Är det så konstigt att jag inte träffat min sons flickvän?

ELLER så bara slappnar man av, släpper det och låter det ske när det sker. Utan en massa spekulationer. Tycker ni inte att det finns tillräckligt mycket verkligt elände och bekymmer att hänga upp sig på, utan att fabricera att det kanske finns ytterligare ett? OM det nu finns ett eller annat särskilt skäl till att han undanhåller henne från er lär det inte bli till det bättre att foka på saken.