Flera trådar om ekonomi i relationer nu

Kanske på grund av att om man är gift så finns det lag som säger att man ska leva på samma levnadsnivå.

Är man sambo så gör man som man vill.

Många sambo gör så att man betalar de gemensamma kostnaderna procentuellt efter den lön som man har. Så om den ena tjänar lite mer, så betalar den personen lite mer.

Det finns väldigt många män som åker snålskjuts på att kvinnan gör mer hushållssysslor. Finns statistik på det. Var och en bidrar på sitt sätt till förhållandet. Eller ska kvinnors arbete som vanligt inte räknas?

Nu pratar jag om de månatliga kostnaderna. Om någon tar med en summa pengar när man flyttar ihop som sambo, så ska de pengarna naturligtvis vara enskilda. Och det är de också enligt sambolagen.

Der är annorlunda vid giftemål. Då får de som har något som de vill ska vara enskild egendom skriva ett äktenskapsförord.

Problemet är att det är kvinnorna som tar mer föräldraledighet, mer ansvar för hemmet och går ner i arbetstid för att barnen inte ska behöva vara så många timmar på förskolan. 10,5 timmar är mycket tid för små barn. 

Det är när man skaffar barn om man ser ett tydligt avbräck i kvinnornas karrär och löneutveckling.

Dessutom är kvinnodominerade yrken undervärderade i förhållande till mansdominerade yrken, sett till utbildningstid och ansvar.

Jag tror att man får bestämma sig, är man två vuxna som bor under samma tak eller en familj? 

Däremot är det bra om båda föräldrar har ett jobb, man ska kunna vara självständig ekonomiskt om det skulle hända något. Men att tjäna exakt samma är ju svårt att uppnå i dagens läge.

Är man gift finns det lag på att man ska leva på samma levnadsstandard.

I de förhållanden där mannen gör väldigt lite hushållsarbete så tror jag inte att han går runt och tänker att han äe beroende av kvinnans arbete. Han är nog bara nöjd med hur det är.

Att vara idrottsledare är inte obligatoriskt, men det är alla sysslorna i hemmet. Tror att många killar tycker att det är kul.

De flesta tycker att det är roligare än hushållssysslor, jag tror inte att.det är så många som tvingar sig till det.

Det kan också kompensera mämnen för de ofta mer produktionsinriktade arbeten som är mansdominerade. Och så slipper de dammsuga.

Du kan sluta vara tränare, men du kan inte sluta städa, laga mat och tvätta. Det är vad kvinnorna gör när männen är tränare.

Om du inte är mycket förmögen och kan köpa alla de  tjänsterna, som de ofta  gör i Djursholm. Där lejer man också ut umgänget med barnen till barnflickor.

Men det ena är obligatoriskt och kan inte väljas bort om man inte skulle orka.

Ingen har förnekat att det är värdefullt, men det går ändå att väljas bort, och mamman förväntas  göra hushållssyslorna när mannen väljer att vara fritidsledare.

Det finns en tråd här på FL där en kvinna har det just så och står ensam med resten. Hon kommer troligen att separera, det lät så. 

Av de som har ett funktionsnedsatt barn (det gäller alla funktionsnedsättningar sammantaget) så brukar ca 75 % skilja sig. För andra gifta per är siffran ca 50 %. 

Så det är skillnad på dessa familjer och andra familjer.

Ofta är det modern som tröttnar och tycker att hon får ett för stort lass att dra. Med ett varannanveckas boende efter skilsmässan får hon vila ibland. 

Det bereor på den digitala utvecklingen att barnen får för ensidig träning på olika saker (och mindre samtalstid i hemmet kommer att hämma den språkliga utvecklingen.)

Varje viktigt framsteg när det gäller jämnställdheten har kvinnor fått strida för. I England dog tom kvinnor. 

Nu stänger många av de ideella kvinnojourerna i Sverige på grund av nya lagar. Dessa ställen har hjälp misshandlade kvinnor i 40-50 år. Så jag funderar på om vi är på väg bakåt istället?