Jag har slutat duscha

Jag vågade knappt gå in i duschen i ett halvår pga panik- och dödsångest. Duschen kändes obehaglig och fick mig att känna att jag hade en "syndig" kropp. Under denna tid försökte jag tvätta mig på andra sätt, så att jag inte behövde ta av alla kläder, även att klä av sig var obehagligt för mig under denna tid.

Efter denna period av stark psykisk ohälsa så började jag istället duscha mer än någonsin, och nu tycker jag det är lika skönt som när jag var yngre.

Jag duschar ytterst sällan. Det började med en djup depression då blöta ner sig blev jättejobbigt.

Sen efter lång tid och läkning kunde jag uppskatta en dusch igen. Så som det var förr! När jag njöt av en varm dusch och hur ren man kände sig efteråt.

Sen depression igen. Läka och kunna duscha. Sen depression igen. Vilket skräp.

Efter varje depression blir jag sämre och sämre så nu har jag nästan helt slutat duscha.

Jag tvättar underlivet på toaletten med vatten i en flaska.

Under armarna smetar jag in med tvål och torkar bort utan vatten med en handduk. Sen Del. Håret tvättat jag i diskhon. Motvilligt. Mycket torrschampo.