Är det någon annan som var den första bland alla sina kompisar som fick barn och efter att barnet kom i princip förlorade alla vännerna? För det är där jag sitter idag 1,5 år senare. Alla vänner har sakta glidit ifrån mig och jag känner inte att jag har några vänner kvar mer. Jag förstår att det blir svårt, har kanske inget att erbjuda vänner utan barn: ses bäst på dagen/tidig kväll och måste hem tidigt pga småbarn eller måste ha dottern med mig när vi ses. De lever andra liv och är kanske inte intresserade av mitt mer. Men det är så fruktansvärt sårande att ingen verkar bry sig om mig mer nu när jag har barn. Genomgick även en mycket jobbig och traumatisk period pga omständigheterna med dotterns födelse, lång sjukhusvistelse (1 månad) och inskrivning med hembesök därefter (1 månad) och mycket tufft under större delen av bebisperioden och det var inte riktigt någon av dem som brydde sig så mycket. ingen som besökte på sjukhuset eller hörde av sig. Tänker att man kanske inte har samma förståelse för det om man inte har barn men ändå..Därför känns det väl lite mer okej med att släppa dessa vänner och sluta vara drivande i vår relation men samtidigt så känner jag mig så ensam. Och sårad över hela situationen, att bara bli glömd sådär när man har varit så bra vänner så länge innan det. Det känns bara så komplicerat att upprätthålla vänskapsrelationer att jag bara känner att jag kanske bara inte ska ha några vänner resten av livet..
