Tonåring utslängd hemifrån

Ja, om TS är tonåringen. 

Jag skrev bara en kort kommentar sist, trots att jag hade tänkt skriva lite längre.

Som mitt nick antyder, så är jag en till som belv utslängd hemifrån som tonåring. Jag var 14, min pappa gav mig ett bankkort med lite pengar på och sa att jag fick en femhundring i veckan, nu får du bo var du vill men inte här. Sen flyttade han in sin nya familj, kvinna och tre barn. När jag frågade var jag skulle bo då så sa han att det var mitt problem, och att jag inte skulle hålla på och ställa till med besvär, jag fick ju pengar.

Första tiden "bodde" jag i tunnelbanan och pendeltåget. Ibland i skolan, om jag lyckades gömma mig, det fanns några ställen. Ett tag bodde jag i bommade sommarstugor, och rätt länge, nästan 1,5 år, i ett gammalt ödehus. Men sen kom det folk dit också, så jag stack därifrån.

Jag vet inte varför, mer än att min pappa ville ha plats med sin nya familj. Jag hade ingen mamma och ville inte belasta min gamla morfar, som dessutom bodde för långt bort. Jag sa inget i skolan och ingen reagerade, om de alls misstänkte något.

Det gick bra till slut ändå, tur nog. Jag kom in på gymnasiet, och väl där så bytte jag till ett gymnasium med riksintag så jag gick om första året. Det var nog ganska bra att komma ifrån Stockholm ett tag. Även om jag mest höll mig för mig själv under de svåra åren kände jag ju dåligt folk lite löst 

Idag är jag nästan 30, har en intressant utbildning och jobb, sambo och ska få barn på nyåret.