4 barn och får konstant blickar av folk

Men du är alltså på samma ställe , i samma ort eller stad eller var det nu är hela tiden? För på dig verkar det ju som att det händer typ hela tiden, förutsatte att du menade att det händer på olika platser då. Händer det bara på just en specifik gata eller något så förstår jag inte riktigt meningen med att starta en tråd om det och fråga om andra upplever det? 

De flesta rör väl sig i olika sammanhang och är på olika platser, inte bara samma plats och träffar på exakt samma människor hela tiden. Och om det inte brukar hända mig oavsett var jag är , oavsett i vilken stad eller i vilket sammanhang .. Ja då kan vi nog säga att det beror på mer än just antalet barn iallafall. Vi behöver inte träffa exakt samma människor eller gå till samma ställen för att kunna konstatera det.

Några exempel på ställen jag har varit på senaste tiden med alla fyra barn (ibland gör jag ju saker med bara något eller några av barnen också) : Affärer , restauranger ,caféer ,  hemma hos folk, kyrkan, på tåg , bussar, skärgårdsbåt , inne i city och ute i förorter och i andra mindre städer.
, på släktfester, på studentmottagning.. Ingenstans kan jag minnas att jag har märkt att folk brukar titta argt på oss. 

Så ja, som sagt är det antingen bara i ditt huvud eller så är det något annat än just antalet barn. 

Med all respekt men detta är kanske din egen osäkerhet som speglas och du tror att folk tittar för att du kanske själv har tankar kring till att det blev 4 barn. 

Jag ser det här ofta och många gånger i samband med att barn 4 eller 5 kommer med ny partner,man är äldre , barnet är inte planerat och plötsligt kommer tanken på att vad ska alla andra säga och sen är osäkerhet igång lång tid framåt. 

Skit i andra och var stolt över dina barn. 

Kanske hon själv ser sur och otrevlig ut? Eller kanske barnen skriker och bråkar mycket? Eller så skriker hon mycket på barnen? Eller något annat som sticker ut? Om hon inte bara inbillar sig och vill skapa problem som inte finns alltså. Kanske folk bara ser neutrala ut och tänker på sitt och så tolkar hon in en massa? Jag vet inte , men jag känner som sagt inte igen mig och jag har också fyra barn. Min yngsta är bebis och min äldsta är ju mycket äldre men det händer ganska ofta att jag gör saker med alla barnen samtidigt, ibland med någon kompis till barnen också. Och tycker folk mest brukar vara trevliga och om de säger något brukar de väl säga typ att de är gulliga och vad kul med så många barn. 

Som sagt , om 3-åringen får ett utbrott till exempel eller skriker och bråkar (han är ofta snäll men det händer ibland), då tittar folk såklart men oftast är det väl med medlidande eller typ ?skönt att man själv slipper? än ilska eller avsmak som TS pratar om. Sist när han fick ett utbrott utanför affären var det en gammal dam som gick förbi och sa till sin kompis : ?Skönt att man är klar med den perioden?, det var lite roligt tyckte jag. 

Det har säkert hänt någon gång att någon tittar surt men det är absolut inte något jag upplever hela tiden, snarare tvärtom isåfall, folk är oftast trevliga och ler mot barnen. 

Helt ärligt, om jag ser någon (oavsett om det är en vit,svart, grön eller gräddiskär) person som har småflickor med sig, och dessa små har hål i öronen. DÅ får du onda ögat av mig.

Vet att du piercar dina flickor och stympar dina pojkar, fast pojkarna kan man ju inte se det på bara sådär.

För någon som ev undrar varför jag skriver så här så har ts tidigare, i andra trådar, berättat att hennes döttrar piercas i öronen som mycket små. Samt att hennes söner omskärs.