sagt kommunikation i en relation är inte min starka sida, det va ett stort problem i mitt äktenskap. Sen är det väl det att jag tycker om honom så himla mycket som gör det svårare men man LEVER bara ett liv och då ska det banne mig vara bra. 

Jag respekterar det men jag längtar även efter mer tid med honom på hans barnfria vecka. Jag tycker jättemycket om honom men mina känslor svalnar om jag inte kan få mer tid med honom, så är jag, det är mitt behov, att ses mer än 4 ggr/månad. Kan vi inte mötas och kompromissa så kanske vi inte är rätt för varandra. Alla människor har ju olika behov. Vi pratade inte om hur mycket tid vi vill och kan investera i en relation innan vi blev ihop och det blev en lärdom för mig. Jag jobbar hemifrån och behöver bara en dator så jag skulle kunna hänga hos honom en eller två vardagar på hans barnfria vecka men vi får se hur det blir. Jag kräver inte att vi ska sitta ihop då.

Jag ligger på honom och kollar mobilen 🤭 eller på morgonen, då vaknar han före mig och kollar mobilen samtidigt som jag har honom som huvudkudde/gosedjur. Tankar så mycket närhet jag kan helt enkelt mellan gångerna vi ses och tack och lov så är han helt ok med det, på samma vis som jag är ok med att det ibland inte blir exakt varannan helg då vi båda är barnfria. 

Nu har jag läst alla dina inlägg och jag skriver det här med största möjliga respekt och tydlighet. Om jag hade en partner som gör som du gör, som vill det du vill så hade jag kvävts. Det betyder inte att jag tror att det är nåt fel på dig, utan det är bara inte det jag vill ha. Jag vill ha frihet och egentid och klarar inte av närhetskrav. Kanske är så han funkar också. Vi alla är olika helt enkelt. 

Nu har jag läst alla dina inlägg och jag skriver det här med största möjliga respekt och tydlighet. Om jag hade en partner som gör som du gör, som vill det du vill så hade jag kvävts. Det betyder inte att jag tror att det är nåt fel på dig, utan det är bara inte det jag vill ha. Jag vill ha frihet och egentid och klarar inte av närhetskrav. Kanske är så han funkar också. Vi alla är olika helt enkelt. 

Hon gör inget fel.
Om hon vill ha en framtid med den här mannen behöver hon dock fråga sig hur hon kan göra för att han ska känna sig mer avslappnad i hennes sällskap.

Vad jag kan läsa av situationen är att hon behöver lära sig att umgås med honom utan att få bekräftelse. Antagligen det som gör att han känner att han vill ha space 

Sett över ett längre perspektiv behöver ett par lära sig att ha "egen tid" även om man är på samma ställe. 

Nu fattar jag inte. Hur har du tolkat det att jag inte får bekräftelse när vi väl ses? Det är något jag verkligen får. Vi har samma kärleksspråk, fysisk beröring och vi BÅDA har svårt att låta bli varandra om vi t ex sitter i soffan. En annan skrev att hen skulle känna sig kvävd av mitt beteende. Mitt  önskemål är bara att få ses på tu man hand mer än 4 dagar per månad. Och den barnfria veckan (när vi väl kan ses på tu man hand) önskar jag mer än bara tid på helgen. En till två dagar under veckan. Jag kan umgås utan att behöva va klängig, bara få vara på samma plats, käka middag ihop, sova ihop är allt jag önskar. 

Som människa måste man jobba på sin självkänsla på så vis att man klarar sig bra utan bekräftelse.

Finns inget jobbigare än folk som behöver ständig bekräftelse för att inte må dåligt. Dessa individer finns det ingen som orkar med i längden. 

- "En glad tjej",  vi verkar vara lite lika varandra 🤗 Kul att du träffat rätt. Man får lära sig på vägen och troligtvis är jag och min kille för olika helt enkelt. Svårare behöver det inte vara. Vi har olika behov. Punkt. Får lite känslan av många inlägg här att det är mig det är fel på, att jag är för klänning och kväver etc. Men kanske ser det ut så i dagens samhälle för många, att de inte vill prioritera en relation. Det är ju iof 26 år sen jag va ute på "marknaden" 😅 Men man lever bara en gång och då vill jag leva fullt ut och tillsammans med någon som vill spendera tid tillsammans med mig ❤️

NU HAR VI AVSLUTAT RELATIONEN. FICK DEN HÄR VECKAN BEVIS PÅ ATT VI INTE VILL SATSA LIKA MYCKET TID TILL ATT SES SÅ DET BLEV ETT LÄTT BESLUT. 

Tills hon träffar nästa man som inte heller kommer vara perfekt.