Tonåring utslängd hemifrån

Det låter jättekonstigt, med den info du ger. Jag antar att det är du som är den fd tonåringen? Finns det någon psykisk ohälsa hos någon av föräldrarna? Vad sa släktingen? Hade inte hen kontakt med föräldrarna och ev. kunde medla/förklara?

Är du släktingen? Det låter som att det antingen finns svåra mentala problem hos föräldrarna, eller så har det hänt något som är så stigmatiserande och oförlåtligt att ingen vill tala om det och tonåringen inte vill säga att hen vet vad det handlar om. Allt vi kan komma med här på FL är gissningar. Jag vet vad det ofta handlar om i fall som ser ut som detta, men det är ändå bara en gissning och på grund av allvaret i den gissningen tänker jag inte skriva det utan mer information att utgå från.

Jag som förälder kan ändå inte föreställa mig en situation där jag kastar ut mitt tonåriga barn. Om något närapå oförlåtligt har hänt, då behöver barnet mer stöd än någonsin, känner jag, för att klara av att växa till en frisk vuxen som klarar sig i livet. Så i mina ögon har föräldrarna gjort fel oberoende av vad orsaken är.

Antingen är förälder B psykiskt sjuk och A helt dominerad av denne, eller så vet du inte vad tonåringen har för sig.

Om de är troende och tonåringen är gay kan bara det räcka, min farsa är varken religiös eller svårt mentalsjuk men han talade inte med sin son på över ett år när denne kom ut.

(Själv hade jag för länge sen tackat för mig där)

Barnet är inte hetero och det har kommit fram, det händer även i Sverige även om det är sällsynt här. Annars kan jag tänka mig något oförlåtligt som övergrepp på ett barn t ex. Men då hade ju vägen blivit psykiatrin i nån form. Våldtäkt? Ingen idé att spekulera men för att kasta ut en älskad tonåring, jag kan inte tänka mig en orsak. Mord på någon sårbar? Men då kommer ju rättsapparaten in.

Såklart möjligheten att en förälder är psykiskt sjuk och den andra med eller helt kontrollerad av den sjuke.

Låter helt sjukt! Men borde det inte bli orosanmälan då? Ett barn har laglig rätt att bo hemma till 18 år eller 21 om den studerar vidare. De kan inte bara slänga ut. 

 

Med tanke på att ungdomen nu har flyttat hemifrån så är det för sent att orosanmäla.

Hade ungdomen inte haft en släkting att bo hos under en period så hade ett fosterhem varit det rätta. Det är socialförvaltningen som ordnar det.

Mycket konstiga föräldrar,  stackars barn!

Psykisk ohälsa hos förälder. Föräldern tar ut sitt dåliga mående på tonåringen och tycker att denne är problemet. 

Men vad säger socialen? Var socialen överhuvudtaget kontaktad? 

Nja, inte laglig rätt att bo hemma. Men som förälder är man försörjningsskyldig tills barnet gått ut gymnasiet och då längst till 21 år. Går barnet inte gymnasiet är det till 18 år. 

Men försörjningskyldigheten innebär vara att man ska betala kost, logi och nödvändigheter (kläder, hygienartiklar etc). Man kan låta barnet flytta men då måste man betala för annat boende.

Absolut, jag är en av dem, och jag åkte ut med öronen före, och det finns flera sådana exempel - än idag. Det är, tyvärr, inte helt ovanligt, och det är hemskt tragiskt. Men man kan inte ändra på sina föräldrar, bara anpassa sig själv och försöka överleva. 

Har tonåringen verkligen ett helt fläckfritt perfekt liv? Föräldrarna kan ha försökt prata med tonåringen som inte lyssnat alls och därmed anser att den inte fått veta varför?
Hur kommer det sig att skolan inte reagerade?

Inga friska föräldrar kastar helt plötsligt ut en välfungerande tonåring. Det ligger en hund begraven här!