Skolor som skickar barnen till bup

Hur kommer det då sig att ett och samma barn kan bete sig odugligt med en lärare och i samma ämne men med en annan lärare funkar det exemplariskt? 

Vi kan inte bortse från ledarskapet? Barnen påverkas av den som leder. 

Jag är själv en sådan person. Jag hade en period en chef som var helt galen. Den rädslan som fanns och det klimatet som fanns var verkligen sjukt obehagligt och jag spydde t o m i en buske precis när jag såg byggnaden av arbetsplatsen. 

Personalen var livrädda för chefen och det var en mycket dysfunktionell miljö. Jag blev livrädd för att göra mitt arbete som jag älskar och som jag är bra på. Det var som att gå på äggskal. När skulle det smälla, när skulle han få utbrott. Alla visste detta och förhöll sig till detta. 

Den här chefen är nu dömd, tack vare att jag kom dit och mobilisera personalen så tillsattes en stor utredning. Det fanns mycket skrämmande saker som kom fram. Bland annat förskingrade han pengar och liknande också. Han hade även utsatt kvinnliga medarbetare för sexuellt våld. 

Alla visste ju inte detta på jobbet, jag förstod inte omfattningen av hans beteende tills ärendet blev ordentligt utrett. Men jag var dels upprorisk och sedan påverkade detta min kapacitet.

Nu tror jag inte detta är orsaken till att lärarna saknar kompetens.. Däremot måste lärarna förstå att det är de som leder i klassrummet och att de är ansvariga för att lektionerna ska bli lustfyllda och bra.

Exempel på detta kan vara att elever inte får till sina grupparbeten och direkt börjar läraren kritisera gruppmedlemmarna för att det inte sker ett lärande i grupparbetet, för att en person tar över och så blir resten av gruppen passiva. De har en tanke på hur de vill att eleverna ska jobba? men de har aldrig lärt ut hur detta ska gå till. Det är som att de ger något lösryckt till eleverna och sedan skyller de felen på barnen och diskuterar detta utifrån individer.

Jag har haft helt fantastiska chefer som uppmuntrat, inspirerat och gjort att jag växt i min roll och blivit ännu bättre. 

Det är samma sak med lärare, en lärare som är otydlig, inte förstår att den leder, den kommer att få problem. 

Vissa blir som mina kollegor, de finner sig i att chefen är helt sinnessjukt galen. Jag mobiliserade och han blev DÖMD i en rättssal. Det var inte bara ett litet arbetsmiljö problem. 

Om du skulle vända på steken. En stor andel elever finner sig i att en lärare är dålig. Saknar ledarskap och är tysta. De stör inte lektionen, men de är inte engagerade heller. Sedan har vi de som ifrågasätter. 

Jag var med och observerade en sån här situation i ett klassrum en gång.

En helt ny lärare skulle hålla i en lektion. Den var inte särskilt inläst i ämnet och var mycket osäker.

En van lärare var med, den nya läraren skulle egentligen hålla hela lektionen. 

I klassrummet sitter en elev och kommenterar typ allt som händer. Men den vana lärare (som inte träffat eleverna tidigare) hon tar mer och mer över lektionen eftersom att den nya läraren inte vet vad den ska säga eller göra. Den läraren är osäker, men försöker.

Eleven som sitter och kommenterar allt som händer säger då något i stil med att den nya läraren inte verkar klarar av sin uppgift och undrar om det är därför den andra personen hoppar in och pratar istället?

Alla andra i klassrummet håller ju på att genomlida lektionen. Men det är bara en person som säger något.

Sedan observerar jag gruppen med en annan lärare som har koll på sitt ledarskap, den här eleven som många nog utifrån skulle tolka som störande och frågvis, den eleven skötte sig själv och var duktig på en lektion med tydlighet och ett bra ledarskap. 

Nu funkar det ju inte så att uppfostring sker vissa tider på dygnet. "Jaha Agnes, då var klockan 17:00 - nu är det dags för uppfostran fram till 21 när du går och lägger dig...och sen fortsätter vi imorgon när du kommer hem från skolan. I skolan går du för att lära dig saker och sen när du kommer hem så har du uppfostran. Det är därför vi inte lär dig saker hemma, för det är skolan som har den uppgiften"

Det finns för övrigt inga skolor som kan "ta barn till BUP". Skolan kan signalera om de ser saker som tyder på svårigheter som kan behöva inblandning ifrån specialistpsykiatrin för att utreda/behandla. Om sedan föräldrarna tycker det är en bra idé och samtycker kan skolsköterska eller kurator remittera till BUP om det handlar om dåligt psykiskt mående. Vid misstanke om NPF är det vanligtvis skolpsykologen som ska skicka remissen för att den ska tas emot.

Vänta på sin tur kan ju vara svårt för föräldrar att lära sina barn eftersom detta handlar om situation. 

Det kan alltså fungera mycket bra att varva på lekplatsen att vänta på sin tur till gungorna, linbanan eller klätterställningen. 

Det bygger ju även lite på att barnet har rätt genetiska förutsättningar. Vissa barn har svårare med detta redan från början vilket kan resultera i att dom blir uteslutna i leken tidigt av andra barn, då blir det inte så lätt att turas om. Och det är inte riktigt samma sak att turas om med mamma och pappa som med andra barn.

Att vara en bra kompis är inte heller något en förälder direkt kan lära ut. Detta är något som uppstår med andra människor och barn. Barnet lär sig hur jag fungerar, hur farfar fungerar och att jag och farfar kanske har olika regler och att vi vill ha saker på olika sätt. Men det går inte att berätta för ett barn hur det ska bete sig och sedan om det är något annat som sker på skolan så är det för att föräldern misslyckats med att lära barnen detta. 

Barn utvecklas inte i ett vakuum och du har rätt i att barn leker sämre fantasilekar idag i jämförelse med tidigare generationer. Men det är knappast föräldrarna ansvariga för. Sedan vet jag inte om vi ska drömma oss tillbaka till typ 60 talet heller där barnen lämnades för att lösa sina egna konflikter och där mobbningen va betydligt mer våldsam och där man t ex tryckte ner klasskamraternas huvuden i skoltoaletten. Idag är mobbningen mer subtil. 

Men barn mobbar inte eller blir inte mobbade pga dålig uppfostran. För den gruppen barn som blir mest utsatta för mobbning är den gruppen barn som har svårt med socialt samspel. 

Du ser väldigt enkla lösningar på mycket komplexa problem. Men det är lätt att rikta kritiken mot föräldrarna. Men det är förskolan och skolan som måste jobba med detta. 

Sedan kan man fråga sig om det där med sax, är det något man som förälder ska behöva använda hemma? Allt färre föräldrar läser för sina barn t ex och mycket annat. Ska vi prioritera att uppmuntra godnattsagor eller att klippa med sax?