Inga vänner efter barn

Är det någon annan som var den första bland alla sina kompisar som fick barn och efter att barnet kom i princip förlorade alla vännerna? För det är där jag sitter idag 1,5 år senare. Alla vänner har sakta glidit ifrån mig och jag känner inte att jag har några vänner kvar mer. Jag förstår att det blir svårt, har kanske inget att erbjuda vänner utan barn: ses bäst på dagen/tidig kväll och måste hem tidigt pga småbarn eller måste ha dottern med mig när vi ses. De lever andra liv och är kanske inte intresserade av mitt mer. Men det är så fruktansvärt sårande att ingen verkar bry sig om mig mer nu när jag har barn.

Genomgick även en mycket jobbig och traumatisk period pga omständigheterna med dotterns födelse, lång sjukhusvistelse (1 månad) och inskrivning med hembesök därefter (1 månad) och mycket tufft under större delen av bebisperioden och det var inte riktigt någon av dem som brydde sig så mycket. ingen som besökte på sjukhuset eller hörde av sig. Tänker att man kanske inte har samma förståelse för det om man inte har barn men ändå..

Därför känns det väl lite mer okej med att släppa dessa vänner och sluta vara drivande i vår relation men samtidigt så känner jag mig så ensam. Och sårad över hela situationen, att bara bli glömd sådär när man har varit så bra vänner så länge innan det. Det känns bara så komplicerat att upprätthålla vänskapsrelationer att jag bara känner att jag kanske bara inte ska ha några vänner resten av livet..

Anonym (21) skrev 2025-10-02 21:01:52 följande:

Jag var 21 år och först ut att få barn. Har kvar vänner sen högstadiet och 2 utav dem har inga barn och med tanke på att vi idag är 45+ så blir det nog inga för dem.

Hade en släkting som jag umgicks mycket med när vi var yngre men när hon fick barn så blev det så att jag istället började dra mig undan för att umgås. Hon kunde aldrig träffa mig utan sitt barn trots att pappan var hemma och kunde ta hand om sitt barn. Då hade jag ändå ett barn hemma som var 1 år äldre än hennes.

Jag förstår om man är helt ensam men om man bor ihop med den andra föräldern så kan man faktiskt umgås med sina vänner utan barn ibland och även faktiskt inte ha så bråttom hem. Tror man inte att den andra föräldern klarar att ta hand om sitt eget barn? Eller natta?

Jag har umgåtts med mina kvarvarande vänner både med och utan barn. Har kunnat gå ut och roat mig en kväll på helgen eller åkt iväg på dagstur utan barn. Finns det en pappa med i bilden så är det nog tyvärr en själv som sätter sina gränser och inte kan/vill vara från sitt barn. Tror att många fd vänner märker av det och därför till slut rinner det ut i sanden.

Jag kan träffas utan barn men kan inte stanna sena kvällar/nätter pga jag måste vara vid liv dagen efter med tidig morgon osv. Min dotter sover fortfarande mycket dålig men sover bäst med mig så sätter definitivt min dotters behov först. Därav kan jag inte stanna sena kvällar för det fungerar inte med nattuppvak och tidig morgon. Ska sena kvällar/nätter vara ett krav för att folk ska vilja vara vän med en? För de verkar inte vara intresserade av att ses vid andra tillfällen i så fall då de inte tar initiativ till sådant umgänge. Jag tycker väl personligen att man kanske inte bryr sig om en vän så mycket om man inte vill träffas tider som fungerar för den personen..

Inga vänner efter barn

INNEHÅLL