Inga vänner efter barn

Det kanske mer handlar om vilka sorters vänner man umgås med och på vilka premisser man är vänner.  En stor del av ungdomens vänner är ju mer ytliga partyvänner man förvisso har kul med men som i verkligheten inte har särskilt mycket annat gemensamt med och inte heller är intresserad när det blir tungt i livet för någon. 

Jag kan ju se det från andra hållet också. Vänner som började plugga eller fick ett jobb som.slukar massa tid gled ju bort från oss andra efter ett tag vartefter dom fick nya vänner i studentlivet och AW prioriterade istället för en tjejkväll med gamla gänget.  Det är liksom så det funkar att bli vuxen. 

Jag var också först ut med att fp barn och jag var ensamstående,  en del vänner försvann men kom faktiskt tillbaka några år senare när mina barn var lite större och det fanns andra möjligheter att träffas.  Visst hade vi mötts på nån fika ibland som hastigast eller nån middag med bebis närvarande men som partyvänner kunde vi omöjligt bli igen just då. 

Istället satsade jag på att hitta nya vänner tex genom föräldragrupp hos BVC eller på öppna förskolan och lite senare även på dagis. Och per automatik bland kollegor när jag väl var på jobbet igen. 

Jag passade också på att odla egna intressen utanför livet som mamma så det alltid fanns vänner på andra villkor. Jag sjöng i kör, red på ridskola osv I den mån jag hann och odlade vuxna kontakter utifrån det vuxenliv jag hade. 

Vartefter mina skolkamrater fick barn hittade vi varandra igen på nytt många år senare och nu när vi alla har vuxna barn består vänskapen.