Vill träffas oftare, hur lyfter jag det utan att skapa press?

Jag och nuvarande har träffats i ca 1,5 år. Har ca en timmes resväg emellan oss. Han har sina barn varannan vecka, jag "är av" med mina varannan helg plus lite längre tid på loven. Det ger en potential på att ses två helger i månaden. Vissa månader blir det så, andra månader en gång. Ibland dröjer det längre emellan gångerna. 

Livet kommer helt enkelt emellan. Han har hus och saker som behöver fixas där, vi har vänner vi vill kunna träffa eller någon aktivitet vi vill kunna göra. Oftast åker jag till honom just för huset, hjälper till med det jag kan helt enkelt där. Är det lov och ingen av oss har barnen så kan det bli att jag åker hem på måndagen inte och åker direkt till jobbet från honom. 

Vi chattar med varandra varje dag. Önskar god morgon och god natt. Kollar läget hur dagen varit och diskuterar annat vi sett eller saker som skett. 

Skulle jag vilja ses varje gång vi är barnfria? Absolut. Har jag sagt det? Definitivt då vi redan från start sagt att vi ska vara ärliga med sådant. Kan han ge mig mer just nu? Nope, men jag älskar honom och accepterar att det är som det är. 

Ingen av oss har träffat den andres barn ännu. Att ha gjort det efter 3 månader är för mig ett vansinne. 

Så att ha en stund över här och där då man kollar tex Familjeliv är likvärdigt tid att lägga på en eventuell relation? Att ha en paus mellan två saker så ska vi klämma in en partner i 30 minuter för att sedan lämna personen eller be den åka hem till det finns en ny "håltimme"? Vem tusan vill leva så?

Vi träffades första gången för 25 år sedan men återfick kontakten för 2 år sedan. 

Vad gäller att lära känna varandra på djupet, det gör man när man pratar, chattar och diskuterar med varandra. 

Även om vi hade setts varje vecka så hade jag aldrig introducerat en ny partner inom 3 månader. Man har nollkoll på den andre på så kort tid vilket ju är helt uppenbart i ditt fall eftersom du redan börjat tveka på om det är rätt. Är det rätt då mot barnen att ni plötsligt försvinner ur deras liv lagom när de börjat lära känna er? Snacka om att skapa otrygghet. 

För mig spelar det ingen roll om det skulle vara min partner som föreslog det. Jag hade sagt nej i det läget och just motiverat det med att det gått alldeles för kort tid. 

I mitt fall är mina barn nyfikna på min partner, de vet om att han finns, att vi chattar och att jag tycker om honom väldigt mycket. Vad gäller hans barn så är de absolut inte redo att veta att pappa träffat någon annan. I synnerhet hans yngsta avskydde att "mamma blivit kär i någon annan" när barnen fick veta att hon träffat någon. 

Vi har noll planer på att bli sambos. Det är i så fall något som skulle ske när barnen gått ut gymnasiet typ. Det är 10 år till hans yngsta går ut gymnasiet. Mina är det 7 år. 

Vi är båda varandras första relation efter separation från respektive partner. Tanken från början var fwb med exklusivitet (jag delar inte!) men så har det helt enkelt gått vidare därifrån. 

Jag ligger på honom och kollar mobilen 🤭 eller på morgonen, då vaknar han före mig och kollar mobilen samtidigt som jag har honom som huvudkudde/gosedjur. Tankar så mycket närhet jag kan helt enkelt mellan gångerna vi ses och tack och lov så är han helt ok med det, på samma vis som jag är ok med att det ibland inte blir exakt varannan helg då vi båda är barnfria. 

Eh, va? Vad menar du nu? Vi ses när vi kan, oftast blir det typ en av två barnlediga helger. Nu sågs vi en snabbis (lördag kväll-söndag morgon) då jag går kurs på barnfria helger. Det är över en månad sedan vi träffades senast. Nu kommer det kanske att bli två barnfria fre-sön-helger, sen blir det typ 2 månader till nästa gång då julplanering, jullov etc kommer emellan. Jag ställer inga som helst krav på min partner på det viset. Annat än att när vi ses så vill jag gärna vara nära. Men, vi skrivs varje dag men det är inga krav på att svara direkt heller. 

Så, är det verkligen mig du menar, som du har citerat? 

Han ger mig närhet för att han tycker om det. Mitt ex gav mig endast närhet när han ville ha sex. Nuvarande är väl medveten om att jag tycker om att ligga nära när jag sover. Varken han eller jag har problem med att jag har honom som huvudkudde samtidigt som han kollar mobilen. Hans ex hade problem med sånt (Mitt med, han ansåg att det tog uppmärksamhet från honom). 

Ingen, varken jag eller TS, tjatar om att ses, man frågar när man vet att det finns möjlighet och accepterar ett nej om annat är planerat. Ibland blir saker bestämda på kort varsel då huvudet är på annan plats och snurrar. 

Men att påstå att någon inte får egentid för att man frågar om att ses de tillfällen det är möjligt är magstarkt. Och tror du verkligen att männen är så svaga att de går med på saker de inte vill, som att bli använd som huvudkudde tex? 

Men man måste ju få yttra önskemål om att ses mer utan att ses som besvärlig heller. Slänger man respekterar ett nej om det är så.